Regnbågsfanor vajar i vinden. Musiken dånar från flaken. Göteborgs spårvägar marknadsför att de hjälpt göteborgare att komma ut sedan 1879. Det är fint. Alla vill vara med. Någon skriver på FB att det måste ha varit rekord i antal deltagare. ”Stolta föräldrar, alltid vid er sida” gör mig rörd liksom de som går för de som inte kan och bägge påminner om varför vi gör detta.
Är inbjuden till Stadsbibblan på West pride för att prata om mina senaste romaner ur ett klassperspektiv. Lisa och Lilly som inte fick vara i sin kärlek vid förra sekelskiftet och som inte såg någon annan utväg än att gå i döden tillsammans och de fem kvinnor som bedrägligt kom att kallas Lesbiska ligan och som dömdes till straffarbete och fängelse. Det var naturligtvis ingen slump att samtliga kom från arbetarklassen. Societetshomon förskonades inte från lidande men förmådde genom kapital, titlar och position ibland glida under radarn. Men inte alla. Även toppskiktet kunde bestraffas. Utmärkt skildrat i En Kunglig affär som handlar om den förbjudna passionen mellan källarmästaren Kurt Haijby och kung Gustav V och hur det erotiska förhållandet ledde till en av de grövsta rättsskandalerna i Sveriges historia. (Serien ligger kvar på svtplay, perfekt sträckkoll en regnig semesterdag.) Men medan kungen och Haijby åtminstone initialt kunde roa sig på slottet tvingades Lisa och Lilly i strid mot dåtidens konventioner att stjäla tid tillsammans. Kvinnor hade överlag begränsad rörelsefrihet, särskilt flickor i arbetarhem. Stulna kärleksstunder som de fick betala ett högt pris för, precis som kvinnorna i Lesbiska ligan som tvingades schavottera i pressen och fick sina liv sönderslagna.
Jag brukar säga att tiden då vi kunde straffas med fängelse bara ligger några andetag bort och påminna om att då var det inte vi som var hjältarna utan kriminalarna som satte dit sådana som oss. Homosexuella handlingar var enligt lag förbjudna. Det var polisens sak att haffa misstänkta och rättssystemets att föra i bevis att brott begåtts. För flertalet medborgare vid tiden fullständigt rimligt, ja rent av rätt och riktigt. Historien upprepas just nu på många platser i världen. Över två miljarder människor lever i länder där homosexualitet är olagligt, i tio av dem belagt med dödstraff. Det går knappt ta in. Precis som förr är det idag de mest utsatta; unga, fattiga och hbtq-personer i väpnade konflikter, som löper allra störst risk att drabbas av diskriminering och våld.
Så många segrar vi vunnit. De svenska rättigheterna för hbtqi-personer anses vara några av de mest progressiva i världen.
På gatorna applåderar de som inte nödvändigtvis delar vår värld men som delar uppfattningen att vi alla ska ha rätt att vara en hel människa i den värld vi delar.
Det fanns en tid då folk skrek och spottade efter oss när vi demonstrerade men jag höll fast vid tron på förändring. Däremot hade jag inte kunnat drömma om att majoritetssamhället en dag skulle ta vår rygg i parader. Einstein skrev en gång att det är nedslående att leva i en tid där det är lättare att fälla en atombomb än att spränga en fördom. Men vanföreställningar om oss sprängdes en efter en hos varje modern tänkande människa. Det är så stort.
Men. Alltid detta men…
När Lars Gårdfeldt, som haft en betydande roll i att just skingra fördomar både i och utanför kyrkan, under West pride tackade sista författaren i sin ”Litterära salong” och var på väg hem stoppades han utanför Stadsbiblioteket.
”När jag kommer till himlen så kommer du till helvetet. Du är en skam för kyrkan och du ska akta dig, väldigt noga”, väste mannen som stoppat honom. Sedan spottade han. Spottet hamnade på halsen och rann innanför prästkragen.
För några månader sedan mottog Lars under jubel Årets ”keep up the good work” på QX galan. Ett pris för vad han gjort, för vad han gör och för det han fått betala för den kampen. Han låter trött när vi pratar i telefon. Berättar att han inte orkade delta i paraden. När nu dansen ringlar genom Sverige; ta chansen att gå med om du kan. För Lars, för de allra mest utsatta, för de som inte kan och för den värld du vill leva i.
