I juni 1996 berättade Christer Björkman i en intervju med Mian Lodalen att han är homosexuell och lever med en kille. Det blev stora rubriker, för något som Christer trott att de flesta fattat vid det laget.
– Det var viktigt att får berätta allt och det kände jag att jag fick i QX, har Christer Björkman berättat i efterhand.
Här är artikeln.
Christer Björkman slog ner som en bomb i schlagervärlden när han vann Melodifestivalen 1992 med Imorgon är en annan dag. Han blev, som man schablonmässigt brukar säga, stjärna över en natt och fick en livslång dröm uppfylld. I media pratade han aldrig om sitt privatliv. Varför skulle han det? Hela Borås visste redan vem han var.
Med långt hår och en utstuderad fjollighet sökte han, under sena tonåren i Borås, sin identitet samtidigt som han passade på att reta etablissemanget. Mamma påpekade att: ”Du har all respekt från oss, måste du köra ner homosexualiteten i halsen på folk”. Christer växte upp med sin mamma. Pappan stack när hans mamma blev gravid, så honom har Christer aldrig träffat. Senare fick han en halvsyster och i julas fick han reda på att han har en syster till, på pappas sida.
-Jag tänker skriva till henne. Det ska bli mitt sommarprojekt, säger han och låter lite nervös.
Uppväxten i Borås beskriver han som mycket positiv, bland annat därför att han umgicks med bra människor.
– Ja, de var ju med i traumat när jag verkligen kom ut som vild och skrämd 19- åring. Jag genomförde en formidabel teateruppsättning genom att åka runt till var och en av dem och deklarera: ”Jag är gay och om ni inte kan ta det är ni inga riktiga vänner”. De hade inget val, stackarna, säger Christer och garvar.
En handfull nära vänner från Borås har han kvar än idag och han hävdar att vänskap nästan är viktigare än kärlek, definitivt viktigare än arbete. Vi träffas i Christers lägenhet på Östermalm i Stockholm. Den som ändå hade det så här välstädat tänker jag avundsjukt medan han urskuldande plockar undan lite tidningar och prylar. Inne på kontoret hänger några affischer som minner om första plattan och sedermera genombrottet i Melodifestivalen.
I hela sitt liv har han varit besatt av tävlingarna. I månader efter Melodi- och schlagerfestivalen bearbetade han melodierna och texterna och kunde sedan sjunga alla bidrag utantill. Debut som sångare gjorde han redan som femåring. I Boråsparken, på en pall för att nå upp till mikrofonen, framförde han Anita Lindbloms Sånt e livet. ”Femåring slog knock out- hela publiken reste sig som en man”, stod det i lokaltidningen.
– De bästa recensioner jag har fått i hela mitt liv, kommenterar Christer.
Efter frisörutbildning i New York kom han tillbaka till Borås och öppnade egen salong. Vid sidan av frisöryrket skickade han demokassetter till olika skivbolag. Bruno Glenmark nappade och Christer fick göra sin första skiva Våga och Vinn. Tre låtar från plattan placerade sig vid olika tillfällen på Svensktoppens första plats. Detta var tillräckligt för att sälja salongen och satsa fullt ut på musiken.
”Vi får fixa in honom på Melodifestivalen så att det blir tyst någon gång”
Ett backstagejobb på Rocktåget 1992 blev början till genombrottet.
– På varenda fest plågade jag de andra med mina schlagerlåtar. Tomas Ledin och Niklas Strömtedt sa att: ”vi får fixa in honom på Melodifestivalen så att det blir tyst någon gång”. Efter ett tag sa Niklas att han hade några låtar som jag kunde sjunga. En av dem, ”Imorgon är en annan dag”, antogs av Melodifestivalsjuryn.
– Jag hade ingen tanke på att vinna, säger Christer och plockar, efter min önskan, fram en videoinspelning från festi- valen 1992. Det här kan jag titta på hur många gånger som helst, säger han utan att ta blicken från TV:n.
Efter vinsten iscensattes en karusell av Guds nåde. En platta spelades rekordsnabbt in samtidigt som mediapådra-
get minst sagt var påtagligt. Det hela fick ett abrupt slut när Christer hamnade på näst sista plats i schlager- EM.
– Människor runt omkring var nog mer knäckta än jag. Jag hade nått mina drömmars mål och dessutom fått vara världsstjärna för en vecka. För mig var poängen att få delta, inte att vinna. Jag var den som lämnade efterfesten sist. Men när jag satte mig ner klockan fem på morgonen började jag gråta.
Idag jobbar Christer som produktansvarig på ett skivbolag. På helgerna turnerar han fortfarande och till sommaren kan man se honom tillsammans med Richard Herrey på klubbar runt om i landet. Dessutom ska han uppträda på Homoveckan (förlagan till Stockholm Pride, reds anm). Ett framträdande som han är kluven till. Att inte blanda ihop yrkeslivet med sexualiteten har varit viktigt för honom.
I både jobbet och privatlivet har jag fått människor som förr var tveksamma till homosexuella att ändra uppfattning.
– Mitt jobb har inte med min sexualitet att göra. Det är två helt olika delar av mig och risken finns alltid att man bara blir bedömd utifrån sin läggning. Det finns de som lever ut sin sexualitet i sitt konstnärsskap och det är bra, men det funkar inte för mig. Jag är ingen kämpande frontfigur och inte heller tillräckligt verbal för att klara en sån roll.
Då finns det andra som är bättre lämpade. Jag har valt en annan väg. I både jobbet och privatlivet har jag fått människor som förr var tveksamma till homosexuella att ändra uppfattning.
– Jag tycker det varit tröttsamt att mötas av ett visst förakt från gayvärlden för att jag inte, i deras ögon, har· varit öppen, fortsätter han. Det känns orättvist. Jag gjorde mitt korståg i Borås. Det finns en jävla kraft i att vara öppen gentemot vänner och familj ….det kanske är därför det inte har varit viktigt för mig att deklarera det här för alla människor.
Efter det att Christer vunnit Melodifestivalen var det flera journalister som fiskade efter hans homosexualitet. En kille gjorde ett misslyckat försök att ”outa” honom. Christer menar att om han bara fått tillfälle att stanna upp och tänka skulle han ha berättat det då. Nu blev det inte så. Anledningen till att han talar om det i media nu är enkel: Kärlek.
– Jag har varit tillsammans med Jörgen i tre år. När vi har gått på premiärer så har vi sett till att inte hamna på samma bild. Ska man visa sig vill man inte göra det i Hänt Extra, som du förstår. Annars har vi inte smugit med att vi är ihop. Men en gång sa jag i en intervju att jag levde ensam. Det är klart att Jörgen blev stött. Och jag förstår att han vill att jag ska stå för honom. Så egentligen är det enbart för hans skull jag väljer att prata om det nu. Sedan hoppas jag så klart att det kan betyda något för andra homosexuella.
Christer lutar sig tillbaka i soffan och ser finurlig ut. Vi har pratat hela kvällen och vinet är slut.
– Vad händer på den där Homoveckan egentligen?, frågar han plötsligt. Blir det en demonstration eller vad gör man? Jag är lite allergisk mot sådana där grupptillhörighet- smanifestationer. Men nu ska jag göra det, säger han och ser fullständigt nöjd ut
