Den 29 maj 1974 samlades finländska regnbågsaktivister för att skapa en organisation som arbetade för att politiskt påverka det då i hbt-frågor konservativa landet. Visserligen hade homosexualitet avkriminaliserats 1971 men som en ”säkerhetsåtgärd” hade det förhatliga, men också förunderliga, uppmaningsförbudet införts. Dvs förbud att ”propagera” för homosexualitet, en lag som liknande det Storbritannien införde med Section 28 under 80-talet och som idag finns i bland annat Ungern och Litauen.
Seta rf, som organisationen hette, i starten utläst ”Seksuaalinen tasavertaisuus – Sexuellt likaberättigande”, var inte den första organisationen som samlade homo-bisexuella i Finland. Sedan tidigare, från 1968, fanns Psyke med egna lokaler på Kalevagatan 45 i stadsdelen Sandviken och deras tidning ”96” och i Vasa fanns Klubb Fenix. Men medan dessa två huvudsakligen handlade om att skapa fristäder och mötesplatser så ville Seta förändra Finland genom politiskt arbete.
Kort efter att organisationen bildades fick så aktivisterna chansen att få ett genomslag i den finländska rikspolitiken. Under det pågående Kyrkomötet deltog 300 personer den 23 juli i det som blev Finlands första offentliga manifestation för homorättigheter som hölls i Gamla kyrkoparken.
Gamla kyrkans finska församling i Helsingfors hade beslutat att avskeda ungdomsledaren Seppo Kivistö, eftersom att han kommit ut som homosexuell i kvällstidningen Ilta Sanomat. Som homosexuella, menade kyrkorådet, kunde han inte arbeta kvar.
Vid demonstrationen som organiserats av Psyke och SETA så talade SETAs dåvarande vice ordförande Martin Schreck och berättade hur fördomar och negativa attityder avskilt homosexuella från samhället.
– Idag är det fråga om oss, sa ha enligt en artikel i svenska tidningen Revolt. I morgon kan det vara fråga om någon annan minoritet i samhället. Då står vi färdiga att hjälpa dem.
Sedan denna en av de första offentliga strider mot fördomar har Seta kampanjat för att avskaffa diskriminering baserad på sexuell läggning. Det tog dock lite tid. Trots att sjukdomsklassifikationen togs bort 1981 så blev det lika ”byxmyndighetsålder” först 1999, året efter att ”uppmaningsförbudet” avskaffats.
Att Finland under 60- och fram till 90-atlets början låg så långt efter i reformer för hbtq-personer gjorde att det sagts ha varit oproportionerligt många av de som flyttade från Finland till Sverige som tillhörde hbtq-gruppen. Inte minst under början av aids-epidemin bland homosexuella män. I Stockholm märktes detta tydligt där många finländare påverkade regnbågssamhällets politiska, kulturella och nöjes-liv.
Under 2000-talet har så de politiska reformerna kommit slag i slag och landet har nu passerat Sverige när ILGA-Europa sammanställer statusen i de olika ländernas hbtqi-politik.
– Tack vare Setas arbete är mångfalden av sexuell läggning och kön en del av det finska samhället och inte längre dolt, säger Setas ordförande Pekka Rantala i ett uttalande på organisationens hemsida.
– Dock måste fortfarande för många människor gömma sin identitet av rädsla för diskriminering eller på grund av negativa attityder. Detta är särskilt oroande för regnbågsungdomar. Som ett resultat av kontinuerligt och viktigt människorättsarbete kan nu och i framtiden fler och fler människor öppet leva ett liv som speglar dem själva.
En av Rantalas föregångare, under åren 1980 till 1981, var Tarja Halonen, som åren 2000 till 2016 var Finlands president.
Samma år som Halonen tillträdde, 2000, så infördes diskrimineringsförbud i den nya grundlagen, året efter blev det olagligt med diskriminering inom arbetslivet och 2002 antogs en partnerskapslag. 2003 tas kravet på tvångssterilisering för att få könsbekräftande vård bort. 2009 möjliggörs närståendeadoption och 2017 införs så en könsneutral äktenskapslagstiftning och förra året en moderniserad könstillhörighetslagstiftning som, till skillnad från i Sverige, grundas på självbestämmande för myndiga personer. (alla reformer hittar du på finska på Setas hemsida.)
SETAs generalsekreterare Kerttu Tarjamo säger på föreningens hemsida i samband med jubileet att det finns mycket kvar att arbeta med när det gäller regnbågsrättigheter.
– Vi behöver ett omfattande regnbågspolitiskt handlingsprogram i Finland, ett förbud mot omvändelseterapi, kroppslig integritet för intersexpersoner, en tredje juridisk könsmarkering och möjligheten för minderåriga att juridiskt bekräfta sitt kön. Regnbågsfamiljers rättigheter måste också stärkas samt främja och försvara regnbågsmänniskors rättigheter över hela världen, säger Tarjamo.
Från svenskt håll kommer gratulationer med beundrande ord.
– Seta har haft en viktig roll för att samordna och driva på hbtqi-personers rättigheter i Finland. Finland ligger ju på sjätte plats i ILGA Europes ranking, vilket är betydligt högre än Sverige, konstaterar RFSLs förbundsordförande Peter Sidlund Ponkala.
Hur ser samarbetet mellan RFSL och Seta ut idag?
– Just nu samverkar vi kring äldres rättigheter, vilket är en viktig fråga att uppmärksamma. Äldre hbtqi-personer upplever i hög utsträckning att deras situation inte uppmärksammas, till exempel när man blir beroende av kommunal service.
Idag är Seta en paraplyorganisation för ett 40-tal hbtqi+organisationer. Bland dessa finns förutom lokalorganisationer som exempelvis Regnbågsfyren på Åland, Raseborgs Regnbåge och Helsingfors Pride även nationella transorganisationen Trasek, transvestitorganisationen Dreamwear Club, Gummedalen som samlar äldre lesbiska, föreningar för regnbågsfamiljer, idrott, polyamorösa och så Svenskfinlands förening Regnbågsallians.
