Hbtqi-personer har tappat stort i förtroende för den svenska regeringen

Med 100 000 svar från hela EU och tre ansökarländer (Albanien, Serbien och Nordmakledonien) sammanfattar rapporten  ”LGBTIQ Equality at a crossroad de framgångar och de utmaningar som framkommit. Rapporten som är utförd av FRA, EU-byrån för grundläggande rättigheter, är den tredje som gjorts för att undersöka hbtqi-attityder och hbtqi-personers erfarenheter inom unionen.

Enkäten har bland annat spritts i Sverige genom marknadsföring via hbtqi-organisationer och via QX.
Övergripande visar svaren att hbtqi-personer mer öppna idag än när den senaste rapporten publicerades 2019. Samtidigt har kräkningar och olika former av hat i tal, skrift och även som fysiska övergrepp ökat. Samtidigt som det har skett en positiv utveckling så säger 59% av de svarande att våldet mot hbtqi-personer har ökat i det egna landet de senaste 5 åren. 52% säger att fördomar och intoleransen har ökat.

I det som ser ut som en kommentar till Rainbow map, som publicerades under onsdagen, där Sverige fortsätter tappa fart i reformarbetet så har förtroendet för den egna regeringens sätt att arbeta effektivt mot fördomar och intolerans fallit dramatiskt i Sverige. 2019 svarade 62% att regeringen ”absolut” eller ”troligen” var effektiva i sitt arbete. 2023 är det endast 36% som håller med om detta. Även i Finland har det skett ett stort förtroendetapp för den sittande regeringen. 61% hade förtroende 2019, men endast 31% 2023. I bägge länderna har en vänster och grön regering ersatts av en borgerlig som får stöd från Sverigedemokraterna och i Finland där Sannfinnländarna ingår.
I Estland har förtroendet istället skjutit i höjden. 2019 svarade 16% att de trodde regeringen var effektiv i kampen mot fördomar och intolerans. Men 2023, efter att liberala Kaja Kallas styrt landet och infört könsneutrala äktenskap så har andelen som har förtroendet ökat från låga 16% till att 2023 landa på 52%.

Så även om diskriminering i bland annat skolan minskat och lagstiftningar skärpts sedan den första undersökningen 2012 så framkommer en ”alarmerande” hög andel rapporter om förekomsten av vardagliga trakasserier, mobbning i skolan, hatbrott och fysiskt våld.
Speciellt, framkommer det, är det hbtqi-personer med funktionsvariationer liksom de som är arbetslösa och de som tillhör andra minoriteter som drabbas hårdast.

Undersökningen har vänt sig till hbtqi-personer som fått svara på frågor om egna erfarenheter av olika former av diskriminering och utsatthet.
Här visar det sig att problemen verkar vara störst i ansökarländerna och i länder i sydöstra EU.
Just diskriminering ser dock ut att ha minskat i EU åren då undersökningen genomfördes, 2019 och 2023. Vid förra undersökningen svarade 42% att de under de senaste 12 månaderna upplevt diskriminering på grund av att de tillhör hbtqi-gruppen. Vi 2023 års studie är det 36% som rapporterar att de diskriminerats senaste 12 månaderna. På liknande sett har upplevelsen av diskriminering vid jobbansökan sjunkit från 13% 2012, det år den första undersökningen gjordes, till 9% idag. Diskriminering på arbetet har minskat från 21% 2019 till 18% idag.

Dock är andelen transpersoner respektive intersexuella som rapporterat diskriminering på arbetsmarknaden klart högre. 30% av transpersoner som svarat anger detta, även här dock en minskning från 35% år 2019. Intersexuella rapporterar en ökning av diskriminering vid jobbansökan från 31% 2023 mot 27% 2019 och på bostadsmarknaden har erfarenheten av diskriminering ökat från 20% 2019 till 28% idag.
Övergripande är det fler än en tredjedel av alla i undersökningen som mött diskriminering i deras vardagsliv. 36% 2023 mot 42% 2019. Ett problem som undersökningen kommer fram till är att få anmäler den diskriminering de utsatts för. Endast 11% gör detta.

När det gäller våld mot och trakasserier av hbtqi+personer så har det skett en ökning. 14% av de som svarat på undersökningen uppger att de under de senaste 5 åren utsatts för en ”attack”. 2019 var det 11% som svarade att de blivit utsatta. För transkvinnor var det 29% och för transmän 23% som utsatts för en ”attack” de senaste fem åren. Intersexuella är också en hårt drabbad grupp. 22% svarade 2019 att de utsatts för en ”attack”. 2023 svarar hela 34% detta.

När det gäller trakasserier så svarar hela 54% att de utsatts för detta de senaste 12 månaderna. Det handlar om möjligt hotfulla situationer på arbetsplatsen, på stan, i lokaltrafik eller affärer eller på till exempel Internet. 63% svarar att de har ofta eller ständigt stöter på anti-hbtqi-budskap på Internet. Däremot är det färre som uppgett att de under de senaste månaderna utsatts för trakasserier online, 16%, än i vardagslivet, 52%. 11% har de senaste 12 månaderna tagit emot hotfulla kommentarer eller postningar på nätet och 9% har mottagit hot eller trakasserier via mail.
Trakasserier och mobbning i skolmiljö har minskat något för gruppen 15-17 år. Där uppgav 47% att de haft sådana erfarenheter i undersökningen 2019, medan den senaste anger att 35% upplevt mobbning eller trakasserier för att de är hbtqi.

När det gäller hälsofrågor så svarar 5% att de avstått behandling och 6% att de undvikit att kontakta hälsovården. Hela 10% uppger att de nekats nödvändig vård vid besök på akutmottagning och 2% uppger detsamma i kontakt med hälso- och sjukvården. 57% av gruppen intersexuella berättar att de utsatts för kirurgiska ingrepp eller medicinska behandlingar för att modifiera könskarakteristika som bryter mot kroppsnormer utan deras eget godkännande.

Hela 37% av de svarande uppger att de funderat på självmord under de senaste 12 månaderna, För transkvinnor är siffran 59% och transmän 60%. Bland ickebinära är det 55% som uppger att de funderat på självmord. Överrepresentation finns även i gruppen med funktionsvariationer, 58%, arbetslösa, 53%, och de som även tillhör andra minoritetsgrupper, 49%.

Rent generellt rapporterar de svenska deltagarna minst andel erfarenheter av diskriminering och utsatthet för olika former av hatbrott. 48 % av de svarande i Bulgarien svarade att de utsatts för diskriminering det senaste året, en minskning från 52% 2019, men är fortfarande det land där flest uppger att de diskriminerats. Motsvarande siffra för svarande i Sverige var 21%, lägst bland alla länder. 2019 svarade 32% i Sverige att de utsatts för diskriminering, så andelen har sjunkit rejält. Även Finland och Danmark liksom Estland, Nederländerna och Belgien ligger generellt på lägre negativa svar.
Mellan hbtqi-grupperna är det bisexuella som uppger i lägst grad att de diskriminerats medan transpersoner och intersexuella ligger i topp.

Siffrorna för Sverige är låga när det handlar om att senaste året ha diskriminerats i samband med att en sökt arbete eller i arbetslivet. Genomsnitt i EU var 19% (22%, 2019) medan endast 10% (15%, 2019) av svenskarna uppgav sig ha blivit diskriminerade i det sammanhanget. Värst svarsnivå kom från Cypern där 37% (31% 2019) svarade att de blivit diskriminerade.
En möjlig förklaring till att svenskar upplevt sig diskriminerade i lägre grad än t.ex danskar (13%) kan bero på att medan endast 24% av just danskar döljer ”ofta” eller ”alltid” att de är hbtqi på arbetsplatsen, medan 37% av svenskarna som svarar så. Snittet i EU är 45% och flest som döljer sig på jobbet är cyprioterna med hela 71%.

Att rapportera diskriminering är inte alltid självklart. Endast 11% av de som utsatts har anmält detta. I Sverige är det 10% som gjort det, i Danmark 9%, Finland 11% medan flest har gjort det på Malta, 20%. Nästan lika stor andel, 19% av åldersgruppen 55+ har valt att anmäla diskriminering.
Av de som utsatts för hatmotiverade fysiska eller sexuella attacker är det 18% som anmäler. I Luxemburg endast 5%, i Finland och på Cypern 29% medan det är 22% av svenskar och danskar som anmäler.

Kunskap om att det finns någon myndighet som har ansvar för jämställdhets- och rättighetsfrågor har 60% av de svarande. Lägst i Slovakien där endast 26% svarar att de känner till någon sådan. Högst i Polen med 94% och i Sverige svarar 78% att de känner till en eller fler myndigheter som handhar jämställdhets- och rättighetsfrågor.

De vanligaste platserna där diskriminering sker inom EU är på arbetsplatsen, 18%, följt av café, restaurang, bar och nattliv, 17% och inom utbildningen 15%.

Även när det gäller olika former av hatbrott hamnar Sverige på den positiva änden av statistiken. Medan 14% (en ökning från 11% 2019) av hbtqi-personerna i EU och de tre ansökarländerna svarar att de under de senaste 5 åren upplevt fysiska eller sexuella ”attacker” kopplade till att de är hbtqi, svarade 7% svenskar detta (ner från 10% 2019). Utöver Sverige har andelen som upplevt att detta minskat mellan 2019 och 2023 finns även Slovenien och Estland. I Danmark har det skett en ökning från 8% till 10% medan Finland ligger på 9% bägge svarsåren. Även här är gruppen intersexuella hårdast drabbade där hela 34% har utsatts, följt av transpersoner 20%, homosexuella män 16%, bisexuella män och lesbiska 12% och minst utsatt grupp är bisexuella kvinnor 9%.
Intersexuella är flest av de utsatta som drabbats fler än tre gånger under de senaste fem år. Därefter följer trans, lesbiska, homo- och bisexuella män och så bisexuella kvinnor.

Det har, visar undersökningen, skett en kraftig ökning av att ha utsatts för mobbning i skolan på grund av att en är hbtqi. 2019 svarade 46% av elever som är hbtqi att de utsatts, 2023 är den siffran 60%. I Sverige har det gått från 36% till 58%, i Danmark 32% till 60% och Finland 38% till 60%. Värst är situationen på Irland där hela 76% av eleverna berättar att de utsatts, en ökning från 50% 2019. Minst mobbning har elever i Tjeckien råkat ut för, 52% mot 33% 2019.

Hatmotiverade trakasserier senaste tolv månaderna uppger 54% av alla svarande att de upplevt. Minst drabbade är svenskarna, där ändå hela 40% uppger att de utsatts för detta. Högst andel svarande i Tjeckien, 63%, medan 47% uppger detsamma i Danmark och i Finland.
De grupper inom hbtqi-befolkningen som är värst utsatta för hatmotiverade trakasserier är transkvinnor, 77%, transmän 72% och ungdomar 15-17 år, 70%.

En positiv utveckling är att färre samkönade par ”ofta” eller ”alltid” undviker att hålla varandra i handen när de rör sig offentligt. För bisexuella män har andelen minskat från 73% till 61%. Av homosexuella män säger 67%, mot 72% 2019, att de undviker att hålla handen, bland lesbiska 45% mot 51% 2019 och i hela EU svarade 54% att de undviker hålla handen med en samkönad partner, mot 61% 2019. En nedgång med fortfarande en väldigt hög andel som undviker att visa att man är ett samkönat par offentligt.

En annan positiv utveckling är att 52% idag säger att de är öppna ”ofta” eller alltid” medan den siffran var 46% 2019. Öppnast är homosexuella kvinnor, 65% och män 64%. Minst öppna är bisexuella män 32%.

Så trots en positiv trend så vågar fortfarande enbast lite drygt hälften av alla hbtqi-personer i EU och de tre ansökarländerna vara öppna.