David och Lucy tog emot Regnbågspriset ur Prinsessan Christinas hand

Vid Regnbågsgalan i måndags, den första någonsin, fick David Isteev och Lucy Shtein ta emot Regnbågspriset på 100 000 kronor till organisationen NC SOS.

Organisationen har sedan 2017 arbetat med att hjälpa hbtq-personer att fly från de ryska delrepublikerna i norra Kaukasus. En del av Ryssland där religiösa regler och familjetraditioner väger lika tungt som de ryska lagarna.

– Idag är Tjetjenien, tillsammans med Dagestan och Ingusjien de farligaste och mest våldsamma, berättar David Isteev som är ordförande för NC SOS. Människor förföljs av säkerhetsstyrkor och av de egna familjerna och släktingarna.

Det SOS NC arbetat med sedan starten är att rent praktiskt få ut människor från norra Kaukasus, berättar de två.

– Vi hjälper dem att fly, ger stöd under deras förflyttning med mat, boende liksom med både psykologisk och medicinsk vård, säger Lucy Shtein som arbetar med information för NC SOS. Många behöver dessutom flyttas från Ryssland till säkra länder.

Sedan 2017 har de, berättas på deras hemsida, kunnat ge stöd och hjälp till 759 personer varav 373 har kunnat evakuerats från norra Kaukasus-regionen och av dessa har 317 personer kunnat flyttas till säkra länder.

– Dessutom försöker vi arbeta med kampanjer i Ryssland, men det är nästan omöjligt numera. Ett annat viktigt arbete vi bedriver är att ställa de ansvariga för tortyr och mord till ansvar i internationella domstolar.

På senare tid har det blivit allt tuffare för de i Ryssland som hjälper hbtq-personer. Högsta domstolen i landet klassade i december i praktiken alla hbtq-grupper och verksamheter som ”extremistiska” vilket bland annat lett till att gaybarer råkar ut för razzior, att bära en regnbågsfärgad pin leder till straff och nyligen ställdes två personer inför rätta som extremister för att de på sin bar hade dragshow-underhållning.

– Redan 2017, när vi började arbeta med det som kallas ”gayjakt” sa vi att det är viktigt att hela Ryssland får veta vad som pågår, säger David Isteev. Då sa vi att om ingen stoppar detta så kommer det spridas till hela Ryssland. Det är just det som händer nu.

De berättar att de som arbetar med hbtq-frågor måste vara anonym och allt mer försiktiga. Till och med advokater är numera utsatta för större risker. I juli förra året attackerades Novaya Gazetas journalist Elena Milashina, som var med om att avslöja ”gayjakten” i Tjetjenien, tillsammans med advokaten Alexander Nemov när det tagit sig till Tjetjenien för att försvara en politiskt oppositionell.

– I Kaukasus har inte situationen ändrats så mycket men i Ryssland ses nu hbtq som ”extremism”, sammanfattar Lucy Shtein. I norra Kaukasus har hbtq-personer dödats under lång tid, men även i Ryssland tvingas man nu jobba helt anonymt och diskret.

– Sedan kriget startade har det blivit svårare att få visum för ryssar, berättar hon.

– Och Ryssland ger inte män de nödvändiga dokumenten för att resa utomlands eftersom de har problem med mobiliseringen och vill tvinga män ut i kriget, lägger David Isteev till. Tidigare blev hbtq-personer bortförda i Tjetjenien, utpressade, torterade och säkerhetsstyrkor krävde pengar av deras familjer. Nu skickar de bortförda direkt till kriget.

Det har även blivit svårare för organisationer som NC SOS att få finansiellt och politiskt stöd från Väst. Flera tidigare partners till NC SOS har beslutat att inte längre arbeta med det som rör Ryssland och det är svårare att få humanitära visum till EU.
–Jag tror det handlar om deras image, säger Shtein. De vet att det finns organisationer som arbetar med hbtq-personer som liksom ukrainare är offer för den ryska regimen. Men när de hör ”Ryssland” blir det politiskt komplicerat.

– Det finns flera homosexuella killar i Skandinavien som ansökt om asyl, berättar hon vidare. Men de riskerar nu att enligt Dublin-förordningen deporteras till Kroatien. Där har vi tidigare sett problem med att asylsökande återsänds till Ryssland. När det sker så skickas de omedelbart till krigsfronten.

– Å andra sidan, säger David Isteev, så försökte vi innan kriget väcka åtal mot tjetjener som deltagit i tortyr och mord hos en tysk åklagare, men intresset var svalt. Efter kriget startades ser det ut som intresset ökat och att det kanske kan gå. Det är viktigt att arbeta med internationella domstolar. Flera av de som är ansvariga för tortyr och mord i Tjetjenien reser till Europa, några av dem har uppehållstillstånd och några har familjer i väst. Om vår klagan tas upp i t.ex Tyskland så kan dessa personer arresteras.

Både under intervjun och under tacktalet berättar Lucy Shtein om ett fall de nu arbetar med. Ett fall som är offentligt och som fått medial bevakning i bland annat Novaya Gazeta. Den 26-åriga Seda Suleymanova hade flytt sin familj efter hot om tvångsgifte och lyckades ta sig till Sankt Petersburg. Där grep tjetjensk polis henne i augusti förra året med falska anklagelser om att hon stulit. När de tagit henne tillbaka till Tjetjenien så överlämnades hon till familjen.

– Vi hoppas hon lever men misstänker att hon blivit mördad av familjen, säjer Shtein. Faktiskt bor hennes syster här i Sverige.
Vad bra, så hon kan hjälpa er?
– Nej, hon stödjer sin familjs agerande, svarar Shtein märkbart arg.

Det är närmast nattsvart med situationen för hbtq-personer i Ryssland. Men kanske har botten nåtts?
– Vi hoppas. I 20 år har vi hoppats på det, svarar Shtein. Men nu när vi befinner oss på botten så ser vi att det bara fortsätter att gå nerför. Mer nerför än du kan föreställa dig.

Var hittar ni styrkan i den här närmast hopplösa situationen?
– I vreden, svarar David Isteev. Man känner så mycket för alla som drabbas och för sig själv så det finns inget tillfälle när man säger att jag ger upp.

Ett litet ljus i mörkret finner David Isteev i att han ser hur den tidigare närmast självklara praktiken att homosexuella män levde i skenäktenskap med fru och barn nu verkar på väg bort.
– Nu när hbtq-rättigheter bara försämras och försämras så har hbtq-samhället förändrats och börjat säga nej till skenäktenskap. De lever inte öppet som homosexuella, men inte längre i skenäktenskap. Det kanske är en paradox, men det är också ett tecken på att när myndigheterna pushar på dig så måste du till slut slå tillbaka.

Nu har ni fått ta emot Regnbågspriset på 100 000 kronor som går till ert arbete. På vilka andra sätt kan vi här i Sverige stötta er?
– Du kan tala om situationen i norra Kaukasus och Ryssland och väcka medvetenhet, svarar Lucy Shtein. I flera länder har även bilder på Seda Suleymanova visats under protester vid ryska ambassader.

Och så säger hon att det behövs volontärer i deras arbete. Personer som kan hjälpa de som kommit ut från Ryssland. Ge hjälp med att lära sig språk, orientera sig i det nya landet och hjälpa till med tillfälliga boenden.

– Såklart även ekonomiskt stöd, påpekar Lucy Shtein. Att evakuera en person från regionen kostar 500 Euro och behöver man få ut dem till ett säkert land kan det beroende på risker och hotbilden från säkerhetsstyrkor och familj kosta mellan 3 upp till 20 000 Euro.

– Innan kriget fanns också olika marginaliserade grupper som utsattes för förtryck och förföljelse i norra Kaukasus, säger David Isteev. Då fick hbtq-gruppen mest stöd eftersom det internationella hbtq-samhället var så enat. Det är viktigt att hbtq-samhället arbetar tillsammans nu också och ger stöd. Glöm inte att kampen för våra rättigheter inte är över. Även om ni lever i ett vänligt sinnat land så finns det många områden världen över som behöver ert stöd.

Vid Regnbågsgalan värvades månadsgivare till Regnbågsfonden. Här kan du nu teckna dig för ett belopp från 100 kronor i månaden.
Mer om NC SOS hittar du på deras hemsida.