”Att se människor fira det värsta mordet på judar sedan Förintelsen är ofattbart smärtsamt”

Tre dagar efter terrororganisationen Hamas brutala attacker på israeliska civila och att Benjamin Netanyahu förklarat krig, kontaktar QX den märkbart berörda community-chefen på Jerusalem Open House, Emuna Klein Barnoy. Vi vill höra hur regnbågssamhället hanterar den kris som uppstått i landet. Vi pratar över Zoom om det behov som nu finns för rörelsen att möta upp.
– Det är kaotiskt just nu, säger hon och beskriver en stämning av oro, sorg och smärta.

För den israeliska regnbågsrörelsen handlar det nu om att nå ut till enskilda hbtqi+personer och säkerställa var de befinner sig.
– Vi har ägnat de här dagarna åt att ta reda på vad som hänt våra communitymedlemmar, berättar hon. Många som saknas har familjer som letar efter dem och ser till att de hittas. Men om man saknar kontakt med sin familj så är det vårt ansvar som community att ta reda på om de lever, är kidnappade eller om de är säkra.

– Vid dansfestivalen i Re’im där många ungdomar fortfarande saknas vill vi nu säkerställa att vi inte missat någon som inte haft någon familj som letar efter dem.

Hos Jerusalem Open House har palestinier som lever både i Israel och på Västbanken sedan starten också haft verksamhet. I och med kriget blir det nu ännu svårare att ha kontakt med de som lever på Västbanken.
– Vi försöker förstå hur vi i denna situation skall kunna stötta hbtqi+personer i de palestinska områdena. Det är aldrig enkelt att vara en palestinsk queer person, men det är ännu tuffare i kristider. Vi försöker hitta platser för dem att vara på som kanske inte är säkra, men i alla fall mindre farliga.

Hon hoppas också att regnbågsrörelsen skall kunna påverka samtalet i landet.
– Vi är ett mycket politiskt community som alltid känt det som vårt ansvar att påverka den politiska diskursen i Israel till att handla om mer medkänsla, humanitet och ansvar för minoriteter. De är detsamma nu, men det är så mycket svårare i tider då ens personliga smärta är så stark.

Att nu samla rörelsen är en utmaning, konstaterar hon men menar ändå att communityt kan påverka samtalet på ett positivt sätt
– Och vi har möjligheten att påverka den globala diskursen kring det som nu händer och understödja vänlighet, medkänsla och förståelse för den mänskliga smärtan var helst den kommer från.

– Och vi kan försöka bidra till att bryta denna ändlösa cirkel av våld och trauma, säger hon oroad över de extremistiska krafterna i den egna regeringen ”som antagit en väldigt närsynt definition av vad demokrati och mänskliga rättigheter är och vad en regerings ansvar mot sin befolkning består i”, liksom det extrema hatet från Hamas.
– Förhoppningsvis kan vi som community påverka till en bestående förändring hur liten den än blir, säger hon.

Emuna Klein Barnoy är tydligt plågad när hon berättar om smärtan i att se nyheter från omvärlden där människor firar Hamas grymma attack mot civila i Israel.
– Att se människor fira det värsta mordet på judar sedan Förintelsen är ofattbart smärtsamt. Mina farföräldrar var Förintelseöverlevande och jag är glad att de inte ser vad som händer just nu.
– Vad man än tycker om Israel och Palestina så är det en komplex fråga som väcker mycket starka känslor, som det bör vara när det handlar om grundläggande mänskliga rättigheter, säger hon och lägger till:
– Vi behöver alla göra vårt bästa för att säkerställa att denna fruktansvärda konflikt hanteras med utgångspunkt från medkänsla och inte för att söka hämnd. Jag är inte intresserad av mer smärta, vare sig här eller i Gaza.

På frågan om hur omvärlden kan backa upp efterlyser hon en kanal för det stöd som behöver gå till palestinska hbtqi+personer.
– Vi israeliska hbtq+organisationer gör vårt bästa för att stötta våra syskon i Palestina. Men att ta emot stöd från Israel eller huvudsakligen judiska organisationer kan vara mycket farligt för palestinier. Så om någon europeiska organisation vill samarbeta med oss för att få fram stöd till hbtqi+ palestinier, så hjälper vi på Jerusalem Open House gärna hjälp till så gott vi kan.

Även i själva Jerusalem finns ett arbete som behöver stöd även framöver.
– Vi är ett mycket konservativt område. 40% av befolkningen kommer från arabiskspråkiga, mycket religiösa muslimska och kristna miljöer och 40% kommer från judiska religiösa inklusive mycket stängda och konservativa. Så många hbtqi+personer saknar därmed familjens stöd och som vi vet med alla kriser så är de som är från minoriteter och från underpriviligierade som hbtqi+ också de som först drabbas.

Ett viktigt arbetsområde för communityt, speciellt nu, är att säkerställa att ingen är ensam, att någon ringer och bryr sig och vet vad som händer. Helt enkelt håller kontakt med de som är ensamma.
– Våra äldregrupper arbetar med att säkerställa att alla äldre har tillgång till skyddsrum och att de kan nå dem. I Jerusalem har vi 90 sekunder på oss att ta oss till ett skyddsrum. För mig är det nog med tid men inte för alla 80-åringar.

– Det är ofattbart, jag lever i det, utbrister hon. Det är mycket svårt att förstå att det är detta vi går igenom nu.

Finns det någon möjlighet till att se något hopp?

– Det är ingen bra tid att ställa sådana frågor, svarar Emuna Klein Barnoy efter att ha tagit ett djupt andetag.

– Jag är religiös och jag tror på möjligheterna när människor kommer tillsammans i ett community. Då kan de skapa mirakel. Det är därför jag så starkt tror på hbtqi+communityt över världen som om och om igen visat sig vara en stark kraft för det goda.

– Jag ser ingen tydlig väg för hoppet, hur det kommer kunna återkomma. Men jag vet att bättre människor än Hamas existerar och att bättre än vår regerings extremister just nu existerar. Och om vi får dessa bättre krafter att ta ledarskap så kommer hoppet tillbaks.

– Nu hoppas jag att vi inte förlorar mer liv och att min egen partner kommer hem säkert. Det är så mycket hopp som jag kan ha just nu.