Under Stockholm Pride kommer aktivister från Jerusalem Open House (JOH) för att utbyta erfarenheter och tips kring arbetet med äldre hbtq-personer. Ett nystartat projekt i det hyllade communitycentret som drog igång verksamheten 1997.
– Jag måste medge att vi inte hade någon idé om vad det var vi planerade, berättar Daniel ”Danny” Savitch som var en av de tio som 1997 drog igång verksamheten.
– När vi började var det för att vi ju såg att det inte fanns några hbtq-ställen. Vi såg den milsvida skillnaden mellan det som hände i Tel Aviv och hos oss i Jerusalem när det handlar om de vi ville nå. Jerusalem är mer konservativt, har en stor palestinsk befolkning och många ultraortodoxa. Vi förstod att det sätt man talade om hbtq-frågor i Tel Aviv inte skulle fungera på icke-sekulära och palestinier.
Det var 10 män som startade men snart kom även kvinnor med i arbetet. Och från de 10 som startade, berättar Savitch, var det ett halvår senare 300 som deltog i de olika projekten som snabbt drogs igång.
– De som kom var ifrån hela Jerusalem, unga, gamla, sekulära, arabiska palestinier, berättar han. Ett av de tydliga minnen jag har var när vi öppnade vår egen lokal, mitt på en gågata i centrala Jerusalem. Jag kom dit och såg en palestinsk kille hjälpa en ultraortodox man att surfa på Internet för första gången. Denna bild av hur en palestinier och en ultraortodox hade samma mål och behov var så otrolig och något vi inte tidigare upplevt i hbtq-världen. De möttes i JOH för att det är säker plats för alla.
Danny Savitch berättar om demonstrationen i Jerusalem, ”det är inte en Parad hos oss”, förklarar han, växt från att första gången vara 4000, något de som arrangörer blev helt överraskade över, till att idag vara många, många tusentals.
Det märks att Danny med all rätt är stolt över det arbete som aktivisterna inom JOH åstadkommit.
Resan till idag, då centret är väletablerat och fortsätter att utvecklas, har inte varit fri från problem. Från start har ultraortodoxa våldsamt protesterat mot att hbtq-rörelsen ska få uttrycka sina åsikter. 2015 gick det så fruktansvärt långt att en 16-årig flicka knivhöggs till döds av en religiös fanatiker.
Shalev Yakir som är utvecklingschef på JOH berättar att en konsekvens av det öppna motståndet från ultraortodoxa grupper, som tidigare valde att vara tysta för att de inte ens ville erkänna att vi finns, är att ultraortodoxa hbtq-personer genom protesterna fått kunskap om hbtq-communityt och att det finns andra som dem.
– Även genom att vara emot demonstrationerna så blir det också till något bra eftersom då människor talar om dem blir de en del av vägen till att acceptera eller lära sig, säger Yakir.
– Efter alla demonstrationer har det varit ett stort inflöde av ultraortodoxa som kommer till JOH eftersom de fått höra att vi finns, fyller Savitch i.
– Det är stora förändringar på gång i den ortodoxa miljön, inte den ultraortodoxa dock, säger Yasmine Rimer som är koordinator för det nystartade äldreprojektet. Flera av de som arbetar med JOH är ortodoxa vilket är något unikt i det judiska regnbågssamhället i Israel. Så visst pågår förändringar, säger hon.
– Det är otroligt viktigt att veta att du är välkommen till JOH utan att du behöver välja vilken identitet du ska ha. Du behöver inte vara rädd för att ha fler identiteter, gay och jude, arabisk och lesbisk, religiös och del av regnbågssamhället, berättar Shalev Yakir.
Danny Savitch berättar att ett av de första program JOH arbetade med var att hålla shabbat-middagar varje fredag.
– Många kom som saknat detta då de inte hade familjer att vara med på fredagarna. De ville ha religion och tradition i deras hbtq-liv. Det var också väldigt annorlunda från vad som hände tidigare. Jerusalem Open House har verkligen varit en plats för många ”start ups”, berättar han.
Och ett av dessa är seniorprojektet som gruppen nu tar sig till Stockholm Pride för att få inspiration till. De kommer bland annat besöka äldreboendet Regnbågen och de kommer vara med vid paneler i Pride House.
– Vår dröm är att detta projekt nu ska kunna växa och att det ska kunna finnas ett dagcenter för senior och kanske ett boende för äldre hbtq-personer, säger Rimer och berättar att det finns ett samarbete med lokala myndigheter kring just socialt stöd till hbtq-personer.
– Vilka behov är det ni menar ska täckas?
– Det är en av de frågor vi kommer till Stockholm för att lyssna in oss på. Men till stor del handlar det om ensamheten. Många har inte en familj som stöttar dem. Så socialt stöd och att motarbeta ensamheten.
Hon nämner även behov av att få stöd med sjukdomar och krämpor och även mot livets slut att få hjälp med det praktiska om man lever ensam.
– Vad händer när jag blir sjuk, när jag inte kan ta egna beslut, vem ser då till att mina behov möts och vem tar besluten så jag kan vara säker, exemplifierar Yasmin Rimer och lägger till.
– Vi unga har också enormt mycket att lära av de äldre. Kunskap som ger oss verktyg och motivation, så det blir också en del av det vi gör. I andra grupper blir man senior vid en viss ålder, men i regnbågscommunityt händer det tio år tidigare. Tio år tidigare blir människor irrelevanta och bjuds inte in att vara en del av communityt. Det är svårt att känna och uppleva speciellt för det som varit med att grunda våra communities.
– Så ert projekt riktar sig inte enbart till seniorer utan även till hela communityt?
– Absolut, svarar Rimer. Mer medvetet och att äldre är en del av communityt, så vi kan lära, hjälper oss alla.
– Just nu pågår en stor politisk strid i Israel om domstolarnas självständighet, hur påverkar det ert arbete?
– Vi vill inte som organisation ta ställning i den aktuella konflikten eftersom vi vill att alla ska känna att det är deras hus, svarar Shalev Yakir.
– Vi vet att många medlemmar kommer från konservativa miljöer så det blir problem om vi säger att vi är emot regeringens reformförslag och protesterar som en organisation.
– Samtidigt minns vi vår relation till Högsta domstolen och minns hur vi kämpat för jämställdhet och hur de hjälper oss med det, konstaterar han och säger att de många regnbågsflaggorna i de stora protesterna dels handlar om att communityt är engagerat men också att flaggan är en symbol för det liberala Israel som används av fler än hbtq-personer
Yasmin Rimer konstaterar att de homofoba incidenterna, likt på många platser runt om i världen, ökat i Jerusalem.
–Så vi ser å ena sidan ökade incidenter med homofobi och samtidigt ett ökat stöd från allierade. De två största Pridemarscherna var 2005, året efter att 16-åriga Shira Banki mördades. Och i år. Så det finns ett uppvaknande i communityt och bland allierade. Vi behöver stötta och stå upp och tydligt säga vad vi menar.
– Jerusalem Open House är en hubb för projekt eftersom vi samlar så många olika grupper och många som är i konflikt med varandra, fortsätter Rimer. Det är en speciell plats för att den möjliggör att alla dessa olika människor kan komma och få hjälp, resurser och stöd och sedan kan de gå vidare och starta egna projekt. Ibland kanske inte av politiska skäl med JOH, men det är ett hus som kan ge ett stöd för att de som kommer kan göra sina egna miljöer mer queer-vänliga
– Det var precis därför som QX gav sitt Hederspris till er 2004!
– Vi har fortfarande priset på kontoret, berättar Shalev Yakir. Så varje gång vi har möten där det hänger får vi chans att tala om det, och det är väldigt trevligt.
Den tredje augusti klockan 11 i Pride House berättar 6 medarbetare från JOH om sitt arbete med äldrefrågor.
