English below
”Det är min dagliga rutin att passera Mazaheri-gatan i centrala Mashhad. Det är en mycket färgstark gata där kommunen målat barngrafitti, inklusive en regnbåge.”berättar Ali, en homosexuell man från den heliga staden Mashhad, känd som ”iranska Vatikanen”.
– Jag har alltid velat tro att den som låg bakom designen ville antyda ett stöd till HBTQ+-gemenskapen, och det var väldigt trevligt att tänka det”, lägger han till.
–Men i går morse upptäckte jag att alla regnbågar är borta. Någon hade tvättat bort dem efter en onlinekampanj som nämnde kommunen och anklagade dem för att ha godkänt regnbågarna.
Under de senaste månaderna har det kommit flera rapporter om att målade regnbågar tvättats bort över hela landet. Samtliga ritades och målades dock på uppdrag av kommuner och städer, främst på lekplatser, skolor och kulturhus. Kampanjen startades online av regimvänliga huliganer, som kopplar alla antydningar till regnbågar eller flerfärgade målningar till hbtqi-communityt.
– Ingen av dessa regnbågar var där för att visa stöd för hbtqi-communityt. De var bara där för att regnbågen inte antogs vara förbjuden av regimen. Jag förstår varför de kan jaga regnbågsflaggorna, men själva Regnbågen?! Till och med regimens egna myndigheter som gett uppdraget att måla dem på städernas väggar kunde inte föreställa sig en dag då regnbågar skulle orsakar dem problem, säger Ali.
I flera år har den iranska hbtqi-communityt försökt använda symboler, inklusive regnbågen, som inte är kopplade till regimen för att förespråka rättigheter. Under det landsomfattande upproret i Iran, som utlöstes i september 2022, brände den iranska regimens anhängare regnbågsflaggan vid sidan av USAs och Israels flaggor. De skyllde de pågående protesterna på ”människor som vill förstöra familjen”. I de öppna protesterna mot regimen syntes hbtqi-demonstranter med regnbågsflaggor.
Farzaneh, är lesbisk och lever i Teheran. Hon skadades i november när hon protesterade på stadens gator. ”Anti-upploppsstyrkorna siktade mot mig med paintball-pistoler, och jag har mer än 30 kulor i kroppen”, berättar Farzaneh.
– Jag vågar inte åka till ett sjukhus för att ta bort dem eftersom jag kan bli arresterad, men kulorna är som mitt hederstecken.
– Det är vår nu, och därmed kommer vi att se regnbågar på himlen och jag skämtar ofta med mina vänner om att nu när de är ute efter regnbågar så kan de öppna eld mot himlen för att skjuta ner regnbågen, fortsätter hon.
– Det är så fruktansvärt att vakna upp varje morgon och veta att du inte bara tillhör en marginaliserad grupp, utan regimen är aktivt ute efter dig eller något tecken på var du befinner dig. Jag anser att plastkulorna i min kropp är straff för att jag är kvinna och lesbisk, säger Farzaneh tårögd.
Farzaneh nämner mötet mellan Asal Abbasian, en iransk queerjournalist som nyligen flytt landet, och den franske presidenten Emanuel Macron.
– Jag gillar inte president Macron, han är en hemsk person med hemska politiska åsikter, men vi kan inte avfärda det faktum att han är Frankrikes president. I det landet skall politiker äras för att de träffar olika samhällsledare och grupper som t.ex. hbtqi-communityt. När jag såg bilder där Assal står bredvid presidenten sa jag till mig själv att i Iran blir vi straffade på grund av vilka vi är, men i Frankrike möter politiker människor som oss för att uppfattas som mer legitima.
Förra veckan uppmanade Asal Abbasian den franska regeringen att stå tillsammans med iranska demonstranter. I sitt tal till den franske presidenten och utrikesministern sa hon:
”Sedan början av revolutionen ”Kvinnor, liv, frihet” lanserade den iranska regimen en propagandakampanj för att motverka vår rörelse. Regeringsaktivister hävdar nu till och med att myndigheterna tolererar kvinnor som motsätter sig den obligatoriska hijaben. Ändå är verkligheten att trycket på kvinnor som utmanar hijabnormer fortsätter på mer komplexa sätt.
Asal Abbasian hänvisade till de senaste försöken från den iranska regimen för att hantera västvärlden och oron det fört med sig: ”Herr president, bevisa i praktiken att sådana tvivel inte är sanna. Bevisa att Frankrike kommer att prioritera sina demokratiska principer framför att kompromissa med repressiva regimer som har aldrig levt upp till sina åtaganden.”
Under de senaste månaderna har många länder, inklusive Frankrike, infört människorättsrelaterade sanktioner mot iranska myndigheter men de har samtidigt försökt förhandla fram flera avtal, inklusive det ökända kärnkraftsavtalet, JCPOA, som kommer att avskaffa alla sanktioner mot iranska myndigheter om de följer sina löften om kärnkraften.
Det iranska civila samhället fruktar nu att sådana förhandlingar kan undergräva de mänskliga rättigheterna i Iran.
Besök radioranginkaman.org
"In France, a queer person can meet the president, in Iran, they remove any sign of our presence".
”It’s my daily routine to pass Mazaheri street in central Mashhad. It’s a very colourful street where the local council painted a lot of children graphitise including a rainbow.” Said Ali, a gay man from the holy city of Mashhad, known as the ”Iranian Vatican”.
”I always wanted to believe whoever was behind the design wanted to hint a support to the LGBTQ+ community, and it was very pleasant to think so”, He added.
”But yesterday morning, I found all rainbows are gone. Somebody wiped them from the wall following an online campaign which named and shamed the council for the rainbows”.
Over the past couple of months, there have been multiple reports of the removal of paintings of rainbows across the country. However, all of them were designed and painted by the local councils and municipalities, mainly in children’s playgrounds, schools and cultural centres. The campaign was started online by pro-regime mob groups, which recently linked any sign of Rainbow or multi-coloured paintings to the LGBTQI community.
”None of those rainbows were there to appreciate the LGBTQI community. They were just there because Rainbow doesn’t suppose to be banned by a regime. I understand why they could come after the rainbow flags, but the Rainbow itself?! Even the regimes’ authorities who ordered them to be painted on the cities’ walls couldn’t imagine a day that Rainbow causes them trouble,” Ali said.
For years, the Iranian LGBTQ+ community tried using signs not affiliated with the regime to advocate their rights, including rainbow signs. During the nationwide uprising in Iran, which sparked in September 2022, the Iranian regime’s supporters burnt the Rainbow flag alongside the US and Israeli flags. They blamed the ongoing protests on ”people who want to ruin the fundamentals of the family”. In protests, the LGBQ+ protesters appeared with rainbow flags in anti-regime protests, opposing the regime openly.
Farzaneh, is a Lesbian in Tehran. She was injured in November while protesting in the streets of Tehran. ”The anti-riot forces targeted me with paintball guns, and I have more than 30 bullets in my body,” said Farzaneh.
”I don’t dare to go to a hospital to remove them as I may get arrested, but the bullets are like my badge of honour”.
”It’s Spring now, and organically we will see rainbows in the sky, but I always joke with my friends that now that they are after rainbows, they may open fires to the sky to shoot the rainbow”, she continued.
”It’s so horrifying to wake up every morning knowing that not only do you belong to a marginalised group, but the regime is actively after you or any sign of you. I consider the plastic bullets inside my body punishment for being a woman and a lesbian.” Farzaneh said, swallowing her tears.
Farzaneh also mentioned the recent meeting between Asal Abbasian, An Iranian queer journalist who recently fled the country, the French President Emanuel Macaron.
”I don’t like President Macaron, he is a horrible person with horrible political views, but we cannot dismiss the fact that he is the president of France. In that country, politicians would get credit for meeting different community leaders and groups like the LGBTQ community. When I saw Assal’s photos standing next to him, I told myself in Iran, we will get punished because of who we are, but in France, politicians meet people like us to look more legitimate”.
Last week, Asal Abbasian, An Iranian journalist and queer feminist, urged the French government to stand with Iranian protestors. In her speech addressing the French president and foreign minister, she said, ”Mr President, Mrs Minister and all the honourable guests,
Since the beginning of the ”Women, Life, Freedom” revolution, the Iranian regime launched a propaganda campaign to counter our movement. Government campaigners even claim that the authorities tolerate women who oppose the mandatory hijab. Still, the reality is that the pressure on women who challenge hijab norms continues in more complex ways.”
Asal Abbasian referred to the recent efforts by the Iranian regime to deal with the west and the concerns around it: ”Mr President, prove in practice that such doubts are not true. Prove that France will prioritise its democratic principles over compromising with repressive regimes that have never lived up to their commitments.”
Over the past couple of months, many countries, including France, imposed human rights-related sanctions on Iranian authorities but, at the same time, tried to negotiate multiple deals, including the infamous nuclear deal, JCPOA, which will drop all sanctions against the Iranian authorities if they follow their promises over their nuclear activities. Iranian civil society fears such negotiations could undermine human rights in Iran.
Visit radioranginkaman.org
