English version below
Sedan de rikstäckande protesterna utbröt i Iran för fyra månader sedan har fyra unga män avrättats i samband dem, medan 18 andra personer har dömts till döden. Människorättsgrupper uppger att de dömts efter ”grovt orättvisa skenrättegångar”.
Många kallar det pågående upproret i Iran för ”kvinnorevolutionen”, eftersom det inleddes med att landets moralpolis dödade den unga iranska flickan Mahsa Amini, bara för att hon inte till fullo följde regimens strikta klädkod för kvinnor. Efter den tragedin i mitten av september 2022 spreds protester runt om i landet med det gemensamma budskapet ”kvinna, liv, frihet”.
– Att vara kvinna betyder att du ses som en fiende? säger Leyla, en lesbisk demonstrant från Teheran.
– För att inte tala om att vara lesbisk. Jag har deltagit i alla protester. Jag tror att det här är rätt tillfälle att stå tillsammans för att uppnå det resultat vi alla vill ha, lägger Leyla till i intervjun med Radio Ranginkaman.
Enligt Outright Internationals rapport om situationen för lesbiska i Iran är situationen särskilt komplex eftersom, jämfört med homosexuella män, så möter iranska lesbiska kvinnor dubbel diskriminering – först som kvinnor och sedan som lesbiska.
Utöver begränsningarna av sina rättigheter som kvinnor, möter lesbiska i Iran ytterligare restriktioner på grund av kriminaliseringen av samkönat beteende, tillsammans med en utbredd social intolerans.
Lesbiska hotas av godtyckliga arresteringar och fängelsestraff och polisen utsätter dem för ytterligare kränkningar medan de är häktade, allt från homofobiska övergrepp till fysisk tortyr.
I hälso- och sjukvårdens bristande kunskap om lesbiska kan sätta deras liv på spel. Läkare försöker behandla lesbiska med sedativa läkemedel för att ”bota” dem, och de föreslår könsbytesoperation som en lösning på deras ”sjukdom”.
Den här rapporten visar dock att en del medicinsk personal agerar för en positiv förändring och ger värdefullt stöd och råd till lesbiska och deras familjer, trots den utmanande politisk-juridiska miljön.
När det gäller Leyla hör tvångsäktenskap och sexuella övergrepp från myndigheterna till de diskriminering hon upplevt.
– Jag var 17 när mina föräldrar tvingade mig att gifta mig med en man. Helt enkelt för att jag såg annorlunda ut fastnade jag i ett romantiskt förhållande med en annan kvinna, berättar Leyla över en dålig skype-anslutning från Teheran.
– Min pappa tvingade mig att gifta mig med en släkting. Vi hade varit tillsammans i fem år. Jag kände att jag blev våldtagen varje ögonblick under de fem åren. Min exman slog mig för att jag inte var tillräckligt bra i sängen, och när jag ville använda våldet som en ursäkt för att skilja mig från honom avslöjade han för domaren att jag är attraherad av mitt samma kön, lägger hon till och bryter ut i tårar.
– Förlåt, jag borde inte gråta. Jag ville inte ses som svag, men jag var väldigt sårbar. Jag minns fortfarande den religiösa domarens ögon när han hörde ordet lesbisk. Han såg ond ut i det ögonblicket. Vi hade varit i domstolen flera gånger med samma domare, och en kväll fick jag ett sms från honom. Det var konstigt att få ett sms från en imam sent på kvällen. Han sa att jag var som hennes dotter och ville hjälpa mig. För att göra en lång historia kort så föreslog han efter ett par dagar att jag skulle ligga med honom. Då skulle han lösa problemet och inte skulle avslöja min sexuella identitet i officiella dokument. Så för att kunna fly från min man och inte bli våldtagen av honom behövde jag bli våldtagen av en annan person ännu en gång.
– Han våldtog mig.
De diskriminerande lagarna i den islamiska republiken Iran är en av orsakerna bakom protesterna från kvinnor och allmänheten. Och det var det som tog Leyla ut på gatan.
– Jag har inget att förlora. Vill de döda mig? Låt dem göra det. Jag är redan död. Den islamiska regimen våldtog mig med sina efterblivna lagar och förhållningssätt till kvinnor och HBT-gemenskapen. Jag är inte rädd för någon kula, säger hon.
– Under de första veckorna var jag ute på gatan varje dag. Jag tänkte dela på egen hand, men sedan anslöt sig ett par lesbiska och transsexuella vänner till mig. Vi höll inga flaggor eller några hbt-skyltar, men vi stötte på en ung homosexuell man som höll i en liten regnbågsflagga. Han sa att han printat ut den själv. Och det var så vi började trycka våra flaggor. Först vågade inte tryckerierna trycka dem åt oss, men när det berättades på nyheterna att hbt-personer var ute och protesterade mot regimen började de göra det gratis åt oss, berättar Leyla och visar en av flaggorna i sin skype-kamera.
Hon reser sig sedan upp för att visa sitt skadade ben.
– Jag träffades av ett par paintballkulor, det var väldigt smärtsamt, men jag vill inte ta bort dem från mitt ben. Det är som ett hedersmärke. Jag vill behålla dem och visa dem för andra när vi alla ska dansa för vår frihet på gatorna, säger hon.
Men kommer det att hända snart?
– Det spelar ingen roll om vi får tillbaka vårt land från denna ondska idag eller imorgon; Det som spelar roll är att vi har startat processen och med modet som visas så kan jag se att det kommer att hända, svarar hon. Och frihet, som lesbisk iranier, innebär att jag bara vill ha lika möjligheter till ett normalt liv. Ett normalt liv, fri från diskriminering, trakasserier och straff på grund av den jag är. Jag vill bli behandlad som en människa.
Besök radioranginkaman.org
Leyla from the protests in Teheran: "I want to be treated as a human being"
Since the protests sparked in Iran, four young men have been executed in connection with the nationwide protests that erupted in Iran four months ago, while 18 other people have been sentenced to death. Human rights groups have said they were convicted after “grossly unfair sham trials”.
Many call the ongoing uprising in Iran the “Women revolution”, as it initially started with the killing of the young Iranian girl Mahsa Amini by the country’s morality police only because she didn’t fully follow the regime’s strict dress code for women. After that tragedy in mid-September 2022, Protests spread around the country with the slogan “woman, life, freedom” at the core of it.
“Being a woman means you are seen as an enemy?” Leyla, a lesbian protester from Tehran, said. “Let alone being Lesbian. I participated in all protests. I think this is the right moment to stand together for the result we all want,” Leyla added in an interview with Radio Ranginkaman.
According to Outright International report on the situation of the Lesbian community in Iran, the situation of Lesbian in Iran is particularly complex since compared to gay men, Iranian lesbians face double discrimination—first as women and then as lesbians.
In addition to the restrictions on their rights as women, lesbians in Iran face further restrictions due to the criminalization of same-sex conduct, along with widespread social intolerance.
Lesbians face arbitrary arrest and detention and suffer further human rights violations at the hand of police while in custody, ranging from homophobic assaults to physical torture.
In the health care system, lesbians face a level of ignorance that can put their lives at risk. Medical professionals try to treat lesbians with hypnotic drugs to “cure” them, and they suggest sex reassignment surgery as a solution to their “illness.” However, this report shows that some medical professionals are agents for positive change and provide valuable support and advice to lesbians and their families, despite the challenging political-legal environment.
In the case of Leyla, forced marriage and sexual assaults by the authorities are among the discriminations she experienced. “ I was 17 when my parents forced me to marry a man. Simply because I looked different, I was caught in a romantic relationship with another woman.” Leyla said over a bad skype connection from Tehran.
“My father forced me to marry a relative. We’d been together for five years. I felt like I was being raped every moment of that five years. My ex-husband was beating me because I was not good enough in bed, and when I wanted to use the violence as an excuse to divorce him, he revealed to the judge that I am attracted to my same sex.” She added and broke into tears.
“Sorry, I should not cry. I didn’t want to be seen as weak, but I was very vulnerable. I still remember the cleric judge’s eyes when he heard Lesbian. He looked evil at that moment. We’d been to court several times with the same judge, and one night I received a text message from the judge. It was strange to receive a text message from a cleric late at night. He said I was like her daughter and wanted to help me. Long story short, after a couple of days, he suggested that I sleep with him so he resolved the issue and would not reveal my sexual identity on official documents. So, to be able to flee my husband and be raped by him, I needed to be raped by another person once again.”
”He raped me.”
The discriminatory laws in the Islamic Republic of Iran are one of the reasons behind the protests by women and the general public. And that’s what took Leyla to the street.
“ I don’t have anything to lose. Do they want to kill me? Let them do it. I am already dead. The Islamic regime raped me with its backward laws and approach towards women and the LGBT community. I am not afraid of any bullet,” She said. “During the first weeks, I was in the streets every day. I was going on my own, but then a couple of Lesbian and transgender women friends joined me. We were not holding any flags or any LGBT signs, but we bumped into a young gay man who was holding a small Rainbow flag. He said he printed it himself. And that’s how we started printing our flags. At first, the printing shops wouldn’t dare to print them for us, but when it went on the news that the LGBT community was out protesting the regime, they started doing it for us free of charge”. Leyla said, showing one of the flags on her skype camera.
She then stood up to show her wounded leg “ I received a couple of paintball bullets, it was very painful, but I don’t want to remove them from my leg. It’s like a badge of honour. I want to keep them and show them to others when we will all be dancing our freedom in the streets”. She said.
But Is it going to happen anytime soon?
“It doesn’t matter if we get back our country from these evils today or tomorrow; what matters is whether we have started the process, and with the courage, I can see, it will happen.” She answered. “And by freedom, as a lesbian Iranian, all I want is equal opportunity to have a normal life. A normal life, away from discrimination, harassment, and punishment because of how I am. I want to be treated as a human being”.
Visit radioranginkaman.org
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
