Det är söndag och mitt på dagen i Boston. Amir Ashour, 31, sitter i soffan i sin lägenhet ett stenkast från Harvard Law School där han precis börjat studera. Vi gör intervjun på Teams och vi har inte setts sedan han var på QX-galan 2016 så vi vinkar lite lätt när vi ser varandra på skärmen. ”Hi there, long time no see” säger Amir och ler stort.
När Amir intog scenen på QX-galan stod hela Cirkus upp och applåderade. I en filmad förpresentation fick han berätta om sitt arbete med organisationen IraQueer som han startat, om hur han fick fly Irak och hur han kom till Sverige som flykting för bara ett år sedan. I slutet av filmen sa han att hans plan är att en dag åka tillbaka till Irak, att han vill förändra saker i landet och att han vill bli Iraks premiärminister när han blir äldre.
Publiken jublade.
– Jag kommer aldrig glömma den kvällen, det var precis vad jag behövde, säger Amir. Jag var inne i en tuff period i livet vid det tillfället, att söka asyl i ett land är en tärande process och knappast något som får dig att tro på dig själv. Att komma till galan och vara på en plats där man hyllas för sitt arbete och sina tankar var fantastiskt. Publikens respons och värme gav mig tillbaka mitt självförtroende och var en påminnelse om vad jag kan åstadkomma. QX kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Sedan den kvällen i februari 2016 har det hänt enormt mycket i Amirs liv. Han har gjort sig ett namn internationellt, det har skrivits 100-tals artiklar om honom, han har pratat i FN, intervjuats i de största tv-kanalerna i världen och studerat – både i New York och Boston.
Men det viktigaste av allt är att IraQueer vuxit och blivit en inflytelserik och viktig organisation. En plattform för alla de hbtq-personer som lever i Irak, ett av världens farligaste länder för hbtq-personer.
– Jag har ägnat enormt mycket tid åt IraQueer och sett till att den fått finansiering så vi haft möjlighet att växa.
2015 jobbade tre frivilliga med IraQueer, hemsidan fick de bekosta själva. Idag sitter sju personer i styrelsen och de har fem heltidsanställda. Och organisationen delar idag till och med ut pengar till olika projekt i Irak där man jobbar med frågor som berör kön och sexualitet.
– Vad gäller lagar och rättigheter i Irak för hbtq-personer är skillnaden inte så stor idag jämfört med när vi började, men på det sociala planet är det en enorm skillnad, menar Amir.
Men det är fortfarande otroligt farligt att jobba med dessa frågor och att försöka nå ut underground till hbtq-personer i Irak.
– Jag skulle till och med säga att det är farligare idag än för fem år sedan, nu ser de IraQueer som ett movement som de fått upp ögonen för. Med framgång ökar även motståndet.
– När jag var på Gaygalan visste väldigt få i Irak vem jag var, idag är det annorlunda. Nu rapporterar tv-kanalerna om mig, de ser vårt arbete och jag är med i panelsamtal i TV. Det är ett helt annat utgångsläge.
Amir är den enda i IraQueer som är offentlig och som syns med bild och namn på IraQueers hemsida. Alla andra är anonyma.
– Så måste det tyvärr vara, deras liv och säkerhet står på spel. Folk känner till mig i Irak så jag kan ändå inte gömma mig. Mina broar är redan brända…
En kille från Irak hörde av sig till mig. Vi var nära vänner innan jag kom ut och han var en av de som fysiskt attackerade mig i Irak, nu ringde han och bad om ursäkt.
Amir var senast i Irak 2014, svenska myndigheter tillåter inte att han åker tillbaka så länge han har uppehållstillstånd i Sverige.
– Om det skulle ändras och de ringde och sa att det är okej att jag åker så skulle jag sitta på nästa plan till Irak, utan tvekan. Jag vet att det skulle vara extremt farligt, men jag har inte träffat min familj på sju år, det är klart jag längtar efter dem.
Hur mår din familj idag?
– De mår bra, vi pratar nästan varje dag och de stöttar mig i allt jag gör. De är säkra där de är, eller så säkra de kan vara, det finns de som försöker använda mig som ett vapen för att påverka deras liv negativt.
När Amir kom ut offentligt var det många av hans vänner och nära anhöriga som bröt med honom. Några av dem gav sig på honom och misshandlade honom. Amir arresterades flera gånger innan han lyckades fly landet.
Är det någon av dessa personer som hört av sig i efterhand och bett om ursäkt eller som försökt ta upp kontakten med dig igen?
– Vad lustigt att du frågar, när jag var i Sverige för bara någon månad sedan var det en kille från Irak som hörde av sig till mig. Vi var nära vänner innan jag kom ut och han var en av de som fysiskt attackerade mig i Irak, nu ringde han och bad om ursäkt. Han ville prata om det som hände. Och vet du, jag tyckte det var skönt. Jag visste inte att jag behövde höra det innan jag faktiskt fick höra någon be om ursäkt. Det kändes bra.
– Men…säger Amir. Han är också den ende. Ingen av de i min släkt som vände mig ryggen har hört av sig, inga kusiner eller farbröder. Men jag känner också att jag gått vidare, jag går inte och väntar på att de ska höra av sig. Jag har nått en punkt där jag vet vem jag är och vad jag vill. Den som inte kan acceptera det har inget i mitt liv att göra.
Amir och hans arbete med IraQueer har som sagt uppmärksammats stort de senaste åren. Han nominerades bland annat till Raoul Wallenberg-priset, något han beskriver som ”totally unreal”. Särskilt eftersom Raoul var en sådan hjälte och hjälpte och gömde så många flyktingar.
– Eftersom jag själv är flykting så kändes det extra fint att nomineras till ett sådant pris.
Även om Amir har intervjuats av världens största medier som Washington Post, engelska BBC och i Huffington Post, är det intervjun med arabiska tv-kanalen Al Sharqiyah, som betytt mest, en kanal med miljontals tittare i Irak.
– De flesta irakier bryr sig varken om Washington Post eller Huffington, men Al Sharqiyah är stort, den kan jämföras med TV4 i Sverige.
Amir fick fram sitt budskap om IraQueer och hur irakiska myndigheter behandlar hbtq-personer. Intervjun sågs av miljoner, och på Facebook hade intervjun på 20 min fått en halv miljon tittare innan kanalen valde att plocka ner den.
– Men vi hann spara den och ladda upp den på IraQueer, berättar Amir.
En av dem som såg intervju med Amir på Al Sharqiyah var en religiös ledare i Irak som har fru och barn, han kontaktade Amir efteråt och sa att han själv är gay och att han gärna hjälper honom på det sätt han kan.
– Han tog en stor risk att höra av sig till mig, säger Amir, Hade det kommit ut att han, en gift religiös ledare, är gay så hade han blivit dödad. Utan tvekan.
Medan halva jag är rädd så väljer andra halvan att göra det ändå. Jag tvingar mig.
Är du inte rädd att något ska hända dig?
– Om jag ska vara helt ärlig så jo, det är jag. Jag minns när jag sprang ifatt en irakisk ambassadör under ett besök i FN och pratade med honom om hbtq- situationen i Irak. Jag ställde honom lite mot väggen och han sade att han höll med mig på ett personligt plan men att det irakiska folket aldrig skulle acceptera hbtq. Sen sa han att han inte hade tid att prata mer. Och efteråt kände jag att halva jag var rädd. Jag vet ju faktiskt inte vad den här regeringen är kapabel till. Aktivister som jag själv har försvunnit spårlöst förut…
– Men medan halva jag är rädd så väljer andra halvan att göra det ändå. Jag tvingar mig.
Idag befinner du dig i en lägenhet i Boston, berätta.
– Jag har precis börjat på Harvard Law School i Cambridge i Boston. Här är det tänkt att jag ska läsa i tre år.
Och hur har de första veckorna varit?
– Hm… Jag tänker inte säga att jag känner att jag passar in helt och hållet.Ibland undrar jag hur sjutton jag hamnade här och varför lärarna tyckte det var en bra idé för mig att gå här (skrattar). Jag känner mig så liten, men samtidigt älskar jag ju att vara här. Jag känner mig så mycket smartare efter varje lektion med dessa briljanta lärare, de är verkligen ikoniska, som Bruce Mann som är Elizabeth Warrens make eller William Rubenstein, som är en legendarisk advokat som tog sig an och vann de första hbtq-målen i USAs historia, jag träffar ikoner varje dag
– Men jag är inte här för att ”utbilda mig till advokat, hitta ett bra jobb och bosätta mig”, jag vill använda min juristexamen vid Harvard för att ändra lagarna för hbtq-personer i Irak, det är mitt mål och det vet lärarna om.
Det finns mycket med Sverige som är svårt att inte älska.
Hinner du göra något annat än att studera?
– Jag hoppas att jag ska ha tid för en ”date night” med min pojkvän en gång i veckan, och så hoppas jag kunna spela tennis då och då. Resterande tid kommer jag få ägna åt studierna. Det här är min date ikväll, säger Amir och skrattar när han håller upp en enormt tjock och tung bok där färgglada post-it lappar sticker ut längs sidorna…
– Men jag kommer inte hinna jobba med IraQueer på samma sätt under dessa år så nu sitter jag enbart i styrelsen och är ansiktet utåt och talesman då ingen annan kan.
– Haha, jo jag kommer ihåg det. Såna där listor är ju lite knasiga (skrattar) men det var en kul grej. Men nu är jag ju diskvalificerad från en sån lista då jag har en pojkvän.
Var träffades ni?
– Vi träffades i New York 2017. Nu bor vi ihop i en etta ett stenkast från skolan med vår hund Milo som vi skaffade när vi var i Sverige förra sommaren. Jag och min kille tillbringade hela sommaren i Sverige och han blev helt förälskad och ville knappt åka tillbaka till USA. Vi var på Österlen, i Kivik och i Skåne. Det var fantastiskt och jag lärde honom hela den svenska lagom-kulturen (skrattar). Det finns mycket med Sverige som är svårt att inte älska.
På QX-galan 2016 sade du att du hoppas kunna återvända till Irak en dag och bli landets premiärminister, känner du samma sak idag?
– 100%! Till och med mer än förut. Iraks nuvarande premiärminister är ännu värre än den förra. Det är dags för en förändring. Enough is enough!
Uppdaterad 2021-10-14
