Han hänger på varje stolpe på Grisslinge-rakan på Värmdö när jag åker in till stan. Valaffischerna är uppe och skvallrar om att det snart är val i Sverige. Denna gång är det val till EU. Ett val som bara hälften av svenskarna röstar i.
– Jag tror fler kommer att känna ett ansvar att rösta i år, säger Tomas Tobé när vi ses i Riksdagshuset. Frågor som är aktuella här hemma är även aktuella på EU-nivå, säger han och nämner kriget i Ukraina, klimatfrågan och gängkriminaliteten.
– Jag uppmanar alla att inte kasta bort sin röst, och så brukar jag säga att den som går och röstar får två röster då bara hälften röstar…
Och att han tycker det är viktigt att rösta råder det ingen tvekan om.
– Det är väldigt viktigt, för att Europa ska hålla ihop, för att stå upp mot Ryssland. För mig är det här på många sätt ett värderingsval. Vi ser ju hur Ungern nedmonterar sin rättsstat, och man vinner val på att hetsa mot homosexuella. I Polen införde man hbtq-fria zoner, kvinnors rättigheter när det kommer till abort rullas tillbaka, i den meningen är det ett viktigt val att de politiska partier och krafter som vill motverka det får ett starkt stöd. Victor Orban och Ungern ska inte få en krona i bidrag om de fortsätter sin diskriminering av hbtq-personer, samma sak gäller Polen.
– EU är mer än bara handel- och klimatmål, för mig är EU värde-gemenskap och frihet.
Vilka är de viktigaste frågorna i valet?
– Jag var nyligen ute på valturné i nio städer där jag debatterade mot Miljöpartiets Alice Bah Kuhnke , och då har jag märkt att frågor som sticker ut är migration, brottslighet och klimatet. Särskilt gängbrottsligheten, folk är riktigt förbannade på att det skjuts runt om i Sverige. Det påverkar ju hela samhället.
Tomas Tobé blev Årets Homo på QX-galan 2008, anledningen var att han 2007 kom ut i talarstolen i riksdagen när den könsneutrala äktenskapslagen skulle röstas igenom och han hade partikollegor som tvekade och ville rösta nej.
– Jag kände att det var så många som hade tekniska argument, att man inte skulle blanda sig i kyrkans roll och att vi redan hade partnerskapslagen.
Då gick Tomas upp i talarstolen.
– ”Varför är det så viktigt för er att förhindra att jag ska få rätten att gifta mig”, undrade han?
Det fick många att tänka till.
– Jag tror det hjälpte till att vi fick igenom den. Vilket var fantastiskt. Jag blir rörd när jag tänker på det och jag minns det som igår när jag stod där inne, säger han och nickar mot riksdagssalen.
Och att lyfta hbtq-frågor gör han när han får möjlighet.
– Självklart känner jag att min hbtq-identitet finns med mig i jobbet, särskilt eftersom jag är ordförande i biståndsutskottet. Aldrig har väl en ordförande som reser i de afrikanska länderna sagt att man vill träffa några organisationer som jobbar med hbtq-rättigheter. Men det gjorde jag.
– Då blev de stressade och sa ”Va? Oj, det är komplicerat, regeringen här kommer inte gilla att du träffar dem”. Men då svarade jag bara ”regeringen vill att jag ska leverera pengar till dem så det får de acceptera”, så fick de boka in det. På så sätt finns ju min hbtq-fana med mig i arbete Ibland frågar någon kollega, som inte känner mig så väl, vad min fru jobbar med?” Då rättar jag dem oftast och säger att jag har en man.
– Jag ser det som att jag utbildar folk genom att vara öppen med vem jag är och hur jag lever.
”Ungern ska inte få en krona i bidrag om de fortsätter sin diskriminering av hbtq-personer”
Nyligen diskuterades den nya könstillhörighetslagen i riksdagen och precis som när den könsneutrala äktenskapslagen debatterades så målade motståndarna upp skräckexempel på vad detta kunde få för konsekvenser.
– Jag minns att folk sa att den könsneutrala äktenskapslagen skulle komma att rivas upp, men så blev det självklart inte. Samma sak gäller könstillhörighetslagen. Varför skulle alla andra länder i Norden klara av en sån här lag men inte Sverige?
Det var ett högt tonläge i debatten om könstillhörighetslagen.
– Extremt högt. Det var en amerikanisering av debatten. Jag tycker att debattklimatet i svensk politik har skruvats upp till en nivå som jag inte alls gillar. Jag gick i samma gymnasieklass som Ardalan Shekarabi och även om vi tyckte olika så hade vi en respekt för våra politiska meningsskillnader, men nu är nivån så uppskruvad, från båda sidor, man beskyller varandra på ett sätt som man ska vara lite försiktig med.
Är det en ökad polarisering?
– Ja, vi behöver mer samarbete. Det är bra att det finns två tydliga politiska alternativ i Sverige. Men däremot tycker jag man ska skruva ner retoriken om varandra, det skulle alla må bra av.
– Fördelen med Europaparlamentet är att det inte finns någon stenhård blockpolitik, där tar man sakfråga för sakfråga, i vissa frågor söker man samarbete vänsterut och i andra på högersidan.
En av dina kollegor i EU-parlamentet har ju varit Vänsterpartiets Malin Björk som slutar nu, vad har du att säga om henne?
– Även om jag och Malin ser lite olika på hur man kommer till rätta med migration, brottslighet och hur man skapar jobb så har hon gjort bra saker för kvinnofrågor och hbtq-rättigheter, det får man ge henne. Hon tackades av fint av sitt parti.
Trivs du i Bryssel som stad?
– Ja, det är en liberal stad, jag gillar ju att kunna köpa en flaska vin i matbutiken till exempel. Det är lite friare i Bryssel, mer spontant. Men de vet inte hur man står i kö och det är lite rörigt på sina håll. Det blir inte sällan fel på beställningar på restauranger och det tar oftast tid. Även om det inte är Barcelona eller Paris så är det en härlig stad, men jag kommer inte bo där for the rest of my life…
Ska vi hinna prata lite crossfit också?
– Haha okej.
Berätta hur det kom sig att du blev så hooked på crossfit?
– Det var inför Europavalet förra gången, Moderaterna låg dåligt till i valundersökningarna. Vi var nya EU-kandidater och media dömde ut oss totalt. Jag var småtjock vid den här tiden och tänkte att om jag ska stå där på valnatten och ta en valförlust ska jag iallafall se fräsch ut, så jag började med crossfit. Jag märkte snabbt att jag blev både gladare och fick mer energi. Sen var jag fast.
Vad gör du på fritiden?
– Då är jag med mina barn eller reser. Och då helst till Sitges eller Mykonos. Vi trivs att åka till ställen som har en majoritet av gayturister, det handlar om det är ganska skönt att slippa komma ut tio gånger per dag. När vi äter middag ute på restaurang så slipper vi få frågor som ”Kommer fruarna snart?”. Det är okej att man kan fråga det, men ibland är det skönt att slippa.
Till sist, när kommer du bli vår första öppet homosexuella Statsminister?
– Haha, det kommer jag inte att bli… Det är alldeles för krävande. Visst, jag är en upptagen person, men jag kan ändå ha ett normalt liv. Att vara partiledare eller Statsminister önskar man få människor. Du får ge upp allt. Det behöver jag inte nu. Idag kan jag hitta en balans som jag trivs med.
