Ebba Busch Thor: ”Ett gaypar kan vara precis lika bra föräldrar som jag och min man”

Vilken är den viktigaste hbtq-frågan just nu?
– Det skulle jag vilja säga är en så pass grundläggande fråga som trygghet, att kunna garantera alla hbtq-personers grundläggande trygghet. Just nu pågår ju rättegången mot Akilov, och vi vet nu att han hade sökt information om gayklubbar och eventuellt hade tankar på att begå ett liknande dåd som det i Orlando 2016. Men när polisen är så överbelastad att till och med utredningar om grova sexuella övergrepp läggs ner till förmån för andra brott, så vet vi att exempelvis hatbrott riskerar att prioriteras bort.

Kan detta med ökad trygghet för hbtq-personer bli en valfråga?
– Absolut. Tryggheten och sjukvården tror jag kommer att bli stora frågor i valet. Nu hoppas jag bara att tryggheten vad gäller hbtq-personer inte blir stort bara för att något nytt fruktansvärt händer, men att frågan ändå kan komma upp på agendan. Ofta diskuterar vi ju inte problemen förrän det är försent; det är därför jag vill diskutera det här problemet innan något händer. Vi har exempelvis alldeles för dålig statistik vad gäller hatbrott mot hbtq-personer. Vi behöver få bättre underlag och kraftigt öka polisens resurser.

Skulle du säga att Kristdemokraterna är enade när det gäller hbtq-frågor?
– Partilinjen är klar, men som i alla partier är inte alla medlemmar med på båten i alla frågor. Man måste ju vara ärlig och säga att KD gjort en resa när det gäller hbtq-frågorna. Vi har gjort en del ställningstaganden utifrån en försiktighetsprincip som man bör ha stor respekt för, och i vissa fall har vi gjort ställningstaganden baserade på ren okunskap.

Har Kristdemokraterna blivit mer hbtq-vänliga tack vare dig, sedan du blev partiledare?
– Jag hoppas det. Jag uppfattar att det är fler hbtq-personer som ser oss som ett alternativ nu, för att man kan känna att vi har ett genuint engagemang för hbtq-frågorna. Jag och flera andra personer i partiet har orkat ta i en del frågor som tidigare inte varit av högsta prioritet, som vi uppdaterat partiets ställningstaganden kring. Till exempel möjligheten för homosexuella att prövas som adoptivföräldrar. Det sågs av en del i partiet som en icke-fråga och inget som vi drev aktivt, men vi hade heller inget aktivt beslut att vara för att även homosexuella kan prövas som adoptivföräldrar, och det var viktigt för mig.

Var det inte så att Kristdemokraterna faktiskt var emot just detta?
– Det kan ”de lärde” tvista om, och det tyckte jag var ett problem. En del använde tidigare ställningstaganden för att säga att vi var aktivt emot, andra tyckte att frågan var passé. Så kan man inte förhålla sig till en så viktig fråga. Jag vill inte att det ska råda några tveksamheter kring var man har oss. Vi kommer alltid att värna barnperspektivet, att barn ska känna till sitt ursprung, och att det är en stor fördel för ett barn att ha två föräldrar om det går att välja förutsättningar. Men ett gaypar kan vara precis lika bra föräldrar som jag och min man till exempel.

Men visst är det väl så att Kristdemokraterna i flera fall har accepterat hbtq-politiska förändringar först i efterhand? Vad gäller samkönade äktenskap, till exempel.
– Just i det fallet skulle vi fortfarande vilja se en civilrättslig äktenskapslagstiftning. Vi ska inte ha en stat och kyrka som sitter ihop, själva myndighetsutövningen att viga två personer bör inte ligga på kyrkan. Jag tycker det är synd att vi inte gick ut med den linjen tidigare, för vi hade stöd från flera organisationer och många tyckte att det var ett bättre förslag än den äktenskapslagstiftning som infördes.

Anser du att Kristdemokraterna har varit en bromskloss i Riksdagen när det gäller hbtq-rättigheter?
– Som jag sa tidigare har vi i en del frågor med rätta varit försiktiga, velat ha mer forskningsunderlag och annat, ofta vad gäller barnperspektivet. Exempelvis hur nya sätt att bli förälder på påverkar barnet. I andra frågor har vi sagt nej på grund av okunskap.

Kommer ni även i framtiden att som hittills vara negativa till alla nya förslag som rör hbtq-familjepolitik?
– Jag kan absolut inte lova att vi kommer att säga ja till allt. Allt som kommer att vara möjligt rent medicinskt kommer inte per automatik att vara bra, det kommer att vara svåra avvägningar ibland. Men det är bara att lyssna på mina tal och debatter för att förstå att hbtq-personers rättigheter finns med naturligt och aktivt överallt. Det gjorde de inte förut.

Har du fått intern kritik inifrån partiet just för att du tagit ställning för hbtq-frågor?
– Absolut. Dels så kan medlemmarna, liksom i alla partier, tycka olika i olika frågor. För en del har det här varit väldigt känsligt.  För mig har det varit väldigt viktigt att inte göra ställningstaganden bara för att göra någon slags Stockholms-innerstadselit nöjd. Vi är ju en stark gräsrotsrörelse, så det är viktigt att verkligen förankra alla ståndpunkter. Men på det stora hela har jag upplevt ett väldigt stort stöd. Det fanns exempelvis partimedlemmar som ringde och grät av glädje när jag meddelade att jag skulle gå i Pride-tåget i somras. Andra var väldigt upprörda, eftersom man inte i första hand förknippade Pride-paraden med alla människors lika värde utan som en symbol för sexualiseringen av samhället.

Jag har hört ryktas att du tvekade att bli medlem i Kristdemokraterna just för partiets inställning i hbtq-frågor, stämmer det?
– Ja, det var en av flera frågor som jag hade om partiet. Det var under gymnasiet när jag blev approcherad om att engagera mig i Kristdemokraterna, och gällde bland annat homosexuellas möjlighet att prövas som adoptivföräldrar. Jag tyckte inte att det fanns stöd för att säga att homosexuella föräldrar inte är lika bra som heterosexuella. Dessutom var min bild av partiet att man var tvungen att vara kristen för att vara medlem, att det var ett religiöst parti. Där hade jag mycket fördomar och var själv tvungen att göra en resa. Det betydde väldigt mycket för mig att upptäcka Angela Merkel och de tyska kristdemokraterna, och förstå att det här är en hel ideologi. Står man till höger i många ekonomiska frågor och tycker att staten inte ska besluta allt, att människor ska ha mycket frihet, att sociala frågor och ansvaret vi har för våra medmänniskor är viktigt, ja då är KD alternativet. Kristdemokraterna är inte en förlängning av kyrkan, och kristna värderingar är inte detsamma som kristen tro. Kristna värderingar kan alla bära.

Familjepolitiken är ju central för Kristdemokraterna – vilka hbtq-aspekter tycker du är viktiga här?
– Generellt sett tycker Kristdemokraterna att vi har ett samhälle, och inte minst en arbetsmarknad, som är ganska familjefientlig. Detta drabbar ju alla familjer oavsett hur de ser ut. Vi skulle vilja ha en helt fri föräldraförsäkring som inte är kvoterad mellan föräldrarna, och att det ska vara möjligt att överlåta dagar till en annan närstående till familjen. I dag ser familjer så olika ut och det måste vara möjligt att få ihop pusslet runt familjen. Det skulle underlätta för många stjärnfamiljer.

Anser du att ett barn ska kunna ges möjlighet att ha fler än två vårdnadshavare?
– Vi har sagt nej till det. Vi vill däremot gärna underlätta för personer som står nära familjen att ha möjlighet att exempelvis ta del av föräldraledigheten.

Hur ser Kristdemokraterna på surrogatmödraskap?
– Jag tycker att det här är en svår fråga eftersom jag har stor respekt för människors barnlängtan. Det är verkligen en urkraft, att vara ofrivilligt barnlös är inget jag önskar någon. Men vi tycker att det finns för stora risker att människor ändå utnyttjas om vi tillåter surrogatmödraskap. Det gäller även altruistiskt sådant. Jag kan se hur det skulle kunna fungera i teorin, men i praktiken finns det så stora risker att vi åberopar försiktighetsprincipen, så vi säger nej.

Vad har du i så fall att säga till alla de barn som kommit till genom surrogatmödraskap och som har sämre juridiskt skydd än andra barn?
– Det är helt oacceptabelt och något vi just nu tittar på. Vi måste stärka skyddet för de här barnen, och det får inte som i dag ibland ta flera månader efter att barnet kommit hem till Sverige med sina föräldrar innan man får ordning på allting. Det innebär en sådan enorm osäkerhet för de nyblivna föräldrarna.

Hedersvåld är en annan aktuell fråga och något som drabbar många hbtq-personer, inte minst inom den egna familjen. Hur vill Kristdemokraterna hantera detta?
– Sverige ska ju vara en fristad för människor som flyr från förtryck. Att möta samma förtryck här som i landet man flytt ifrån är ett enormt svek och ett misslyckande från samhällets sida. Självklart ska man som invandrad till Sverige kunna vara öppen med vem man är och kunna hitta kärleken här utan att bli utsatt för hot. Sverige ska vara känt för att vara ett sådant land.

Några förslag på vad man rent konkret kan göra för att minska hedersvåldet?
– En sak är att se till att hedersvåld blir en egen brottsrubricering, vilket skulle göra att resurserna prioriteras annorlunda. Kunskapen kring hedersvåld är också ganska låg. Men det handlar även om att det från dag ett när du kommer till Sverige ska vara tydligt hur vårt samhälle fungerar, rättigheter och skyldigheter. Detta är också viktigt för att inte hbtq-personer ska utsättas för diskriminering på asylboendena.

Är det ett legitimt asylskäl att vara hbtq-person?
– Absolut. Det har varit ett återkommande problem på Migrationsverket att man inte klarat av att göra den typen av värderingar. Man har exempelvis sagt till människor att de inte behöver berätta att de är homosexuella, och då kan åka tillbaka och leva i sina hemländer. Då ber man ju människor att döda en del utav sig själva. Det saknas fortfarande mycket kunskap när det gäller att göra dessa bedömningar. Migrationsverket behöver lite lugn och ro, det har kommit in så otroligt många nya handläggare.

Är du nöjd med andelen öppna hbtq-personer inom Kristdemokraterna?
– Jag vet ju att det finns betydligt fler än de som syns utåt, både bland våra medarbetare och politiker. Vi som arbetar med dem känner ju till det, men de frontar det kanske inte externt även om det inte är någon hemlighet. Fast vi har helt klart fler gaykillar än flator vad jag vet, det tenderar att vara så inom borgerligheten.

Skulle det vara möjligt med en hbtq-person som partiledare i KD?
– Absolut. Klarar man av mig så ska man nog klara av även det (skrattar).

Vad är det första du associerar till när du hör ordet ”gaykultur”?
– Oj, jag kanske borde tänka på allvarliga saker men tänker bara på glädje, hyllande av livet, bejakande av olikheter… Jag tänker färg, mycket färg.

Finns det något du tycker gaykulturen har bidragit till när det gäller samhället i stort?
– Ja, ett synliggörande av människor. Gaykulturen har bidragit till att på ett naturligt sätt ge människor en plattform för att säga ”Hej, här är jag! Se mig för den jag är!”. En plattform för att vara stolt över den man är.

Finns det något inom gaykulturen som stör dig på något sätt?
– I en del kretsar där jag rör mig finns ett enormt hyllande av normlöshet, att krossa normer, och där blir det en rejäl kultur-clash med den kristdemokratiska rörelsen och hur vi ser på världen. Jag tror inte på ett normlöst samhälle, utan på ett samhälle med goda värderingar och normer. En annan sak är att man ibland sätter likhetstecken mellan sex och sexualitet. Ibland har detta gjort gayrörelsen en björntjänst, speciellt som det ibland blir medialt mer uppmärksammat, exempelvis vid rapporteringen kring Pride-paraderna. Så att de viktiga budskapen och kampen som måste föras kommer i skymundan. Det är också detta, tror jag, som gjort att min rörelse, Kristdemokraterna, har tagit onödigt lång tid på sig för att ställa upp för hbtq-rörelsen.

Du var förra året den första KD-partiledaren som gick i ett Pridetåg, något du fick intern kritik för. Vad var ditt svar på den?
– Jag kan förstå en del av den kritiken, som ju bland annat handlade om det jag precis nämnde, och att en del undrade varför KD ska finnas med i ett sammanhang där man för bara några år sedan kastade pil på vår förre partiledare Alf Svensson och skanderade ”Hacka Affe till oblat!”. Det är klart att det gjorde ont hos många kristdemokrater. Men för mig vägde den andra vågskålen över, nämligen att stödja alla dem som exempelvis blivit förskjutna av sina familjer och som jag vet att Pride-paraden gör stor skillnad för. Dessutom inträffade terrordådet i Orlando bara några månader innan Stockholm Pride, och då kände jag att jag måste göra en markering i en tid då grundläggande värderingar inte är lika självklara längre. Att nu måste vi välja sida.

Umgås du med några hbtq-personer privat?
– Absolut, men har inte en särskild hbtq-kompislista i telefonboken, ha ha. Det blev lite förvirrat på Guldbaggegalan förra vintern då jag var höggravid och följde med Micael Bindefeld som hans dejt. ”Nej, det är inte Micael som är pappan” fick jag förtydliga för journalisterna som väl var lite förvirrade eftersom Micael precis själv blivit pappa.

Till sist – finns det någon hbtq-person, levande eller död, som du verkligen ser upp till?
– De jag har påverkats av mest och ser upp till mest är personer i vänskapskretsen, men jag tänker inte hänga ut dem här. Jag kan också nämna Jonas Gardell som gång på gång, för varje ny generation, lyfter de här frågorna på ett sätt som berör.