HBT-flyktingar
I samband med att den nya asyllagen kom, då de som nekats uppehållstillstånd och sedan levt illegalt i Sverige, gavs möjlighet att söka uppehållstillstånd, lade ”Julia” och ”Ellinor” in en ny ansökan om att få stanna.
Efter tre år i Sverige som flyktingar undan myndigheternas förtryck mot homosexuella i Azerbadjan, trodde de att de nu efter så lång tid som flyktingar kunde få möjlighet till att stanna.
– Men de tycker tydligen att tre år inte är lång tid, säger en lätt uppgiven Julia till QX.se. Och vi har inga barn skriver de i sin motivering till avslaget.
De som levt gömda och har barn har med den nya lagen fått lättare att stanna. För andra är det närmast lika tufft som tidigare.
Julia och Ellinor blev arresterade i Azerbadjan, berättar hon.
– Homosexualitet är inte illegalt sägs det när vi fått avslag, men de ser inte att det bara är bara en fasad som Azerbadjan visar upp gentemot EU.
Hon berättar att de blev våldtagna av poliser i ett försök från deras sida att ”omvända” dem. De blev även svårt misshandlade och Juila berättar att hon förlorat en njure som följd av misshandeln.
När QX.se träffar henne känner hon sig uppgiven och saknar stöd från HBT-människor i Sverige.
– Det verkar som ingen bryr sig här. Folk är så passiva och förstår inte allvaret och det omöjliga för oss att sändas tillbaks. Får vi inte uppehållstillstånd så måste vi återigen leva gömda.
Det är inget hon ser fram mot. ”Man är i Sverige men samtidigt inte” säger hon och berättar att Ellinor fått svåra psykiska problem av tiden de levt gömda och i ständig ovisshet.
Sista avslaget fick de i somras och sedan dess har de alltså tvingats gömma sig för myndigheterna för att undkomma utvisning.
– Varför kan ni inte åka tillbaks?
– Den lokala polisen frågar fortfarande efter oss hos våra föräldrar, berättar Juila.
Likt det gamla sovjetsystemet finns lokala poliser som håller koll på alla som bor i ett bostadskvarter, berättar hon. Att vara ett lesbiskt par som arresterats och flytt utomlands gör det närmast omöjligt att återvända utan att upptäckas.
– Mina föräldrar vill inte heller veta av mig eftersom jag är lesbisk. Ellinors mamma lever ensam, vilket bara det är ett stort problem i ett land som Azerbadjan.
Under sin tid i Sverige har de haft hjälp av bland andra Stig-Åke Petersson, som via RFSL och HBT-flyktingars stödförening, hjälper de som flyr hit.
– Jag har haft en långvarig kontakt med dem, berättar han. Jag ser många horribla beslut i mitt arbete, men det här är verkligen dåligt. De har så pass mycket problem i hemlandet så det borde ha räckt till för att de skall få stanna.
–Vad är det som gör beslutet så dåligt enligt dig?
– Att det inte finns några bra beslutsmotiveringar i avslagsärenden, svarar han. De har en trovärdig berättelse om de problem de utsatts för i sitt hemland. De mår fortfarande dåligt av övergreppen de utsatts för och det är mycket troligt att de kommer att få fortsatta problem. De är ingen obefogad rädsla.
– Överhuvudtaget finns det en bristande kunskap om och förståelse för HBT personers reella situation i många länder hos Migrationsverket, inte bara när det gäller Azerbadjan.
– Vilka möjligheter finns det nu för dem?
– De legala möjligheterna är i princip uttömda, svarar Petersson. Vi letar nu efter ingångsmöjligheter. Man kan även skriva till Migrationsverket och protestera mot behandlingen tjejerna varit utsatta för.
–Hjälper brevskrivandet?
– På marginalen kan protestbrev fungera.
På Qruiser finns klubben HBT-Flyktingars stödförening dit de som vill engagera sig i HBT-flyktigars situation kan ansluta sig.
Julia och Elinor är inte deras riktiga namn.
http://www.qruiser.com/clubs/club.php?id=58127
Källa: HBT-flyktingsklubben på Qruiser
Publicerad: 2006-03-02 16:40:23
Uppdaterad 2022-02-23
