– Jag hade en relation med en kille som jag var kär i när jag var yngre berättar 35-årige bisexuelle ”Ahmed” (som egentligen heter något annat) för QX.
Han är från Irak, är ganska tystlåten och han riskerar just nu utvisning eftersom nu både Migrationsverket och Migrationsdomstolen anser att han inte har kunnat redogöra detaljerat för sin inre process eller reflektioner kopplade till hans identitet och sexualitet. Samtidigt ifrågasätter de inte att han är bisexuell.
Ahmed är trevlig, tillmötesgående och ser bra ut. Han älskar blommor och gjort det hela sitt liv. Nu jobbar han som florist och trivs väldigt bra med att få arbeta med det som även är en hobby. Han har gjort sig hemmastadd i Sverige och ser landet som sitt hem, men hans fortsatta liv här ser han nu som hotat. Ahmed kan svenska men känner att han inte riktigt kan göra sig förstådd och är rädd för att utrycka sig fel. Han vill vara anonym på grund av att han har mottagit flera dödshot. Ett av detta kom efter att han på en gayklubb i Stockholm träffade en annan gaykille med ursprung från Irak. Den killen skickade bilder till Ahmeds farbror på när dansade med en man. Killen förklarade att han gjorde det för att han var rädd att Ahmed skulle höra av sig till hans familj och tänkte att han skulle hinna förre.
– Jag hade aldrig hört av mig till hans familj, varför skulle jag göra det? Vi satt båda två i samma båt. Men nu får jag dödshot, säger Ahmed till QX.
Han kom till Sverige 2017 på grund av att han riskerar förföljelse i sitt hemland Irak och att hans liv där var i fara. Migrationsverket och Migrationsdomstolen bedömer dock att han inte hade gjort denna hotbild sannolik.
Han har dock ett annat skäl till att han borde få stanna kvar i landet; hans sexuella läggning.
Ahmed har haft sexuella relationer med killar sedan han var ung. När han var i tonåren blev han kär i en jämnårig kille. Romansen dog när familjen tvingade pojkvännen mot hans vilja att gifta sig med en tjej. Det gjorde det ännu mer uppenbart för Ahmed att han inte skulle kunna leva som öppet homosexuell i Irak.
Det är under intervjun med Migrationsverket som han för första gången berättar om sina känslor för någon. Han var mycket nervös och mådde dåligt inför intervjun.
– Jag har aldrig kunnat sätta ord på mina känslor. Jag kände mig ledsen och blyg för jag hade aldrig pratat om dessa känslor förut. Men det var konstigt att göra det för första gången med någon som jag inte känner och dessutom via en tolk, säger Ahmed.
Migrationsverket bedömde att Ahmed inte har kunnat redogöra detaljerat och reflekterande om sin inre process eller uttrycka reflektioner kopplade till hans identitet och sexualitet. De menar också att han inte kunde berätta om sina tankar, känslor och upplevelser kring sin sexuella läggning. Migrationsverket beviljade därför inte honom asyl. Ahmed överklagar domen till Migrationsdomstolen som är en del av Förvaltningsrätten.
Under intervjun visar han en massa chattar han haft på olika raggnings-sajter. Det gjorde han även för Migrationsverket som dock menar att de saknar bevisvärde.
Migrationsverket konstaterar i sina utlåtanden att Ahmed kommer från ett land där han inte har kunnat prata om sin sexuella läggning och att han därför har haft svårt att sätta ord på sina tankar och känslor. Inte heller Migrationsdomstolen ifrågasätter detta. På grund av stigmatiseringen kring normavvikande sexuella läggningar i Irak, är det ett ämne som det kan vara svårt att tala om.
QX har varit i kontakt med Ahmeds offentliga biträde Tina Braimok.
– Det ställs alldeles för orimliga krav på Hbtqi+personer både vad gäller den muntliga utsagan och den skriftliga bevisningen, menar hon. Det finns en massa förutfattade meningar om hur en sådan person känner och vilka erfarenheter man ska ha. Om dessa inte framförs på det vis Migrationsverket förväntar sig ses man inte som trovärdig.
Tina Braimok menar att myndigheterna har förutfattade meningar för Hbtqi+personer
– Den första förutfattade meningen Migrationsverket och migrationsdomstolarna har är att det ska finnas en inre känsloprocess fram till att självinsikt har ägt rum. Det är inte bara en förutfattad mening utan ett krav som ställs. Dock ett krav utan lagstöd. Den andra förutfattade meningen är att sökanden utförligt ska kunna beskriva den inre processen. Det krävs att redogörelsen ska vara mycket detaljerad, sammanhängande, där känslor, tankar och reflektioner kring den sexuella läggningen måste framföras. Alla människor har inte förmågan att verbalt uttrycka sina känslor som en linjär process som därtill utgår från en västerländsk förståelse av sexualitet. Den tredje förutfattade meningen är att sökanden ska kunna redogöra för specifika känslor, tankar och reflektioner. Dessa specifika känslor utgörs av skam, stigma, och olikhet. Om sökanden inte har känt en känsla av olikhet, stigma eller skam måste denne ändå ha reflekterat kring dessa känslor. Den fjärde förutfattade meningen är att sökanden ska kunna redogöra för sin sexuella läggning än mer utförligt ju mer tabubelagt det är i hemlandet. Återigen är detta en stereotypisk föreställning om att Hbtqi+ personer har en universellt gemensam erfarenhet av djupa känslomässiga reflektioner.
Tina Braimok säger att hon inte kan gå in på detaljer i målet.
– Men varken jag eller min klient delar domstolens bedömning. Jag menar att min klient tydligt och på ett personligt vis visat och redogjort för sin sexuella läggning och därmed även sina skyddsskäl. Men enligt min mening kan de problematiska och rigida uppfattningar som ofta ligger till grund för Hbtqi+ processer har spelat in i bedömningen.
Aino Gröndahl, jurist på rådgivning och utbildning, asyl- och migrationsrätt på RFSL håller med Tina Braimoks i hennes kritik.
– Jag har skrivit flera omfattande granskningar just av Migrationsverkets och domstolarnas bedömningar av Hbtqi+personers asylskäl. Där har jag gång på gång visat att bedömningarna och avslagsmotiveringarna strider både mot svensk och internationell rätt. Grundproblemet är att Migrationsverket och migrationsdomstolarna systematiskt ställer särskilda och olagliga krav vid trovärdighets- och tillförlitlighetsbedömningen i dessa asylärenden, där de bland annat kräver att personen har specifika livserfarenheter, som att ha gått igenom en ”inre process fram till insikt” och kan beskriva dem på ”rätt” sätt, sammanhängande och detaljerat.
– Det finns varken juridiskt eller vetenskapligt stöd för att ställa dessa krav, de grundar sig på en felaktig föreställning om att alla Hbtqi+personer i hela världen har universellt gemensamma livserfarenheter och en förmåga att beskriva dem på ett särskilt sätt. Det strider mot EU-rätten och UNHCR:s riktlinjer. Det innebär att Sverige, alldeles säkert också i Ahmeds fall, avslår och utvisar Hbtqi+personer som har rätt till skydd, till länder där de riskerar förföljelse och dödsstraff.
Migrationsverket har en dialog med RFSL berättar Aino Gröndahl vidare. Genom denna dialog har de tagit till sig rättsutredningar som RFSL gjort.
– Vi hade nyligen ett möte med Migrationsverkets rättsavdelning om just detta, så de känner till problematiken som tyvärr fortsätter år efter år, trots vad våra rättsutredningar visar.
Migrationsdomstolens utslag är överklagat och Tina Braimok liksom Ahmed hoppas att nästa instans, Migrationsöverdomstolen, ska ta upp målet samt då även fastställa nya och tydligare riktlinjer för bedömning av Hbtqi+mål. Förhoppningen är att det individuella perspektivet blir vägledande för att på så vis öka rättssäkerheten och möjligheten till en rättvis domstolsprocess för personer som tvingats fly sina hemländer på grund av sin sexuella läggning.
– Jag vill verkligen stanna kvar i Sverige eftersom jag kan leva och vara fri här och arbeta med det jag vill och träffa vem jag vill. Om jag skickas tillbaka till Irak riskerar jag att bli dödad, konstaterar Ahmed
