Christofer Fjellner om hbtq-monument: ”Kan vi inte lägga politiken åt sidan och bara göra något!”

När Stockholm stads kommunfullmäktige strax innan påskhelgen diskuterade den moderata oppositionsrådet Christofer Fjellners initiativ till att döpa en park på Östermalm efter den liberala politikern Barbro Westerholm och på den platsen placera ett monument över hbtqi-rörelsens kamp, blev det ett tack, men (just nu i alla fall) nej tack.

Fjellners initiativ utgår från ockupationen av Socialstyrelsen den 29 augusti 1979. I huset på Linnégatan, nära hörnet Banérgatan och Narvavägen, satte sig ett 30-tal aktivister i trappen för att protestera mot att homosexualitet var klassat, med sifferkombination och allt, som en sjukdom. Barbro Westerholm som var nytillträdd generaldirektör bjöd in ockupanternas ledare till samtal och bara några månader efter så såg hon till att avskaffa sjukdomsklassificeringen.
– Den homosexuella frihetskampen är nog kanske den mest konkreta frihetskampen som har bedrivits under min livstid här i Stockholm och i Sverige. Och den blev kanske aldrig mer konkret än den 29 augusti 1979 när ett 30-tal hbtq-aktivister spärrade av trappan till Socialstyrelsen, sa Fjellner vid debatten den 25 mars i Stockholms kommunfullmäktige och sammanfattade budskapet i hans initiativ.
– Gör ett monument över hbtq-personers rättigheter på en plats som vi kan döpa till Barbro Westerholm.

Motionen, som formellt undertecknats av ledamoten Dennis Wedin, då Christofer Fjellner inte sitter i fullmäktige, fick allmänt positiv respons från Kulturförvaltningen och de remissinstanser som tillfrågats. Men RFSL-Stockholm skriver dessutom i sitt remissvar att om ett monument som skall uppmärksamma hbtqi-personer eller rörelser så är det inte ”lämpligt att en heterosexuell cic-kvinna gör detta. Utan det bör gestaltas genom en person inom communityt eller med ett annat motiv knutet till communityt.”

– Ja, och det kan man säkert tycka, säger Christofer Fjellner till QX. Men för att vara en heterosexuell cis-kvinna är det nog svårt att bli mer en del av communityt än vad Barbro Westerholm under alla sina år blev.

Från majoriteten bestående av Socialdemokrater, Vänsterpartiet och Miljöpartiet avslogs dock motionen med hänvisning till att det gått för kort tid sedan Barbro Westerholm avlidit. Även RFSLs invändningar lyfts av Finansborgarrådet Karin Wanngård (S) svar: ”Här delar jag RFSL:s uppfattning att ett eventuellt minnesmärke över HBTQI-rörelsen bör gestaltas på ett sätt där fokus läggs på de som själva ingår i HBTQI-communityt. Barbro Westerholms minne förtjänar i sin tur att uppmärksammas i egen rätt.”

Under den 20 minuter lång debatten sist på dagordningen, där alla partier förutom SD yttrade sig, sa sig alla i grunden vara positivt inställda. Liberalernas oppositionsborgarråd Jan Jönsson berättade bland annat att han tänkt lyfta frågan om Barbro Westerholm fast lite längre fram i tiden.
– Sen är vi förstås lite glada över att Moderaterna har lagt det här förslaget eftersom det ofta faktiskt är i kamp med konservativa partier som hon har fått bedriva sina frågor, la han till som en vänligt sinnad pik till Fjellner och moderaterna.

Han, liksom Centerpartiets Claes Nyberg, ordförande i Centerns HBTQ-nätverk och tidigare ordförande för Stockholm Pride, ställde sig bakom Moderaternas motion och uttryckte förvåning över att majoriteten sagt nej.
– Jag är förvånad över att vänstermajoriteten inte tar chansen att föreslå ett eget utvecklat förslag utan i praktiken avslår hela initiativet, sa han.

Miljöpartiets Åsa Lindhagen tackade Moderaterna för att de tagit initiativet och tyckte det var bra att oppositionen pressar ”oss i majoriteten” att göra ”ännu mer” i hbtqi-frågor.
– Barbro Westerholm förtjänar all hyllning, men vi behöver även uppmärksamma de i hbtqi-rörelsen som går före oss som idag kan leva öppet och välja våra liv hur vi skall leva även om vi har mycket kvar så är vi på en helt annan plats idag.

Trots de vänliga orden från majoriteten så säger Christofer Fjellner till QX att han inte är nöjd.
– Det är tråkigt lämnar lite av känslan av att de är småsinta i majoriteten. Det var ju inget snack att alla var positiva till idén och initiativet men jag fick känslan av att det var ett större problem att det var min idé och mitt initiativ än förslaget som sådant.

– Så du menar det blev en onödig politisk markering menar du?
– Ja, och som jag sa i debatten, kan vi inte lägga politiken åt sidan och bara göra något!

Förutom frågan om att namnge den lilla gröna platsen i triangeln mellan Linnégatan, Banérgatan och Narvavägen till Barbro Westerholms plats, så handlar motionen om ett monument över hbtqi-rörelsen. Det ansvaret hamnar under Vänsterpartiets Kultur- och äldreborgarråd Torun Boucher. Under debatten i fullmäktige sa hon sig inte riktigt förstå varför motionen i sin helhet avslagits och framförde ett tack till Fjellner för en ”bra motion”. Men hon hänvisar även hon till RFSLs remissvar och fastnar med ett litet leende speciellt för en information hon fått!
– Särskilt när de sa att Göteborg har ett stort monument över hbtqi-rörelsens kamp, då känner jag att vi i Stockholm kan väl också ha det!

Som just ansvarig för monument och skulpturer argumenterar hon för att Barbro Westerholm kanske borde få ett eget med tanke på att det inte enbart är hbtqi-frågor hon arbetat med i sin livstid.
– HBTQI-rörelsen är förtjänt av en mer generell skulptur och Barbro Westerholm förtjänt av någonting över den politiker hon är, sa hon.

När QX ringer upp och frågar vad som händer nu, då motionen nästan alla verkar tycka var väldigt bra men inte helt rätt har avslagits, säger Boucher att beslutet inte innebära att det blev ett nej för monument. Nej blev det till att namnge en plats efter Barbro Westerholm just nu.
– Det finns ett starkt reglemente om att folk skall vara döda en viss tid innan man skall dra igång, säger Bouchner och understryker dels att den frågan ligger hos Socialdemokraterna och dels att hon, som svar på det faktum att staden kort efter Benny Fredrikssons död döpt ett torg i hans namn, tycker det gick för fort.

– Så vad händer nu närmast så att frågan inte hamnar i malpåse?
– Det som händer är att jag på måndag har möte med Kulturförvaltningen och lyfter frågan där, svarar hon och berättar att det sedan landar hos Stockholm Konst som i sin tur utlyser ett uppdrag där konstnärer kan komma in med förslag.

Hon berättar att hon haft möten med RFSL och att det hos dem även talats om att i stället för ett torg och monument på Östermalm, borde bli ett stort monument över hbtqi-kampen i den tidigare raggplatsen Skinnarviksparken på Södermalm, synlig från stora delar av stan.

– Men vill du påverka mig i en eller annan riktning så lobba på bara, jag har bara pratat med RFSL än så länge, säger hon.

– Hur lång tid tar processen och tror du det till slut blir ett monument?
– Ett monument blir det nog, om det nu blir Barbro Westerholm eller ett mer generellt. Det kommer rulla på även om ingenting i denna stad rullar särskilt snabbt, svarar hon.

Även Christofer Fjellner lovar ligga på för att hans initiativ skall förverkligas.
– Nu ligger bollen hos majoriteten och jag fortsätter tjata på dem. Om de nu envisas med att stoppa denna idé så har de nu ett år på sig att komma på något bättre, då har det gått två år efter att Barbro Westerholm avled.

Han tipsar också om att det går bra att höra av sig till ”styret och Karin Wanngård” och själva ställa frågan vilka idéer de har.
– Själv funderar jag på att föreslå Vasakronan, som äger fastigheten där Socialstyrelsen en gång låg att ta upp stafettpinnen. Att uppmärksamma i parken framför eller inne i lokalerna. Man behöver inte vänta på politikernas kvarnar och låsningar