Minnet efter Sotji

Sverige har tagit hem fantastiska segrar under de olympiska spelen. I takt med att medaljerna regnat över de svenska atleterna har debatten tystnat. RFSLs ordförande Ulrika Westlund som fängslades under en manifestation i Ryssland har kommit hem efter en stark insats. Som Ulrika mycket riktigt påpekar är dock de ryska aktivisterna kvar. Deras öde är nog av en helt annan karaktär.

Medaljerna är välförtjänta. Risken är dock att de helt fördunklar vår diskussion om vad som pågår i Ryssland. Sotji beskrivs för oss som en mycket stor framgång och allt mer sällan kommer kommentarerna om vardagen för journalister, aktivister och vanliga medborgare i Ryssland.

Den kampanda som fanns i Sverige innan där det ofta sades att den svenska OS-truppen borde överväga att manifestera eller att inte delta är som bortblåst. Flödet på Facebook visar att idén om en bojkott av OS aldrig hade en folklig förankring. Alla vill vara en del av idrottsfesten och fira framgångarna.

Med all tydlighet visar det på att ett enskilt evenemang kan användas för att få fokus på situationen i olika länder men att när evenemanget väl går av stapeln ebbar diskussionen ut. Arbetet för att utöva påtryckningar gentemot Ryssland och stödja HBTQ- och MR-aktivister måste ligga högt på den politiska agendan också efter OS. Sverige har en viktig roll i detta och har markerat i frågorna men likväl har EU en otroligt viktig roll att fylla.

Den gemensamma utrikespolitiken kan ge EU en större tyngd i dessa frågor än om varje land agerar särskilt. Det är dock avgörande vilket tryck som läggs från medlemsländerna på kommissionen och ”den höge representanten” Lady Ashton från Europaparlamentet. En av de frågorna där EU-samarbetet i allra högsta grad kan bli vassare är i värnandet av MR-frågor. Tillsammans har Europa en styrka att på allvar kunna göra skillnad.

Det är dock avgörande vilka krafter som finns i den europeiska politiken. Det finns gott om konservativa och homofoba krafter som vill använda sin makt för att försvaga arbetet med HBTQ-frågorna. Därför är det också avgörande att de som i valet får väljarnas förtroende att representera dem i Europaparlamentet har ett starkt engagemang i HBTQ-frågorna. Det engagemanget får inte bara utsträcka sig till månaden innan OS utan måste vara vägledande varje dag, varje år.