Misshandlade svensken ”Det finns inga ord just nu”

Efter att ha misshandlats på väg hem till sitt hotell i Reykjavik efter en galamiddag för den nordiska hbtqi+konferensen en av de svenska deltagarna för grov misshandel, som QX skrev om igår.

– Att det här fortfarande försiggår är ju ett hån mot oss hbtqi+personer, säger han till QX när han hemma i Sverige igen undersöks för de skador han fick av misshandeln.
– Vi är också individer och människor. Inget som katten släpat in. Vi skall har rätt att vara precis vem vi vill, tänker jag.

Han tog sig hem själv från den avslutande middagen på tisdagskvällen. Innan han gick uppmanades han att inte ha det regnbågsfärgade nyckelbandet synligt eftersom konferensdeltagare blivit utsatta för trakasserier under måndagen. Extra säkerhetsåtgärder hade därför införts berättar den isländska organisationen Samtökin ’78s ordförande Álfur Birkir Bjarnason i tidningen Morgunblaðið.

På väg till hotellet, utanför en restaurang, noterar svensken att två killar som står och röker och efter ett tag märker han att de börjar gå efter honom.

– Sedan är de plötsligt bakom mig, säger han till QX och berättar att han då börjar öka takten.

– Men de kommer ikapp mig och rycker tag i min jacka och ser då mitt regnbågsband. På knackig engelska säger de: ”Den här killen får inte komma undan”.

Efter en operation vilar hans ena arm i en mitella. Inte ens det verkade påverka de två männen som kom upp bakom honom.

– Med den friska handen slår jag mig lös och börjar springa. ”Det är bara att fly”, tänker jag, säger han.

De två killarna springer ikapp och tar åter tag i jackan.

– Då kommer det första slaget, rakt i ansiktet. Det var en kraftig smäll och det gjorde fruktansvärt ont. Inte minst för jag har kvar problem sedan jag blev misshandlad i slutet av augusti.  Mina glasögon far i backen och jag hör hur de stampar sönder dem.

Efter att han blivit knäad i magen och fått ytterligare slag i ansikte föll han till marken, där de två hann utdela ytterligare slag innan de sprang iväg då en bil i hög fart närmade sig.

– Jag är i stort behov av glasögon så jag såg inte så mycket, men uppfattade att de sprang åt olika håll.

Det sista han själv kommer ihåg är att han kommer till hotellet och där fick han hjälp att kontakta andra konferensdeltagare och sedan polis och ambulans.

– Jag uppfattade det som att det var många i foajén men minns bara att jag skrek att ”Jag vill hem”.

Polisen har sedan agerat snabbt, startat utredningen omedelbart och enligt Morgunblaðið gripit tre personer misstänkta för inblandning i övergreppet. Lätt lakoniskt konstaterar han att den svenska polisutredningen om misshandel han utsattes för i augusti ännu inte påbörjats.

– Misshandeln i Reykjavik visade sig ha skett på en trottoar mitt emot en polisstation så det har allt på kamera, konstaterar han.

Efter vård på sjukhuset släpptes han iväg till Sverige på torsdagen och under fredagen har han följts upp av den svenska vården.

– Hur känns det nu efter den här fruktansvärda misshandeln?

– Der skapar ju såklart ett trauma, säger han. Jag har känt att jag inte har något människovärde utan det är tydligen helt OK att sparka och slå på mig, säger han men lägger till.
– Just för att detta fortfarande händer är det viktigare än någonsin att vi transpersoner syns och hörs!

Misshandeln av den svenska hbtqi+aktivisten har fått stor uppmärksamhet i isländsk media och han berättar att även norsk och dansk media uppmärksammat händelsen. Islands statsministern har kommenterat och även de danska och norska jämställdhetsministrarna har hört av sig.
I Sverige är det QX som hittills skrivit om misshandeln. Under fredagen skall han ha ett samtal med jämställdhetsminister Paulina Brandberg, som också deltog vid konferensen på Island, för att diskutera åtgärder mot hatbrott och hot.

Den misshandlade mannen har valt att vara anonym av säkerhetsskäl.