En moderniserad könstillhörighetslag som utgår från självbestämmande gör det möjligt för personer att själva ansöka om att byta sitt juridiska kön. Då behöver personer inte genomgå en utredning med psykiatriker, psykologer och kuratorer, vilket idag är den enda vägen i Sverige. I våra grannländer ser det lite annorlunda ut, Danmark införde en könstillhörighetslag baserad på självbestämmande 2014. Norge gjorde det 2016, Island 2019 och vid årsskiftet 2023 följde Finland.
Sverige ligger alltså efter.
Tom Peters är sakkunnig på RFSU och berättar i ett pressmeddelande från RFSU att det inte längre går att försvara att beslutstiden är så lång.
– Suicidförsöken är mycket högre hos transpersoner och det kan bli tufft för dem att ställas inför den långa väntetiden.
Stockholms transvård, Anova, har idag en kötid på 18–24 månader för att få påbörja en utredning, som i sin tur brukar ta runt två år. Själva utredningen består av flera möten och samtal där ämnena kan vara allt mellan droger, sexuella övergrepp, mammans mående under graviditeten och eventuella diagnoser.
Efter att en transsexualism-diagnos fastställts väntas ett godkännande från Socialstyrelsens rättsliga råd om att byta juridiskt kön och möjligtvis könsbekräftande kirurgi, om man vill. Väntetiden på utlåtandet kan vara ytterligare ett till ett och ett halvt år. Eftersom det är det enda sättet att byta juridiskt kön i Sverige så blir trycket högt och väntetiden lång. Det betyder att en person kan söka till transvården vid 18 år, vilket är åldersgränsen i Sverige, och i praktiken få en diagnos, vård och juridiskt könsbyte vid 24 år. Processens komplexitet är något som många transpersoner ifrågasätter.
En könstillhörighetslag baserad på självbestämmande kan däremot korta ner tiden och förenkla processen. RFSU skriver att det inte finns någon statistik på hur lagen fungerar i våra grannländer, men det finns inte heller något som visar på att lagen lett till negativa konsekvenser eller att den har missbrukats.
Martin Candell, jurist och sexualpolitiskt sakkunnig på RFSU, säger i samma pressmeddelande bland annat att “fördelarna överväger nackdelarna tusenfalt” och att lagen skulle ”förbättra livsvillkoren för många transpersoner och stärka deras frihet”. Några av fördelarna är exempelvis att icke-binära i Sverige lättare skulle kunna byta juridiskt kön, eftersom det idag krävs en transsexualism-diagnos för att få bytet godkänt, något som icke-binära inte brukar diagnostiseras med. Alla har då möjligheten att ansöka om ett juridiskt könsbyte, utan att behöva genomgå en utredning och tiden en transperson tvingas vänta minskar, vilket kan vara viktigt för deras mentala hälsa.
Så fungerar det i resten av Norden:
Danmark har idag en åldersgräns på 18 år, men en lagändring diskuteras som sänker den för att underlätta för transungdomar. Den nya gränsen blir då istället 15 år, med vårdnadshavares godkännande. De har en “reflektionstid” på sex månader innan ändringen fastställdes.
Finland har idag en självbestämmande könstillhörighetslag då man passat 18 års-gränsen.
I Norge får barn så unga som sex år, med hjälp av en vårdnadshavare, byta juridiskt kön. Efter 16 års ålder kan de ta beslutet själva. Ansökan om bytet är enkel, personer behöver bara fylla i en elektronisk blankett på Norges version av Skatteverket. Sedan kommer “Folkeregisteret” se över frågan och antingen bevilja eller avvisa den. Det mesta löser sig automatiskt, men man måste göra ett nytt pass. Det fanns till en början en oro över att det skulle ske en drastisk ökning av ansökningar att byta juridiskt kön. Men bara runt 400 personer per år ansöker om ett byte, det är 0,007 procent av landets befolkning.
På Island får alla över 15 år ansöka själva, är de under 15 år krävs en vårdnadshavares godkännande, ansökan och bytet är kostnadsfritt. Island är dessutom det enda landet i Europa som har tre kön, hon, han och könsneutral, vilket skrivs ”X”.
Organisationer som RFSU, RFSL och Amnesty kämpar för att skynda på riksdagen i hopp om att en liknande lag ska införskaffas i Sverige.
Uppdaterad 2023-04-20
