Den 31 mars är Trans Visibility Day i syfte att synliggöra transpersoner och fira politiska segrar.
Organisationen Transammans väljer att snarare än politiska segrar peka på att Sverige hamnat efter många av de länder som traditionellt är öppna för hbtq-reformer. Även den sittande regeringen likt den socialdemokratiska, har inte lyckats få fram en proposition om hur en svensk lagstiftning som separerar juridiskt könsbyte från frågor som rör medicinsk könskorrigering.
Transammans påpekar att 17 länder gjort det möjligt att ändar sitt juridiska kön utan någon medicinsk utredning. I Norden är Sverige ensamt om att inte ha fått reformen på plats.
Transammans påpekar vidare att det i 20 länder i världen finns möjlighet att ha ett annat kön än kvinna eller man och att det i 29 länder går att ändra sitt juridiska kön för personer under 18 år.
Regeringens ”hbtqi-minister” Paulina Brandberg (L), tar inte upp orsaken till varför en proposition om nya könstillhörighetslagen, planerad att ha blivit presenterad den 21 februari, inte lyckats förhandlas fram ännu utan väljer att uttrycka sig generellt om att ”alla människor ska kunna leva öppet oavsett sin könsidentitet eller sexuella läggning”. Brandberg tycker inte heller att någon skall behöver ”kämpa ensam mot diskriminering eller fördomar på grund av sin könsidentitet”.
Föhoppningar om att en proposition om en ny könstillhörighetslag skall presenteras ”inom kort” lever dock fortsatt enligt RFSL, som på sin hemsida lyfter sina krav på hur svensk lagstiftning kring könstillhörighet bör utformas som ”respekterar transpersoners mänskliga rättigheter genom att utgå från individens rätt till självbestämmande över sitt juridiska kön.”
Även Amnesty International uppmärksammar på sociala medier synlighetsdagen och RFSU publicerade inför dagen en artikel där dess sakkunnige Tom Peters påpekar att ”FN:s och Europarådets kommissionärer för mänskliga rättigheter har gett tydliga besked om att det bör vara en enkel administrativ process”.