Socialdemokraternas Lawen Redar riktade innan jul två frågor till kulturminister Parisa Liljestrand (M) och igår var det dags för interpellationsdebatt. Den ena frågan handlade om Sverigedemokratiska politikers kritik mot sagostunder med dragqueens på bibliotek, en kritik som Redar argumenterar har lett till allvarliga hot mot eventet.
”Att biblioteken inte skulle kunna ha sådana här sagostunder framöver går emot hela idén om bibliotekens öppna verksamhet samt den kulturpolitiska principen om en armlängds avstånd” skriver hon i interpellationen.
Debatten blev stundvis livad med anföranden från S, M, MP och SD.
– Sverigedemokraterna har inte motsatt sig konceptet om armlängds avstånd i kulturpolitiken. Det är en del av Tidöavtalet och det står vi för. Men det finns gränser där man som folkvald politiker måste få säga ifrån när det gäller hur skattebetalarnas pengar nyttjas, argumenterade Andersson (SD) och lyfte exempel på islamism, ”annan extremism” och sagoläsande dragqueens.
Vidare riktade Jonas Andersson sig till frågeställaren Lawen Redar och undrade hur hon tycker att ansvarsfulla folkvalda politiker ska agera när armlängds avstånd kolliderar med andra principer, som ”principen om barnens bästa”.
– För det är knappast så att de här dragqueen sagostunderna har kommit till i första hand för barnen. Utan det är för att det finns vuxna som vill normbryta. Dessutom sker det här med en sexualiserad inramning vilket bland annat framgår av de här namnen på de här dragqueensen som har varit inblandade i sagostunderna i Sverige. De kallar sig, och ursäkta språkbruket Herr Talman, men jag citerar: Fröken skamlös vinhora och Bystiga damen. Det är alltså så det låter, säger Andersson och syftar på Lady Busty och Miss Shameless som i sina röda prinsessklänningar utgör det svenska kapitlet av Dragqueen Story Hour.
Att folkvalda enligt Andersson i dessa fall är skyldiga att gå in och bestämma över kulturen väckte ett känsloladdat svar från Miljöpartiets Amanda Lind.
– Det finns gånger där man måste få säga ifrån fick vi höra av Jonas Andersson och Sverigedemokraterna. Det finns gånger man måste få säga ifrån mot hbtqi-personer och mot en populär sagostund med dragqueens på bibliotek. Det är skrämmande. Den här retoriken som vi hör från Sverigedemokraterna den ligger ytterst nära en retorik vi hört från andra länder, bland annat Ryssland och Putin. Flera liknande verbala attacker från politiken och en normförskjutning av hur man kan prata om hbtqi-personer landade slutligen i anti-gay propagandalagen 2013. Det är uppenbart härifrån som Sverigedemokraterna hämtar sin inspiration, säger Lind.
Uppdaterad 2023-01-18
