Två lämnar Sverige idag, en har aldrig firat firat den, någon ska hålla sig hemma och en annan fixar stor fest med orkester – på Mälarpaviljongen. Här svarar några hbtq-profiler på hur de firar Sveriges Nationaldag.
– Jag är i Italien tillsammans med vänner och hälsar på en kompis i Toscana. Jag tror att vi gottar oss med god mat och dryck. Kanske sjunger vi nationalsången och pratar om hur lyckligt lottade vi är som får vara en del av vårt vackra land Sverige.
– Häromåret firade vi på slottet när prins Carl Philip öppnade portarna för allmänheten. Ett annat år hängde vi på Skansen. I år håller vi oss hemma. Jag tänkte överraska man och barn med nybakta scones till frukost – självklart försedda med små flaggor på tandpetare. Sedan blir det fullt hus då sonen, som precis fyllt år, ska firas av sina kompisar.
– Jag har aldrig firat 6:e juni, har alltid fått en lite dålig feeling av nationalism. Vad är det vi ska fira liksom, Karl den tolfte? Gustav Vasa? Flaggan? Kungen? Men så efter kriget bröt ut så känner jag lite annorlunda. Jag tror inte det är tiden just nu att vara gnällig och dissa utan snarare se vad vi har. Vi har yttrandefrihet, Allemansrätt som är det finaste vi har, och har i jämförelse med många andra länder kommit långt när vi pratar jämställdhet, frihet och rättigheter för oss regnbågar. Mycket med Sverige är fantastiskt och vi lever i en demokrati. Det är värt att fira alla dagar i veckan.
– Under nationaldagen kommer jag ironiskt nog sitta på ett plan från Sverige till Spanien för semester. Men om allt går som det ska hinner jag fram i tid till Anne Lundbergs och Tara Moshizis sändning på SVT.
Loui Sand:
– Jag ska ta det jävligt lugnt, måste fortsätta ta det lugnt efter operationen och njuta av livet med mina polare. Annars inget speciellt alls, men det räcker gott och väl för mig.
