Sluta finansiera de som sprider hat

Sverige är idag ett land där personer med olika etniska och kulturella bakgrunder men tyvärr har såväl hbt-rörelsen som det politiska etablissemanget i Sverige varit undermåliga på att fånga upp de grundläggande fri och rättigheter som förvägras många hbt-personer i nämnda grupper idag.
HBT-rörelsen har blivit en lobbyorganisation för den vita, jämställda hbt-medelklassen och vägrat ta kampen för de som lever under omständigheter vi själva aldrig accepterat. Det är en slags välmenad rasism som präglar såväl hbt-rörelsen som feminismrörelsen där man tar avsteg från att kräva lika rättigheter och skyldigheter för personer med annan kulturell etnisk och religiös bakgrund. Bilden som fastnar på hornhinnan är en grupp elitister som inte riktigt vill befatta sig med brutalt hedersvåld, hatvåld, religiöst förtryck eller social utfrysning. En självgod grupp som kanske vill skyla över att de har något gemensamt med så utsatta individer.

Anledningen till att jag fick upp ögonen för problematiken är faktiskt sajten Qruisers förtjänst.
Förra året blev en bild på en kvinna i slöja framröstad till årets Pride-bild av läsarna.
En muslimsk kvinna på en pride-vagn var givetvis en mediemässig och slagkraftig bild som bringar optimism men intervjun under till påvisade den totala motsatsen. På frågan om situationen för homosexuella muslimer avfärdade hon frågan med att troende muslimer inte kunde vara homosexuella, bi eller transpersoner. Jag känner igen den attityden från min mångkulturella hemstad Malmö.
Det är också talande för hur toleransen kan se ut bland de s.k. moderata islamska grupperna – hbt-personer är en del av den dekadenta västerländska kulturen man kan aldrig någonsin accepteras som en del av den muslimska identiteten.
Jag tar därför öppet strid för de unga muslimska pojkar och flickor som växer upp under förutsättningen att deras föräldrars trosbekännelse skulle hindra dem från att kunna älska vilka de vill och leva sina egna liv.

Situationen för de invandrare från länder med en hederskultur är akut i Malmö. Men hotbilden för hbt-personer oavsett bakgrund förstärks givetvis av de stora utanförskapsgrupper där den allmänna synen på hbt-personer är att vi har ett lägre värde än djur. När jag skriver det här har inte ens mitt eget parti Folkpartiet Liberalerna eller föreningen HBT-liberaler på min begäran lyckats ta fram verken handlingsplaner eller statistik över hur hatbrotten mot homo, bi och transpersoner ska minska och vilken politik vi för mot organisationer och samfund som kränker hbt-personer. Det trots att Folkpartiet Liberalerna historiskt varit Sveriges starkaste politiska röst för Sveriges ickeheterosexuella. Intresset från frågorna i övriga partier är än värre – framförallt på vänstersidan där man solklart tar ställning för religion framför individ.
Därav konstaterar jag också att svensk politik saknar såväl kunskap som politisk vilja att ta i frågan.

Men som tur är blev jag inte politiker för att stå handfallen när medborgarna far illa.
Ett första grundläggande steg är att genast dra tillbaka allt ekonomiskt stöd och allt samarbete med religiösa, etniska och kulturella samfund, föreningar och organisationer i Malmö stad och Region Skåne som inte erkänner hbt-personers rättigheter och öppet redovisar hur man verkar för att inkludera HBT-personer i verksamheterna. Dessa riktade bidrag legitimerar grupper som öppet smädar och kränker hbt-personer. Det gäller även trossamfund exempelvis moskéer som med statens goda samvete håller predikningar som får Åke Green att framstå som en blyg viol.
Relativismen och acceptansen för förtrycket mot hbt-personer i islams namn måste genast upphöra. Jag går till val på att kräva att Malmö stad och region Skåne med anledning av den akuta integrationssituationen vårt landskap lider av tar täten och stoppar finansieringen av organisationer som sprider hat och motsättningar i samhället. Jag hoppas att resten av landet sedan följer vårt goda exempel.