.
Debattens moderator Soledad Piñero Misa frågade ut panelen som bestod av:
Sören Juvas, förbundsordförande, RFSL, Ulrika Larsson, förläggare, Normal Förlag, Birgitta Ohlsson, Riksdagsledamot (fp), Christine Giljam, utvecklingsdirektör, HomO, Ulrika Dahl, doktor i genusvetenskap, Södertörns högskola, Fredrik Bergström, nationalekonom och medförfattare till rapporten Rosa Pengar.
Sören Juvas fick de första frågorna om hur det ser ut i RFSL, om det finns en könsmaktsordning, och om RFSL är feministiskt.
– Till styrelsen kvoterade vi, och ja RFSL är feministiskt. Birgitta Ohlsson har varit med och bidragit till det. Vad är kön? Män har som regel högre status än kvinnor.
Ulrika Larsson tycker att det finns alldeles för få kvinnliga förebilder, och att homosexualitet oftast förknippas med män. Hon uttalar ordet ”Homo, sex-uell” och menar att det kanske inte passar för alla.
– Sedan har vi utseendefixeringen, i den heteronormativa verkligheten är det inte attraktivt att vara flata. Flator har en lägre status.
– Är det enklare som bög att hitta förebilder än som flata? undrar Soledad Piñero Misa.
– Ja, så är det än så länge. På Normal Förlag jobbar vi på det, och vi försöker skildra det som inte hittills har skildrats.
Christine Giljam berättar att fler män än kvinnor anmäler diskriminering på grund av sexuell läggning. Två tredjedelar av anmälningarna är av män. En förklaring kan vara att kvinnor är vana vid att komma i andra hand.
Birgitta Ohlsson får frågan om det finns en bögnorm.
– Absolut, och ju längre bort från Sverige vi kommer ju tydligare märks det.
– Varför? frågar Soledad Piñero Misa.
– En förklaring kan vara att kvinnor inte anses ha någon sexualitet överhuvudtaget.
Fredrik Bergström får frågan om varför bögar förknippas med rosa pengar, och han tror att de anses ha mer köpkraft och representera mer pengar. En annan aspekt tror han är att bögar är bättre på att skapa marknadsföring, och att de gillar att ”shoppa loss”.
– I reklamen ser man oftast ett bögpar, inte ett lesbiskt par, varför? frågar Soledad Piñero Misa.
– Om nu folk tänker att homo är lika med bögar, så kör man på det, och krånglar gärna inte till det. Det är en hypotes, säger Fredrik Bergström.
Ulrika Dahl berättar om att hon kom i kontakt med LGBT-rörelsen när hon bodde i USA år 2002, och påpekar att där finns faktiskt ett L med och att det till och med står först. Hon var då med och anordnade en queerfeministisk marsch där också det viktiga transperspektivet lyftes fram.
Birgitta Ohlsson tycker att fler lesbiska borde komma fram inom populärkulturen, att det måste finnas fler förebilder. Men menar att ett visst ansvar beror på flatorna själva. Väldigt få vill komma fram, eftersom de inte vill bli stämplade som ”den där flatan”.
Soledad Piñero Misa avslutar debatten med att be panelen berätta vad de ser sex år framåt i tiden, år 2014.
Sören Juvas tror att frågan måste göras till en gemensam fråga, och att utbilda männen i vad det handlar om. Han menar att om flator behandlas illa berör det även bögar.
Christine Giljam vill sätta fokus på alla orter som inte tillhör storstaden.
– Det finns ingen queerfeministisk marsch där jag bor i Linköping, säger hon.
Fredrik Bergström tror att kunskapen om hbt-frågor sprider sig och även når företag, och att Sverige är ett förhållandevis tolerant land.
– Nu talar förläggaren/aktivisten, som vill försöka uppmuntra till nya koalitioner och sprida kunskapen som finns i flatvärlden, säger Ulrika Larsson.
Birgitta Ohlsson tycker att rörelsen måste lägga mer krut på andra länder, att det behövs fler riksflator och en större mångfald som syns.
Ulrika Dahl tror att det kommer vara ett större glapp mellan grupper inom hbt-världen, men hoppas också få se mer spridning genom att Moderskeppet Pride sprängs i fler små sateliter, och att alla fortsätter vara solidariska.
Uppdaterad 2018-02-03
