BRYT-workshopen var en övning i normkritiskt tänkande, som RFSL Ungdom har tagit fram för att bland annat använda i skolinformationen.
– Skolinformationen är inte som den var för några år sedan, förklarade Hedvig Nathorst-Böös som var en av de två seminarieledarna.
– Förr skickade man kanske en tjej och en kille, han fick säga ”hej jag heter Kalle” och kanske berätta att han spelade hockey och volleyboll för att normalisera sig själv. Sedan berättade de kanske lite om vad deras mamma sa om att de var homosexuella och så lite om hur man har sex. Nu handlar det om att visa på uppdelningen och ifrågasätta normer.
De femtontalet seminariedeltagarna fick bland annat pröva på hur det är att bli ”tolererad”, och i en annan övning ställa sig på rad för att ta ett steg framåt vid påståenden om normalitet som stämde med ens egen person. I BRYT-materialet finns också en övning som kallas ”hitta heterot”, där deltagarna får titta på ett antal bilder av personer och försöka avgöra vem som är heterosexuell. Det brukar leda till många diskussioner, berättade seminarieledarna, och insikter om att man faktiskt inte kan se på någon vem den har sex med. Fokuset på heterosexualitet och de heterosexuella är ett nytt perspektiv, inte minst för dem som materialet riktar sig till.
”Hitta heterot” har även konstnären Anna-Beda Maslanka pysslat med. I hennes utställning ”heterosexual in landscape” porträtteras ett antal heterosexuella personer i naturmiljö av olika konstnärer.
– Det där med att de befinner sig i naturmiljö är lite av en dialog med andra konstnärer som har använt sig av samma tema. Jag har också blivit inspirerad till utställningen av bland annat Ulrika Wärmling som jag beundrar mycket, som har porträtterat folk som bryter mot normen. Jag fick idén att göra samma sak men rikta mig mot dem som anses normala.
De personer som skildras i utställningen är personer som konstnärerna själva känner och vet identifierar sig som heterosexuella. Den politiska tanken ligger självklart i botten, säger Anna-Beda.
– Att vara heterosexuell är i de flestas ögon att inte ha en sexuell läggning, säger hon, precis som det är ett ställningstagande att vara feminist men inte att inte vara det, eller att ha en stil om man klär sig alternativt men inte om man följer med normen. Konstnärerna fick tolka sina modeller efter mina direktiv att det skulle vara helfigur och i naturmiljö, men jag blev lite förvånad över initiativ som att dölja modellens ansikte eller porträttera dem nakna. Nakenheten gjorde liksom att heterosexualiteten sexualiserades istället för att vara en identitet. Det var inte riktigt min tanke, men sedan har jag tänkt att det är bra att det blev så, med tanke på hur folk med en queer identitet ofta porträtteras.
Vi fortsätter förstås under veckan att gnaga på normen från olika håll. Anna-Bedas utställning kan man fram till fredag beskåda på Pride Ung, i Kulturhusets ungdomsavdelning LAVA.
Uppdaterad 2016-11-16
