Senast Martha var i Sverige var på 80-talet då hon uppträdde tillsammans med andra halvan av Weather Girls: Izora Armstead, som tyvärr gick bort för ett par år sedan.
Lördagen den 2 augusti har du chansen att se och höra Martha Wash live på Boy Bar XL på Berns avslutningsfest. Förutom Martha har klubbarrangören Staffan Ridelberg också bjudit in svenska AfroDite till sitt ”This is Disco – Pride 2008 Closing Party”.
QX ringde upp Martha Wash för att höra lite om vad som hänt sedan sist, och om hon aldrig tröttnar på ”It’s raining men”.
Välkommen till Stockholm och EuroPride!
– Tack! Jag ser verkligen fram emot att komma, och är säker på att publiken får en riktigt kul kväll! Jag har varit i Stockholm åtminstone en gång tidigare och kommer mest ihåg hur vackert det är. Det var minst 20 år sedan, med Weather Girls. Vi spelade på en nattklubb, men minns inte vilken.
Vilka låtar kommer du att framföra på Berns?
– Jag brukar inte lämna ut låtlistan i förväg, men jag kan nästan garantera att ”It’s raining men” är med, liksom ”Gonna make you sweat (Everybody dance now)”.
Sjunger du alltid ”It’s raining men” när du uppträder?
– Ja, jag har inget val! Det är låten alla vill höra.
Tröttnar du aldrig på den?
– Nej, eftersom situationen och publiken varierar så mycket. Och att få höra publiken sjunga ”It’s raining men” med, och ibland för, mig är alltid lika kul.
Har låten gjort dig rik?
– Nej, tyvärr. Det är ju inte jag som har skrivit den…
Många har gjort covers på ”It’s raining men”, är det någon du tycker har lyckats extra bra?
– Nej, faktiskt inte. Dels tycker jag inte att de har tillfört något nytt till låten, och så har de ju inte min röst…
När du först spelade in den, kände du då på dig att det skulle bli en klassiker som skulle ta dig jorden runt 25 år senare?
– Nej, inte alls. Vi tackade först nej till låten eftersom vi tyckte den var lite fånig, men blev till slut övertalade att ändå göra ett försök i studion. Jag och Izora gjorde hela inspelningen på en och en halv timme och trodde inte det skulle bli något mer av det hela. Vi blev verkligen förvånade när det så småningom blev en sån stor hit. Fast först spelades låten bara på dansklubbar, och gaypubliken tog den ju tidigt till sig.
Uppträder du ofta i olika gaysammanhang som Pride?
– Oh ja! Men det blir också mycket annat, som bröllop och företagssjungningar över hela världen.
Är det likadant att sjunga på en gayklubb oavsett i vilket land?
– Ja, det tycker jag faktiskt. På gayklubbar vill folk helt enkelt bara ha ”a good time”!
Tycker du att gaypubliken har förändrats med åren?
– Nej, inte vad jag har märkt.
Dansmusiken har i alla fall förändrats, vad tycker du om dagens dansmusik?
– Jag tycker ofta att den har bra rytm och känsla, men kan tycka det blir lite enahanda om den är helt instrumental vilket är vanligt nuförtiden. Jag gillar dansmusik med sång!
Har du någon dansmusikfavorit, förutom dig själv?
– Ja, sångerskan Jeanie Tracey som är en god vän till mig.
Vilken är höjdpunkten i din långa karriär, om du själv får välja?
– När jag blev inbjuden av president Bill Clinton till Vita huset för att sjunga på hans årliga julmiddag.
Vilken av alla dina låtar är din personliga favorit?
– En låt som heter ”Carry on”, eftersom jag vet att den har hjälpt väldigt många människor som haft det svårt i livet.
Du bor ju i New York – vilket är ditt bästa tips om man kommer dit på besök och vill ha en kul ”night out”?
– Jag går ärligt talat inte ut så ofta, och när jag gör det så är det för att uppträda. Jag tycker inte klubbscenen i New York är lika bra som den har varit, men ”Club Shelter” tror jag fortfarande håller måttet.

Annons
Annons

Pär Jonasson