Dessa är några av de normativa attityder som under dagen har diskuterats i olika former på Pride House. Feministiska brandtal, pedagogiska workshops och diskussioner om sadomasochism – temat vi hittar i dem alla handlar om att se igenom och bryta normer.
Samtalet om HBT och BDSM (som är ett samlingsbegrepp för bondage, disciplin, dominans/undergivenhet och sadomasochism) kom att handla mycket om exkluderande mekanismer – de där som gör att en accepterad grupp gärna distanserar sig från en inte-helt-så-accepterad grupp. Josephine Wilson illustrerade tanken:
– Om man är trans ska man helst vara straight, för att transpersoner ska uppfattas som normala. Är man gay ska man vara ”precis som heterosexuella”, för att inte alla homosexuella ska råka uppfattas som onormala. Är man en transkvinna ska man gärna vara lite mer feminin än vanliga kvinnor, lite mer perfekt och ha lite mer normalt kvinnliga intressen, och är man hbt-person i allmänhet ska man inte hålla på med så onormala saker som BDSM. Det är en evig strävan efter att få gruppen att framstå som normal, och helst lite mer normal än dem som samhället räknar som normala.
Panelen diskuterade också frågan om BDSM-utövandet som identitet, samhällets inställning till BDSM som underhållningsaccessoar och problemet med gruppering efter normalitet. Publik och panel var rörande överens om att var och en bör få definiera, uttrycka och representera sig själv med det könsuttryck och sexuella uttryck som passar en bäst.
Uttryckte och representerade sig själv gjorde i högsta grad Tiina Rosenberg. I sitt feministiska brandtal ”pervers och stolt” kastade hon sig med turbofart mellan fackföreningspolitik och sexuell praktik, dreglade över flator i rutig flanell och riktade kängor mot alliansens privatiseringar – allt med påminnelsen ”ni kanske tror att jag är politisk, men detta är konst”. Talet fyllde alla kriterier för vad som ska betecknas ”brandtal”, pikarna flög och hyllningarna och referenserna till den lesbiskt böjliga tungan återkom som förklaringar till hur Tiina om och om igen råkar kläcka ur sig exakt vad hon menar. Även Tiina gick till angrepp mot föreställningarna om hur lesbiska bör vara och inte vara, och förklarade att de ”normala” helt enkelt inte förstår att vi tänder på de androgyna, på butcharna, på den släntrande gången och de rutiga skjortorna. Detta följdes av uppmaningen: ”Byt inte utseende, byt inte kläder, annars förlorar vi andra begäret till er”. Skrattsalvorna drog upprepade gånger genom Kafé Klara och talet följdes av stående ovationer. En anonym röst ur publiken får illustrera den nöjda utmattning många kände efter Tiinas brandtal:
– Jag känner mig helt nyknullad.
Diskussionerna om normer, normbrytande och synliggörande av normer kunde man bland annat också delta i på seminariet om Friends queerpedagogiska metodmaterial ”i normens öga”, i diskussionerna om ”mononormen” och ”den normativa komma-ut-berättelsen”. Under veckan fortsätter vi förstås att dissekera normen i många fler seminarier, föreläsningar och debatter!
Uppdaterad 2020-12-14
