Funktionsnedsatta hbt-personer diskrimineras

Lars Grönvik inledde med att berätta att diskriminering av hbt-personer med funktionsnedsättning eller ”lytta” som var det samlingsbegrepp han använde, förekommer inom handikapprörelsen, men även inom hbt-rörelsen. Hbt-personer med funktionsnedsättning har både svårt att komma ut som hbt-personer och att komma in i hbt-gemenskapen. Men det handlade också om heterosamhällets kontrollbehov och hbt-världens kroppsnormer.

– Jag tror inte att det går att utbilda bort fördomarna, det fungerar inte i längden. Däremot tror jag att synlighet är viktigare. Om fler personer inom exempelvis framträdande poster är öppna med sin läggning så nöter vi sakta bort fördomarna. De måste slipas bort, säger Lars Grönvik.

I föreläsningen utgick han ifrån ett kapitel ur den nyligen publicerade antologin: ”Bara funktionshindrad? Funktionshinder och intersektionalitet.” Intersektionalitet innebär att studera hur de olika förtrycken samverkar, men i antologin har de även studerat hur funktionsnedsättning och sexuell läggning samagerar.

Lars Grönvik presenterade några olika antaganden om funktionsnedsättning och sexualitet generellt:

Asexuell – innebär inte sexuellt aktiv, att funktionsnedsättningen gör att sexualiteten slås ut, och att man på grund av funktionsnedsättningen inte anses vara sexig.

Fortplantning – anses vara ett problem för genetikerna eftersom dåliga gener kan spridas vidare.

Hypersexualitet – extrem sexualitet som oftast förekommer hos psykiskt sjuka personer.

Vidare berättade Lars Grönvik om en rad hinder i komma-ut-processen för hbt-personer med funktionsnedsättning. Det handlar till stor del om heterosamhällets kontrollbehov. Första hindret är asexualiteten, vilket innebär att de måste gå igenom två steg, dels funktionsnedsättningen i sig och dels den sexuella läggningen. Hinder nummer två kan vara en generell uppfattning om att funktionsnedsättningen är orsaken till den sexuella läggningen. Det tredje hindret är förekomsten av en stark homofobi inom handikapprörelsen, men även en okunskap om funktionsnedsatta inom hbt-rörelsen. Ett fjärde hinder är bristen på tillgänglig information om och för funktionsnedsatta hbt-personer.

När det gäller att komma in i hbt-världen finns problem med tillgängligheten, attityder bland personalen, exempelvis dörrvakter som kan ställa frågan: ”Vet du om att det här är ett gayställe?”, trots att den funktionsnedsatte själv tydligt visar detta genom till exempel symboler på en tröja. Ett annat problem är de höga kraven på kroppsnormer, speciellt bland bögar, och att man helst ska vara smart, vara ”cool” och kunna ha sex.

Avslutningsvis tog Lars Grönkvist upp tre punkter att jobba vidare med:
Könsperspektivet – varför denna fråga främst fokuseras på män, kopplingen mellan heterosexualitet och den funktionella kroppen samt förtrycket och homofobin.