Helena, du gjorde ju tidigare ”You give gay people a bad name”. Hur ska ni forsätta dra hbt-personer i smutsen?
– Vi kommer bland annat att hänga ut alla flator som desperata sexgalningar! Sen hoppas vi på att de vill dra runt oss i smutsen lite.

Vilka är det ni utsätter för era attacker?
– Som vanligt är det jag som får ta de mesta smällarna. Men även Moa får en släng av sleven. Annars kan ju gärna nyborgerliga nymoralister huka sig lite.

Den där Moa, är hon verkligen en bättre scenpartner än den hårige björnen som du hade som kapellmästare under ”You give gay people a bad name”?
– Nej, det är hon verkligen inte! Hon är långsam och trög och gör aldrig som jag säger! Dessutom drar hon en massa konstiga Göteborgs-vitsar som jag aldrig förstår! Enda likheten med den hårige björnen är att hon får alla tjejer.

Varför ska man se föreställningen egentligen?
– För att vi är det roligaste du kommer att få se på Pride! Vid sidan av Marja & Agneta (Anna-Lena Brundin och Lill-Marit Bugge). Men de spelar inte samma dag som oss, så det är lugnt.

Förlåt en gammal textilare som jag, men plysch känns lite förutsägbart. Om du vore en textil, vilken skulle du vara då?
– Jag vill inte vara textil, jag vill vara trä. Sånt där ene som man gör smörknivar av. Det luktar gott och känns lent mot huden.

Kyss min plysch spelas på Pride House 28, 30 samt 31 juli.


Pride House i QX GayMap