Fredagskvällen i Pride Park hade temat ”Iconic Echoes” och bjöd på en rad (mestadels) kvinnliga svenska stjärnor som sjöng örhängen från förr och nu.
Först ut var Shirley Clamp som såklart fick massa jubel för sina egna hits Min Kärlek och Att älska dig, men också för sin förmåga att underhålla publiken genom sitt sköna snack. Shirley sjöng alltifrån svenska hits som Fredas I en annan del av världen och Lasse Berghagens En kväll i juni till Arethas Natural Woman och Whitneys I Will Always Love You. Och är det nån som kan bära upp de klassikerna är det röststarka Shirley. En bra start.
Maria Möller tog sen över i en timme där hon sjöng det mesta av olika sångerskor alltifrån Efva & Eva till Gloria Gaynor. En del röstimitationer blev det längs vägen, alla inte helt träffsäkra som exempelvis Lena Ph eller Björk. Det var glest framför scenen när Maria brände av låt efter låt och jag kan inte låta bli att undra vem detta egentligen riktade sig till. Detta skulle legat först under kvällen. Om än alls.
Det absolut bästa sparades till sist. Eller typ. Elton John-coverbandet Eltonband (som sen blev husband) kanske inte var det festligaste, men det var en kompetent och trygg öppning innan vi äntligen fick en exklusiv försmak av höstens China-musical Dreamgirls. Herre, vad Janice och Mary N´Daiye, och främst Laila Adele kan sjunga! Lailas And I´m Telling You fick kvällens dittills största jubel. Damn girls!
Därefter bjöds vi ännu ett gäng röststarka brudar: Frida Modén Treichl (från höstens Company på Stadsteatern) sjöng Dolly Parton-hits, Linda Pritchard (sjöng Whitney och Elton John, men ingen egen Mellolåt), Mariette (sjöng egna A Million Years och Gagas Born This Way), och så underbara Sarah Dawn Finer. Sarah fick massa jubel när hon ledde allsång i egna Moving On och gayklassikern I Will Survive och höll ett brinnande kärlekstal till HBTQ+publiken som alltid haft hennes rygg, gett massa vänskap och kärlek, och både lärt henne suga kuk och slicka fitta! Gissa om det jublades på Östermalms IP?
De tre sistnämnda hade förresten lyft gårdagens schlagerkväll ungefär 234 procent. Men jaja, nu var det här de placerats och detta set höjde fredagstempen. Hela gänget strålade samman för urvassa versioner av Summer/Streisand-klassikern Enough is Enough och Don´t Let The Sun Go Down On Me. Denna timme var klart bäst under fredagen och jag önskar att detta marknadsförs tydligare än under luddiga publiken ”Iconic Echoes”. Synd när man hade samlat så mycket röststark talang på scenen.
Uppdaterad 2024-08-03
