Eld, motorcyklar och naket på scenen när Burleskshowen gick av stapeln i Pride Park i fredags. Publiken var i extas, en lyckad kväll helt enkelt.
Daniel Sallmander var programchef för Stockholm Pride 2013 då ville han få in nya inslag i programmet, bland annat New Faces, Flatgalan och Burleskgalan. I år ville han dock endast fokusera på sitt hjärtebarn Burleskfesten.
Förra året blev Burleskgalan en succé, blev det så även i år?
– Det blev det, och mer därtill. Jag tror vi toppade fjolårets gala. Tack för alla fina mail, sms och hurrarop i sociala medier!
Varför tror du folk älskar Burleskgalan?
– Det är ett nytt inslag på Stockholm Pride. Vi befäster också fredagen som den mest dynamiska dagen i Pride Park, full av överraskningar. Burlesk är en spännande konstform som hela tiden förnyar sig utan att släppa taget om sina historiska rötter. Den ska vara inkluderande, tilltalande och vibrerande. I det tycker jag den är lik Priderörelsen i stort och gör sig därför utmärkt på vår scen.
Vad var mest uppskattat?
– Blandningen, tror jag, gör helheten; när spektakulära solister varvas med storslagna ensemblenummer. Det internationella inslaget, uppföljaren till fjolårets då okända Conchita Wurst, var de nederländska drugorna Cybersissy & Baybjane. De gav ett mycket uppskattat öppningsnummer och satte tonen för kvällen. Kontratenoren Daniel Carlsson framförde ur operasuccén i Mitridate på Kungl. Slottet en aria som gav liv åt 1700-talets utdöda kastratsång. Det blev ett finstämt inslag mitt bland piskor, plymer och eld och vi kunde från scenkanten se publikens ögon tåras. Den banbrytande finalakten med Lazy Joes, som skickligt balanserade på rullande motorcyklar, tycker jag, blev den perfekta avslutningen på kvällen.
Blir det någon Burleskfest nästa år?
– Ja. Jag gav burlesken tre år (minst), och jag skissar redan på idéer om vad 2015 års gala skall innehålla.
Uppdaterad 2023-09-28
