Pierre Alatbeh brinner. Jag tror aldrig jag intervjuat en mer engagerad person, han är 35 år och från Syrien, men har bott i Malmö sen 8 år tillbaka – och han pratar intensivt och entusiastiskt på engelska, nonstop i 62 minuter när vi ses. Han brinner för de unga, för undergroundscenen, för allt som är queer. Och för de 180 olika kulturerna som han säger finns samlade i Malmö stad. Pierre vill nå ut till alla och få dem som idag känner sig utanför att känna sig hemma.
Den som gillar undergroundscenen i Malmö känner säkert till Pierres Aile House och de event som de anordnar som exempelvis Love Wins Again.
– Det är ett sätt att skapa säkra och unika evenemang, att stödja lokala artister och stärka HBTQIA+ och kvinnor genom att erbjuda utrymmen för uttryck, jämställdhet och möjligheter, säger Pierre och betonar vikten av att skapa rätt vibe på festerna, fester där alla kan vara sig själva, där house, techno och konst möts i en miljö som känns familjär.
– Hela projektet Aile House, som idag har 1000 medlemmar, syftar till att ge ett hem för alla som vill vara en del av ett större samhälle.
Pierre brinner för undergroundkulturen och att få folk att hitta varandra. Han kallar sig ”community builder” och är som en spindel i nätet, någon som väver ihop folk. Han vill att folk ska mötas istället för att sitta på Grindr och scrolla bland huvudlösa eller fejkade profilbilder – och han oroar sig för hur de unga hbtq-personerna kommer få det i framtiden.
– Grindr i Sverige påminner mig om min tid i mellanöstern. Ingen är öppen, många har fejkbilder, ingen litar på någon. Det är en farlig väg vi slår oss in på. I Malmö finns inte ett enda ställe att gå till idag för queerpersoner.
Pierre drömmer om att Aile House ska ha ett eget hus i Malmö. Ett slags regnbågshus där alla kan mötas.
– Behovet av att dela ett stort hem med andra communitys i staden är stort. ”Malmö is the whole world in one city”. säger han. Här finns 180 olika kulturer. De måste få en plattform där de kan mötas. Ett safe space.
I Pierres engagemang märks också en frustration. Över att inte nå fram till politker, till de som bestämmer
– Jag vill att de ska veta att vi inte ber om pengar. Vad vi behöver är att våra politiker uppmärksammar och pratar med oss eftersom deras stöd är avgörande – nu mer än någonsin.
Han säger att han jobbar i motvind, med små resurser och mot det stora etablisemanget och politiker.
Hur orkar du?
(Han lyfter hakan och blottar tatueringen han har på halsen, det står”FIGHTER” i versaler. Han ler).
– Jag är en fighter, jag ger inte upp.
I juli är det Malmö Pride, vad ska du göra då?
– Jag ska sitta med i en paneldebatt om utelivet för hbtq, ”Dåtid, nutid, framtid”. Jag ska representera framtiden. Men jag är lite besviken på Malmö Pride måste jag säga. Jag förstår att man vill diskutera aktuella ämnen på Pridehouse och få igång diskussioner, men det måste finns något kul att göra också – för alla. Jag känner att vi saknar en Pride som andra Prides i Europa. Det har inte skett mycket förändring och kommunikationen saknas. De måste kommunicera mer och tänka bredare för att inkludera alla i samhället. Vi måste föra samman samhället på ett sätt som gör att alla känner sig trygga och inkluderade. Men de förstår inte vår situation, jag når inte fram. Jag älskar Sverige och jag har aldrig känt mig mer levande och jag kan vara mig själv här, men det är otroligt tufft att integreras i samhället och få folk att förstå oss och få folk att lita på en. Men som sagt, jag är en fighter, jag kommer inte ge upp…
Uppdaterad 2024-10-04
