I lördags klev Ulrika Grafe på tunnelbanan i Skanstull. Hon, som besökte Stockholm från Örebro, var på väg till Stockholm Prides parad. Mittemot henne satt en äldre man med grått bakåtslickat hår och mustasch. Ulrika, klädd i svart förutom en Pride-ryggpåse, och armband i Pridefärger. satte sig mitt emot, log och sa hej när hon bänkade sig. Mannen, som tittade i sin telefon, lyfte blicken och stirrade på Ulrika. När han kort efteråt reser sig för att gå av spottar han på henne. Chockad frågade Ulrika vad han gjorde.
– Ja, såna som du kan dra åt helvetet, fräste mannen tillbaka.
– Vadå såna som jag? Vad menar du? Så kan du väl inte göra? svarade Ulrika tillbaka med gråten i halsen.
– Jag gör vad fan jag vill, vi har faktiskt yttrandefrihet i det här landet, svarade mannen och försvann.
Det har gått ett par dagar sedan detta hände när QX får tag på Ulrika, som fyller 58 i oktober. Hon berättar att hon var skakig ganska länge efter incidenten, men lugnades lite då hon mötte sina vänner som kramade om henne innan paraden.
– Under paraden försökte jag sedan fokusera på det viktiga manifestationståget genom Stockholms gator. Jag brukar gå med Marching For Those Who Can´t, och det kändes nog ännu viktigare denna gång. Det blev så extra tydligt varför vi behöver göra detta.
Ulrika kom ut vid 52 års ålder och har sedan dess skaffat sig flera vänner i Stockholm som hon nu firade Pride med.
– Det har inte bara varit lätt må jag säga. Men det är fantastiskt att äntligen leva livet som det var tänkt. Det är viktigt att våga vara den en är. Jag fattar att det är läskigt att ta det steget. Jag tyckte det oxå. Men det är viktigt. En mår inte bra av att låtsas vara nån en inte är, och leva ett liv en inte vill leva.
Ulrika, som reste ensam, vill tillägga att hon fick stöd i vagnen av en äldre kvinna som satte sig på mannens plats. Hon tittade på en tårfylld Ulrika, la en hand på hennes knä och sa på bruten svenska: ”Torka tår. Du mycket lyckligare. Du mycket behövs. I värld”.
– Den medmänskligheten kom precis när jag behövde den. Innan hon dök upp kände jag mig otroligt utsatt, avklädd, förnedrad. Tårarna rann när jag la min hand på hennes, kramade den lite extra innan jag gick av. Tyvärr var det ingen annan än kvinnan som kom fram till mig, men att hon dök hon upp: Hur fint?
Efter händelsen la Ulrika upp ett inlägg på Facebook om vad som hade hänt och stödet har varit stort.
– Jag har fått så mycket kärlek och pepp efter mitt inlägg. Det händer betydligt fler och värre saker för andra än mig. Men jag tycker det är viktigt att berätta om allt. Alla behöver se och förstå att vi som lever utanför normen, fortfarande utsätts för hat, exkludering, våld och diskriminering. Den dagen vi har samma rättigheter och trygghet som normen, då behöver jag inte berätta längre.
Har du varit med och något liknande förut?
– Ja. Men inte på detta sätt. Jag har blivit spottad mot, förföljd, näthatad och fått olika mindre trevliga ord sagda till mig. Men. Som jag sa förut. Många har varit med om mer och värre saker.
Hur ser du på att fira Pride i Stockholm nästa år igen?
– Prideveckan är ju en av årets absoluta höjdpunkter. Jag kommer absolut att finnas på plats nästa år, och gå i paraden för de som inte kan, får eller vågar. Och fram tills dess kommer jag fortsätta stå upp för allas rätt att få vara dom vi är. Alla dagar i veckan!
