Framgångar i Moldavien

Domstolen slog fast att övergreppen berodde på hennes sexuella läggning och därför var straffbara. Detta var desto mer uppseendeväckande eftersom den moldaviska lagen inte uttryckligen förbjuder diskriminering av hbt-personer.

Domstolsutslaget offentliggjordes av GenderDoc-M, den moldaviska hbt-organisationen, i samband med den traditionella kransnedläggelsen vid ett av monumenten till minne av offren för förtryck (varmed som regel menas offer för det sovjetiska förtrycket). En av kransbärarna var den svenska ambassadören Ingrid Tersmeden som också höll ett uppskattat anförande, där hon bland annat framhöll att det för Sveriges del är viktigt att stödja synliggörande, bättre förståelse och jämställd lagstiftning för hbt-samhället. Också chefen för Europarådets kontor i Moldavien Ulvi Akhundlu anslöt i sitt anförande till dessa tankegångar.

Normalt brukar den här kransnedläggningen mötas av protester och försök från polisens sida att stoppa evenemanget, vilket tidigare har lett till en katt- och råtta-liknande aktivitet där det valda monumentet ändrats i sista sekund för att slippa polisen. I år skedde arrangemanget under polisens beskydd! Förutom några få uniformsklädda poliser, som inte behövde ingripa, fanns en hel polisbuss och två ridande poliser i beredskap om oroligheter skulle uppstå.

Lördagen ägnades åt en konferens med deltagare från Moldavien, Sverige och olika samarbetspartners i länder som Vitryssland, Georgien, Ukraina och Azerbajdzjan. Smolken i glädjebägaren kom dock i slutet av konferensen då polisen meddelade att ett antal aggressiva präster hade samlats i en närbelägen park och planerade att gå till angrepp. Konferensen fick avslutas i all hast och deltagarna slussas ut genom en bakdörr och med hjälp av förbeställda taxibilar till säkrare platser.

Men den stora utmaningen kom under söndagen. GenderDoc-M har flera år försökt att få tillstånd att ordna en Pride-marsch på Chisinaus gator. Europadomstolen fällde 2012 Moldavien för brott mot de mänskliga rättigheterna eftersom man förbjudit sådana marscher tidigare år. Under lördagen kom besked att stadshuset även i år förbjöd en Pride-marsch och detta beslut överklagades direkt till en domstol, som på lördagskvällen kom med sitt beslut att marschen fick genomföras i utkanterna av staden.

Vid 22-tiden kom två höga polischefer till GenderDoc-M:s kontor för att diskutera hur manifestationen skulle genomföras. Planen var att först ha en manifestation utanför den amerikanska ambassaden (som ambassadören har givit sitt tillstånd till) och sedan marschera till den av domstolen godkända platsen. Polisen lovade att skydda deltagarna.

Så lördagsmorgonen var fylld både av spänd förväntan och en viss nervositet för vad som skulle kunna hända. Deltagarna åkte minibussar till ambassadområdet, som i övrigt hade spärrats av från polisens sida. Man hade fått information om att flera hundra huliganer (inkluderat prästerskapet) var på väg för att störa manifestationen. Men manifestationen med tal av bland andra EU-parlamentarikern Marije Cornelissen från De gröna kunna hålla sina tal från den plats där brudparen, efter den civila vigseln, brukade bli fotograferade. Arrangemanget bevakades av många uniformerade och civilklädda poliser. Några huliganer försökte bryta igenom polisavspärrningarna men blev snabbt omringade av ett 25-tal kravallpoliser.

Efter talen var det så dags att påbörja själva marschen för de omkring 100 deltagarna, försedda med ballonger, plakat, regnbågsvimplar och visselpipor och ropande slagord. Själv fick jag äran att vara en av dem som bar den stora regnbågsflaggan i täten. Några hundra meter fick vi gå innan polisen menade att det var bäst att avbryta själva marschen, man var orolig efter rapporter om tillskyndande huliganer (fast det var nog mer poliser än Pride-deltagare på gatan).

Istället hölls korta anförande av den svenske ambassadören och hennes amerikanske kollega William H Moser. Och när de talat färdigt, till publikens jubel, gled flera svarta limousiner fram till deltagarna, vederbörligen eskorterade av flera polisbilar, och ur steg Stefan Füle, den tjeckiske kommissionären ansvarig för EU:s utvidgningsförhandlingar och frågor om visumfrihet. En för Moldavien betydelsefull gäst eftersom landet hoppas på att landet ska få ett bättre samarbete med EU i dessa frågor. Visserligen var den moldaviska regeringen inte tilltalad av hans besök på Pride-marschen men hade varit tvungen att acceptera det. Hans anförande möttes av rungande applåder innan bilkortegen försvann.

Så var det då dags för oss övriga att ge oss av i de förbeställda taxibilarna. Arrangörerna var oroliga för sammanstötningar och tog det säkra före det osäkra.

RFSL har haft ett mångårigt samarbete med GenderDoc-M och har varit ett stort stöd i de många gånger svåra situationer som har funnits, och delvis fortfarande finns, för landets hbt-samhälle. Detta tillsammans med senare års stöd från Civil Rights Defenders i Stockholm och inte minst den svenska ambassadörens personliga engagemang har bidragit till att samhörigheten mellan Moldavien och Sverige har mycket starka band och det moraliska stödet är därför oerhört värdefullt. GenderDoc-M firar sitt 15-årsjubileum i år och i 12 av dessa har RFSL var den ständige samarbetspartner.

GenderDoc-M har alltid präglats av ett professionellt arbetssätt och kanske blir det så som jag föreslog i mitt jubileumstal – att nästa års ILGA Europa konferens kommer att äga rum i Moldavien.