Glamspäck, som Admira valt att kalla kvällen, inleddes med alla drugorna och dragkingsen presenterades ursnyggt på scenen och gick fram för att ta emot publikens jubel till olika låtar medan deras namn pumpade på storbildsskärmen.
Ett fantastisk löfte om en underbar kväll. Så jäkla snyggt!
Därefter rullade kvällen igång med att alla uppträdde och Admira presenterade sina kollegor innan varje akt som de själva valt att framföra.
Efter akt 1 insåg jag ikväll att det finns en anledning till att jag föredrar låtar och nummer som håller sig kring tre minuter… ”Less is more” är min uppmaning till vissa av kvällens deltagare…
I en tid då vi pumpas med TikTok-klipp där folk visar upp olika talanger och en uppsjö av bra Drag Race-avkommor får man som publik lov att ställa lite krav på den underhållning som bjuds på Prides stora scen. Jag skulle likt Michelle Visage vilja höja fingret och moderligt ställa några av artisterna ett par frågor: Är detta kul för publiken? Gör jag detta bara för att jag vill se snygg ut? Håller jag på för länge? Och ställer vi för låga krav på dragkings?
Kvällen inleddes med att Herman Winter sjöng en rockig version version av Touch me och följdes av Brenda Mandlar som gjorde Anne-Lies Rydés En sån karl med en snygg vinkel på storbildsskärmen. Lavender Whip följde och bjöd på en pengapimpad burleskmacka i Sugar Daddy, Harley Queen vevade solfjädrar och luftade brösten (i en på tok för lång) Purple innan Imaa Queen gjorde en showtune med mim-män i sitt nummer Death Becomes Her. Seymour Bottoms gick sen hård Gaga med bland annat Alice i Trapped in Wonderland.
Misty Bubble gjorde Shanias Man I Feel Like a Woman i motorcykelhjälm och juckade mot en högtalare innan Fräulein Frauke bjöd på en enkel burlesk-trall i Rainbow Showgirl. Hittills var kvällen okej men jag tycker inte att någon av akterna utnyttjat sin potential. Det var liksom..okej.
Men sen tände kvällen verkligen till när Cherry Wilder intog scenen under Like a Prayer och visade sig vara mer tonsäker än Madonna själv numer är. Äntligen nån som vågar kasta sig ut och skippa mimandet. Talang-bekanta Cherry klippte sen in en snutt av 80´s klassikern Cheri Cheri Lady i ett föredömligt kort nummer. Ursnyggt, och lätt akt 1:s bästa.
Liam Teasem bjöd därefter på Steampunk i ett nummer utan finess. Det kan inte ställas mindre krav på dragkings än på dragqueens och jag tycker att det krävs lite mer än att sätta på sig en mustasch för att inta Prides största scen.
Chiwi gav oss sen energi i Arc Drag Gel innan Reine bjuppade på ett Nanne Grönvall-insjunget nummer som var snyggt och hade humor och driv. Admira skojade om att Reine var en dinosaurie, men jag kommer fortsätta att besöka Jurassic Park om det bjuds så här härlig energi.
Phoenix Dot Cum (älskar namnet) visade sig gå all in i en Gaga Megamix och dansade som en galning med sina cheerleading-polare. Snyggt nummer. Akt ett avslutades med att Miss Tobi bjöd på sin Sverige vs-Finland-vinnande akt This is Me där den långa slanka drugan till slut stod i underbyxor framför publiken. Återigen: Plus för att sången var hens egen. Det är ingen lätt låt att ta sig an men jag rös och tårades av Miss Tobis framförande framför en storbildsskärm som visade upp delar av communityt. Klart akt 1:s starkaste nummer och ett finfint avslut.
Akt 2 inleddes med Why Don’t You Do Right med värdinnan Admira. Klassigt och snyggt. Sen fick vi se Chiwi i Latina Diva där hon gjorde ESC-trean Chanels SloMo med ny koreografi. Jag fattar dock inte riktigt varför man gör årets snyggaste Eurovision-nummer på ett blekare sätt? Klarar man inte originalkoreografin så är det väl bättre att skippa det?
Jag vet inte om det är jag men jag fattar inte ”burlesk”. Att veva med stora fjäderplymer till knullsoul i fem minuter är..ja lite segt. Och det är mitt omdöme efter att ha sett Ivonita Lolita I’d Rather Be With You. Liam Teasem körde sen Believer helt stillastående på scenen.
Efter den bleka starten tog det fart ordentligt när Imaa Queen & Kubix Naked intog scen med singeln Naked. Detta är ju vad folk som står i strilande regn kl 22.41 vill ha! Fart, fläkt och lite naket! Heja Imaa och Kubix!
Admira Thunderpussy var förresten en bra värd med snabba repliker och pondus, och hade en kul sidekick: Kvällens roligaste var Bebulah Leighs insats som sminkande sidekick: Rolig, charmig och ett underbart mimspel.
Fräulein Frauke bjöd oss sen på en burlesk Cupcake Dream och sen visade Phoenix Dot Cum att hon vill vara Britney i ett påkostat snyggt nummer med flera dansare. Det var tyvärr inte lika kul att se på. Jag fattar inte nummer som detta. När det inte finns nån knorr eller överraskning. Nummer som bara handlar om att personen låtsas vara en annan artist.
Lavender Whip gjorde sen Running Up That Hill med två stiliga dansare som fick publiken att jubla och därefter svetsade sig Herman Winter igenom Personal Jesus. Cheviche De Choccho gjorde Shakira innan rosahåriga Björta bjöd på show i I am Björta.
Seymour Bottoms & Ivoncita bjöd därefter in oss på Peaches Castle. Och här kom ett av kvällens bästa nummer! Seymour kom in som Super Mario-prinsessa och snart tassade Ivoncita ut under klänningen som Super Mario himself. En superkul knorr som sedan övergick till ren och skär snuskfest i Lil Kims How Many Licks? Seymour visade än en gång att hen är en av topparna inom drag och genderfuck.
Cherry Wilder gjorde sen sin singel Taking You High, tyvärr playback. Synd, när vi vet att den Göteborgska stjärnan KAN sjunga.
Miss Tobi stod för kvällens största överraskning när hon gjorde Start Walking solo innan självaste Tove Styrke anslöt. som Miss Tobis dragsyster. Så härligt att se duon i en duett! Och stort att en av de få öppet lesbiska känsla personerna Sverige har anslöt under denna kväll. Mäktigt. Miss Tobi gjorde ett hattrick och är en av få som vågade sticka ut, gå all in och inte bara satsade på att vara en sämre kopia av en känd artist.
Harley Queen gav oss sen en artsy Uncanny Ballet innan härliga dragsyrrorna Vanity & Misty körde ett Gaga-licious nummer i Replay/Rain on Me. Ursnyggt ljusblingat nummer med energiska och snygga dansare. Vanity och Misty har en underbar energi som man vill få mer av. Vilket snyggt avslut!
Summan av kardemumman: Glamspäck är ett kul initiativ som absolut ska fortsätta. Admira har en riktigt bra idé och en snygg vision, men jag vill se henne sålla bland talangernas nummer: Ställ krav på deltagarna och se till att det blir färre och mer genomtänkta nästa år. Och stryk lite burlesk. Och om vi snart står inför ett svenskt ”Drag Race” vill jag se färre queens som vars högsta dröm är att vara Britney Spears, och istället se fler artister som Miss Tobi, Vanity och Seymour Bottoms som vågar ta ut svängarna lite.
Uppdaterad 2023-04-11
