Surt trodde vi att det var för att man ville hindra åskådare från att se paraden. Vi hade hört att Ungerns politiker var homofientliga. Snart stötte vi på grupper, bland dem många äldre och ”vanliga” människor (inte bara skinheads) som visade sig vara nazister och andra homohatare.
De fanns överallt, i horder, ropandes glåpord. Deras ilska och hat lös ur ögonen på dem. Det gick inte att ta minste på – det var genuint hat.
Det var länge sen vi varit så rädda, fick en knut i magen och tårarna brände under ögonlocken.
De fanns överallt, vi försökte runda dem, vi gick på utsidan av de hetsande nazisterna, bland de vi trodde var vanliga budapestbor, tills även de började skrika slagord. Rädda att bli påkomna att vi var på fel sida av staketet och att bli nedslagna, spelade vi oberörda med turistkartan i handen.
Till sist gav vi upp sökandet efter en Pridepark med glädje, party och frihet som vi är så vana vid. Vi förstod helt plötsligt innebörden av de dubbla kravallstängslen och ingemanslandet däremellan. Polisen ville inte hindra oss från att se paraden utan skydda paraden från det hat som bankade på andra sidan och som säkerligen ville igenom stängslet för att spilla ut över de glada bögarna och flatorna som vi kunde skönja långt därborta på insidan stängslet.
Det blev minst sagt ett annorlunda Pridefirande. Aldrig någonsin har vi sett så mycket hat på en och samma gång och Pride för oss ska vara kärlek, ren och skär kärlek, men vi inser att vi varit alldeles för naiva.
Vi måste fortsätta att fira Pride världen över, aldrig ge upp, innan dess hatet är utrotat, överallt på denna jord. När vi går i paraden i Stockholm i augusti kommer vi marschera för dem som inte alls kan, tillåts eller vågar och för dem som trotsar förtrycket som marscherar ändå, som de modiga HBT-personerna i Budapest gjorde.
Fakta: Budapest prideparad blev tidigare i år stoppad av polisen, men domstol hävde beslutet och paraden fick genomföras. Samma sak hände förra året.
Så vitt vi vet så kom ingen till fysisk skada.
Uppdaterad 2019-09-19
