Under en av alla dagens debatter och workshops diskuterades den till Stockholm Pride utgivna boken ”Den moderna homofobin”, där redaktören Eva Borgström samlat 14 personer som skriver om hur homo-, men även transfobi tar sig uttryck idag.
– Det ger idag inga pluspoäng att vara homofob, konstaterade hon. Men homofobin. tar sig idag andra uttryck. Den moderna homofoben är den som inte står för sin homofobi.
Trots lagar och porgram mot diskriminering och homofobi så fortsätter homosexuella och transpersoner att diskrimineras i vardagen i Sverige. Detta menade en av medförfattarna, idrottaren Bettan Andersson, beror på avsaknad av sanktionsmöjligheter då diskriminering sker.
– Det blir inga konsekvenser och inga ekonomiska styrmedel för att agera när homofobi rent praktiskt sker inom idrotten idag, sa hon och kommenterade apropå Anton Hysén och vilket homofobt bemötande han skulle riskera att få om han spelade i högre divisioner, med större supporterklubbar.
– Supporterkulturen är oerhört heteronormativ och homofobisk, Konstaterar hon. Men de ger lagen mycket pengar. Lagen och deras supportrar är i behov av varandra och därför väljer lagen en stolpmentalitet genom att stoppa huvudet i sanden.
Lars Gårdfeldt medverkar i boken med ett kapitel på temat ”Vart tog den snälla lilla bögen vägen, eller så skapas en argbigga” Han berättar om förvandlingen från den tacksamme och diskret homosexuella Lars Gårdfeldt till den hbt-aktivist han utvecklats till.
– Tacksamheten är borta och jag känner att jag är en argbigga, sa han. Med de nya glasögonen på så ser jag inte de som är snälla utan allt det man skall se, allt det som skaver.
Diskussionens moderator Ulrika Westerlund lyfte frågan om skillnaden mellan homo- och transfobi och den fjärde paneldeltagaren Andy Candy menar att det under uppväxten finns stora likheter. I boken berättar han om Queertopiafestivalen som ett positivt exempel på hur man kan skapa nya säkra miljöer för alla och han berättar om hur han i sitt jobb möts av frågor om han är man eller kvinna.
– Min strategi har blivit att vägar svara, berättade han.
Att transfobi fortsatt är accepterat på ett helt annat sätt än homofobi vittande flera paneldeltagare och personer i publiken om.
Eva Borgström konkluderade med att trots allt konstatera att mycket blivit bättre de senaste 30 åren men efterlyste en Sanningskommission inom Svenska kyrkan och andra trossamfund för att reda ut ”vilken människosyn de egentligen har haft”.
I Regnbågsparkens stora tält var det flera författarsamtal under eftermiddagen.
Tiina Rosenberg och Inti Chavez Perez intervjuades av Tasso Stafilidis där de två gick till hårt angrepp på högerpolitik. När de fick svara på frågan om hur den framtida hbt-rörelsens politisk arbete skall bedrivas var det radikala och måhända lätt utopiska vänsterstrategier som fördes fram.
– Manskampen borde driva på för att sänka mäns löner, menade Chevez Perez. Pengar är en så viktig maktfaktor så jag har svårt att se hur vi skall lösa pappafrågan och det sociala utan den ekonomiska biten. Män tjänar på att deras värde inte bedöms av hur de klarar sig på arbetsmarknaden.
Tiina Rosenberg gick ett steg längre.
– Man borde sänka lönen för de som röstar borgerligt, sa hon. Högersvängen i samhället har skapat en tölpanda och konservatism som inte gynnar oss. Vi måste komma på banan ingen och diskuterar vänsterns och feminismens roll och placera våra frågor i ett fördelningspolitiskt perspektiv.
Festivalens uttalat och radikalt normkritiska inriktning ville Tasso Stafilidis få höra om Birgitta Stenberg såg likheter med i sitt författarskap. Men han blev kärvänligt avsnäst.
– Normkritik vad är det? Jag bara skriver och skriver, svarade hon och släppte ett antal fantastiska one liners som att: ”Litteraturvetarna är ena gräslig töntar”.
– – Kärlek är så stark så det har jag haft med mig från början, berättade hon om sitt liv i samband med att hon talade om sin senaste bok ”Eldar och is”.
Mian Lodalen höll, som alltid, en fantastisk show när hon utfrågades av Lars Gårdfeldt. Nästa gång Mian är i närheten, missa henne inte!
Runt om i stan hölls under dagen och de kommande två dagarna en mängd diskussioner. Ofta är dessa väldigt näraliggande i tema och konkurerar med varandra. Det som tydligt sticker ut är de ytterst få seminarier med tydligt borgerlig agenda. Intrycket av HBTQ-festivalen så långt är att det är vänstern som tagit det helt dominerande politiska initiativet. I alla fall vad gäller seminarieprogrammen.
Frampå kvällskvisten fick Regnbågsparkens besökare ett smakprov av Göteborgs stolthet, manskören Hellmans Drengar som gästas av franska Gaykören Mélo’Men. Det finns biljetter kvar till fredagens konsert i Konserthusets stora sal. Fixa nu!
Q-festival och Flatlobby-fest står på kvällens HBTQ-agenda.
Uppdaterad 2018-04-05
