I en annan del av världen, Vindarna, Under ytan, Vågorna, Tro på varann och nu Du kommer ångra det här. Uno Svenningsson har sjungit sig rakt in i våra hjärtan i tre decennier nu och själv minns jag hur jag stod med en tjej jag var kär i på gymnasiet och såg honom spela live med bandet Freda i Örebro på 80-talet.
QX mötte upp en turnerande Uno på Arlanda för att ta reda på hur mycket Pride i vardagen han har. Och det skulle visa sig att han hade mer Pride än vi anat…
Uno, märker du av att det är ett buzz kring dig efter Så Mycket Bättre?
– Oh ja, vårturnén var slutsåld och nu är vi ute på sommarturné och det kommer väldigt mycket folk. Vi hade 17.000 i Borås häromdagen. Det var helt fantastiskt.
Uno berättar att han haft musik i sig sen han var liten, han gick runt och visslade som 4-5 åring och köpte sin första gitarr när han bara var tolv år.
– Jag skriver ständigt ny musik, som nu ikväll när vi roddade inför plåtningen så började jag ju sjunga på en låt som vi fick spela in lite snabbt på diktafonen.
Har du nånsin skrivit en låt om två killar eller två tjejer?
– Nej, det har jag faktiskt aldrig gjort, men det kanske jag borde göra nu när jag jobbar på ett nytt album.
Jag läste att du har en flaggstång hemma där du hissat regnbågsflaggan?
– Ja, det stämmer.
Hur kommer det sig att du har regnbågsflaggan?
– Det behövs, tyvärr. Och både jag och min fru ville visa att vi står för alla människors lika värde och för kärlek och mångfald. Vår flaggstång är djävulusiskt lång också, 14 meter och när vi hissade den kom våra grannar över och plåtade den. Den är mycket uppskattad. Men i våras när jag kom ut en morgon så var den borta, nån hade tagit sig in på tomten och skurit av linan och tagit flaggan.
Ett pojkstreck?
– Nja, vi trodde kanske det först, men vi har våra misstankar på annat håll. Mer vill jag inte säga. Men det finns de som inte alls har samma värderingar som vi. Nu har vi köpt en ny regnbågsflagga och tar ner den varje kväll.
Du är uppväxt i ett frireligiöst hem, hur kommer det sig att du blivit så open minded?
– Jag träffade gays tidigt genom jobbet, bland andra Christer Björkman. Och även om mina föräldrar var frireligiösa så är jag uppfostrad med att man ska respektera alla människor. Mamma och pappa har alltid varit otroligt gulliga och brytt sig om alla.
– Men första gången jag fick veta att jag skulle träffa nån som var homosexuell så vet jag att jag funderade på om jag var tvungen att hälsa på honom på något speciellt sätt (skrattar).
En av dina stora fans är ju Christer Lindarw, han skrev på instagram efter en konsert med dig, ”tack Uno, du är bäst”.
– Ja, han är så fin, vi sågs i logen efteråt. Och jag var ju på After Dark i höstas och det var så sjukt bra. Helt otroligt proffsigt. Jag både skrattade och storgrät.
På din första soloskiva sjunger du duett med Eva Dahlgren, hur kom det sig?
– Vi träffades efter en konsert med Freda på 80-talet, Anders Glenmark och Eva kom in i vår loge och frågade om jag ville göra en duett till hennes album ”Ung och stolt”.  Det ville jag självklart och vi spelade in Hjärtats ödsliga slag. Och när det några år senare var dags för mig att släppa en soloskiva så hade jag skrivit Tro på varann och tyckte den skulle passa som duett med Eva.  Jag bad Marie Ledin fråga Eva som sa ja, och hon var även med i videon.
Har ni kört den tillsammans på länge?
– Nej, inte sen 90-talet. Det vore ju fantastiskt om hon ville gästa mig någon gång men jag är lite blyg och vågar inte fråga. Hon är för stor.
Har du spelat på någon Pridefestival någon gång?
– Nej, faktiskt aldrig. Men det skulle jag väldigt gärna vilja göra. Men jag har varit på QX-galan en gång. Jag och min fru köpte biljetter för nåt år sedan och gick med våra vänner Nicke och Pär. Det var en fantastisk kväll. Den går jag gärna på igen.