Kvällens 90-talskväll var precis som förra året bra. Inte magisk, inte toppen, men bra. Delar av aftonen var förstås gudomliga: Lisa Ekdahls Vem vet, allsången till Big Big World, Sashs technopalooza och under Vengaboys Boom Boom Boom kokade parken.
Jag älskar att 90-talsgalans producent Anders Olsson i år tog in vissa artister för att bara sjunga en låt. Som i fallen Emilia och Lisa Ekdahl. Sånt känns lyxigt och det älskas av publiken. Det saknade jag ifjol, och är därför mycket förtjust i att man infört greppet i år. Bra, mer sånt!
Däremot lider 90-talskvällen av att vissa artister envisas med att sjunga en låt för mycket. DiLeva höll på i vad som kändes som en evighet, och att Rednex pajaserier fick pågå typ tretton hötappar för länge är ofattbart. Folk började liksom gå mot barerna efter fjärde låten, och blev knappast mindre glada när de kom tillbaka till scenen för att upptäcka att Rednex fortfarande stod på scenen efter nio låtar. Tre låtar borde vara ett max om artisterna inte har brottarhits i mängd, som Sash och förra årets Dr Alban, Pandora och E-type.
Del två av kvällen var upplagd som förra året. Tre akter fick köra en mindre konsert. Att Look Twice klämdes in bland toppnamnen Sash och Vengaboys var lite märkligt. De hade liksom inte den hits-katalogen som de utländska akterna hade.
Men Vengaboys och Sashs konserter var riktigt bra. Tight, med i princip bara hits, och bra drag. När Boom Boom Boom drog igång gick publiken bananas. Likaså under Sashs Mysterious Times och Ecuador. Galet bra drag, och ett tecken på varför 90´s är en av Prides absoluta höjdpunkter.
Men som sagt: Tighta upp resten ordentligt.
Och: Diamond Dogs måste bort. Draggruppen gjorde en fin inledning som Patsy & Edina i ”AbFab”, men återkom sen i ett fullständigt menlöst nummer där drugorna lekte Lisa Nilsson, Lisa Ekdahl, Pandora och Eva Dahlgren.
Ingen röd träd, ingen finess. Och sen dök de in då och då under showen med poänglösheter. Dessutom fick gruppen helt obegripligt avsluta hela kvällen med en trött show med Britney, Lady Gaga, Madonna och Malena Ernman-imitationer. Varför då?
Sen kom Darin in och gästspelade som absolut sista akt. Kul och out-of-the-blue, men tyvärr lite bortslarvat. Det hade ju varit grymt att slänga upp honom som en överraskning i morgon kväll. Morgondagens show saknar ju ett toppnamn, och Darin hade varit superstjärna om han sjungit sina hits i en avslutande show under Paradgalan. Det hade ju varit en av de bästa Pride-avslutningarna ever.
Men. 90´s-kvällen är verkligen fortfarande en oslipad diamant och jag längtar till nästa år. Men en bossig regissör som kan saxa bort drugor och artister som gör mer än tre låtar skulle inte sitta fel.
Rednex ”The Spirit of the Hawk”, ”The Way I Mate”, ”Old Pop in an Oak”, ”Cotton Eye Joe” och ett tjog andra låtar.
Dr Bombay ”SOS The Tiger Took My Family”, ”Calcutta” & ”Rice and Curry”
Jessica Folcker ”To Be Able To Love”, Tell Me What You Want” & ”How Will I Know Who You Are”
Emilia ”Big Big World”
Lisa Ekdahl ”Vem Vet”
Thomas DiLeva ”Regnbågsdiamant”, ”Vi har bara varandra”, Everyone Is Jesus”.
Look Twice ”Go Away”, ”Mr Dance & Mr Move”, ”Move That Body” och en ny singel
Sash ”Ecuador”, ”Stay”, ”Mysterious Times”, ”Adelante”, ”Encore Un Fois” & ”
Vengaboys ”Sha-la-la”, ”We´re Going to Ibiza”, ”Boom Boom Boom”, ”Rocket to Uranus”, ”Uncle John from Jamaica” och en ny singel.
Uppdaterad 2018-03-22
