Regnigt men bra – och bort med orkestern ibland

Samtidigt som körsångerskorna i Three D intog scenen för att sjunga moldaviska ESC-fyran Hey Mama brakade spöregnet loss över Stockholm. Och lite senare blev det strömavbrott.
Men fan, Schlagerpubliken under Pride är den bästa och hade fin allsång medan strömmen sakta återvände.

ESC-drottningen Elisabeth Andreasen och programledaren CJ Larsson indie kvällen med att välkomna publiken och Elisabeth fortsatte kvällen med att sjunga sina låtar Godmorgon och Duett. Fint och värdigt trots att ljudet från scenen nästan överröstades av prasslet av gratisregnkapporna.
Därefter intog alltid lika populära Sarek scenen och sjöng Älvorna och sin brakfloorfiller Genom eld och vatten. I vanliga fall hade det blivit supersuccé men regnet gjorde att det aldrig lyfte. Otur, men helt rätt bokning!
Därefter blev det ESC-pärlor med Bettans kompis Hanne Krogh som sjöng Lykken er och Kate Guldbrandens ESC-framgång Mitt Liv från 1987. Undertecknad jublar knappast över nästa artist men kan förstå Owe Thörnqvists uppenbarelse i låtarna När min vän och Boogieman Blues.

Undertecknad blev sedan otroligt glad över nästa artist, Dinah Nah, bokats för att sjunga sina Mello-succéer One More Night och Make Me La La La. Tyvärr blev lyckan kortvarig när det visade sig att husbandet kompade EDM-schlagern från i år. Snacka om att tryck och hitfeeling försvann. Än en gång visade det sig att liveorkester på låtar efter 2000 är ett stort jävla aber. Bort. Ge oss singback, bums!
Maan MÅSTE inte köra liveorkester till allt.

Lotta Engberg avslutade akt ett med älskade Juliette & Jonathan och Fyra Bugg och en Coca Cola. Snyggt och rappt, och Lotta är ju en stjärna.

Akt 2 inleddes med saknade och sjuka Kikki Danielsson. Låtarna Miss Decibel och Bra vibrationer hade behövts med originalsångerskan. Nu blev det paus-underhållning när Three D framförde dessa.

Sedan bjöds det ESC från i år med regnbågsvänliga Slakvo från Montenegro som sjöng sin Space från årets Eurovision. Rimlig bokning, och Slavko verkligen trivdes med att framföra sin discodänga inför Pride-publiken. Sedan blev det svenskt: Bosson med Golden Globe-nominerade Miss Secret Agent-hiten One In A Million, och såklart, MF-låten Efharisto från 2004, som fick igång publiken rejält.
Kul att se den snygge göteborgaren på scenen igen!

Vi visste redan att Poli Genova skulle vara på plats och hon gjorde oss inte besviken då vi fick höra båda hennes bulgariska ESC-låtar Na Inat och If Love Was A Crime. Poli är alltid välkommen på min regnbågsscen!
Efter Poli blev det en svensk poptjej, Ace Wilder som sjöng Wild Child och Don´t Worry i snabbversion innan hon brände av sin Mello-tvåa Busy Doing Nothing. Men precis som Dinah Nah blev det ”meh” när Ace skulle sjunga sina moderna Spotify-hits till kompbandet. Don´t Worry är en snygg dansdänga inte en funkig live-orkesterlåt, och Wild Child och Busy Doin Nothing blev också besvikelser i sina trötta liveorkesterarrangemang. Bort med orkestern när det inte alls passar!
Men visst, Ace är precis som Poli en toppbokning som jag verkligen vill se på SchlagerPride. Heja!

Sedan blev det ESC-topp med Blanche och hennes fyra City Lights. Härligt och PP-värdigt namn! Efter Blanche så blev det familjärt värre: QX augustis Benjamin Ingrosso och Good Lovin som avlöstes av eviga favvon (och mamman) Pernilla Wahlgren som sjöng Piccadilly Circus, och till min förtjusning, schlagerduetten Let Your Spirit Fly med gästande Jan Johansen. Underbart!

Kvällen avslutades med Elisabeth och Lotta i Vem é det du vill ha och såklart Bettan & Hanne som Bobbysocks i ESC-vinnaren La De Swinge. Självklart saknades Kikki i den förstnämnda men sjukdom kan alltid inträffa och vi hoppas att Kikki snart är på benen igen.

På det stora hela tycker jag att det var en bra schlagerkväll med fina bokningar. Svenska vinnaren Robin Bengtsson saknades, precis som Wiktoria, men båda är iväg på Diggiloo-turné och är därmed förlåtna.

Om bara tre saker varit annorlunda hade jag tyckt att denna SchlagerPride riktigt riktigt grym:
Vädergudarna var inte på vår sida i år
Husbandet sänkte vissa låtar (och därmed stämningen)
Kikki borde juuuuu ha varit här.

En av tre saker hade man kunnat göra något år och just detta med liveorkestern hoppas jag att man ändrar till nästa år. Man slaktar inte mina darlings DinahNah och Ace Wilder sådär.
Så Ace? Neh.
Men bra ändå.