Det är tre nya manga som står på tapeten – Gengoroh Tagames ”My Brother’s Husband”, Kabi Nagatas ”My Lesbian Experience with Loneliness” och Hiromi Takashimas ”Kase-san and…”. Programledare är Gabriella Gomez och Jenny Preinitz som får sällskap av kollegan Johan Forsell. Jenny berättar mer om vad vi kan vänta oss.
Hur kommer det sig att ni pratar queermanga under Pride?
– Både jag och Gaby är ju intresserade av manga, har varit sedan många år. Det passar ju bra under queer-veckan. Johan har läst queerteori på universitetet, jag har läst japanska på universitet och Gaby har läst litteraturvetenskap. Så vi tänkte försöka podda ihop något som kan bli både roligt och intressant men inte för avancerat. Utgångspunkten är de här tre nya mangorna som alla skiljer sig väldigt mycket från varandra och representerar tre olika tankesätt inom populärkulturen i Japan.
Hur utbredd är queerkulturen inom manga?
– Det är lite komplicerat för queerkulturen i Japan är inte alls utbredd. Den är väldigt mycket subkultur och inte alls särskilt accepterad. Inte direkt förföljd utan snarare socialt undertryckt enligt en lång tradition. Däremot finns det enorma genrer som handlar om romantiska förhållanden mellan män eller kvinnor. Den som handlar om män är ju störst, vi brukar kalla den för yaoi. Men den är väldigt avgränsad. Den blöder inte in så mycket i de så kallat ”normala” genrerna. Den läses faktiskt och görs mest av kvinnor. Men absolut inte bara, det finns män som skapar serier också. Och det är samma med motsvarande, yuri som är om kvinnor då. Framförallt när det gäller de mest erotiska serierna, ofta amatörserier, görs mest av män. Men inte bara.
Är det stora skillnader mellan hur hbtq-karaktärer och -historier framställs i manga och i annan media?
– Framförallt inom yaoi och yuri, som är en väldigt romantiserad bild av de här förhållandena, så handlar det väldigt sällan om identiteter. Utan det handlar om de här kärleksförhållandena. Man pratar inte så mycket om hur det ses av samhället. Det är väldigt få komma ut-berättelser där man berättar att man är gay eller lesbisk. Det händer liksom inte utan det handlar om de här två personerna och deras inbördes förhållanden. Å andra sidan förnekar man det heller inte, att man är intresserad av sitt eget kön. För det mesta.
Med tanke på hur acceptansen för hbtq-personer utvecklats, går det i samma spår inom serievärlden?
– Ja, man ser framsteg. Men de är traditionellt väldigt konservativa och långsamma till förändring. I och med att samkönade förhållanden aldrig aktivt förföljts så har motreaktionen varit ganska seg också kan man på sätt och vis säga. Själva sexakten mellan två män, mellan kvinnor har aldrig berörts, har bara varit olaglig mellan 1873 och 1882. Det är enda gången som lagen faktiskt berört det. Det har varit lite med att obscena akter inte är tillåtna men det har varit så diffust. Det blev en väldigt stor förändring i slutet av 1800-talet för innan dess var det en 250 år lång period av när Japan var avstängd från omvärlden och då fanns det en väldigt stark och levande populärlitteratur som handlade om erotiska förhållanden mellan män. Då ansågs det normalt för en man att vara attraherad av andra män men på ett specifikt sätt, mycket koder och så vidare. På 1900-talet när landet öppnades skulle allting bli som väst, som likställdes med modernt. Och då kom sexologin och samtidigt katalogiserandet av sexualdriften. Man gick då från att ha en väldigt levande, öppen mainstream-genre till att det trycktes ut väldigt mycket i utkanten av samhället. Det var något man gjorde förr, när man var ung men när man blir vuxen ska man gifta sig, skaffa barn och familj. Det var lite ofint och ansågs till och med ett tag att vara barbariskt.
Du kan höra mer om ämnets podden, antingen live eller online HÄR
Tisdag 1 aug 18:00–18:45
Science fiction bokhandeln. Västerlånggatan 48
(Science Fiction Bokhandeln har även Rollspelsdag onsdag kl 12.00-17.00)
Uppdaterad 2021-03-17
