I torsdags arrangerade Västsvenska idrottsförbundet en föreläsning och debatt om hur idrotten skall lämna jumboplatsen när det gäller HBT-frågor.
Förre längdhopparen Peter Häggström som kom ut öppet i media i höstas berättade under sin föreläsning om hur hans självkänsla innan han valde att komma ut för lagkamrater var låg och hur han la stort fokus på att dölja sin sexuella läggning.
Vår och sommar 99 visade sig bli en katastrofsäsong för Peter resultatmässigt och han menade att det till stor del handlade om att hans smygande, med medföljande oro och brist på fokus på idrotten, höll tillbaka honom från att prestera för fullt.
Det året var också då han beslutade sig för att han inte längre kunde smyga med sin sexuella läggning. Han valde att komma ut för lagkamraten och Backstreet Boys-fanset Robert Kronberg vars första kommentar till Peters skakiga komma-ut blev.
– Jaha, och vem i Backstreet boys tycker du är snyggast?
Peter Häggström ser en klar koppling till att han börjat berätta för lagkamrater och att han det året lyckades med att klara drömgränsen 8 meter.
– Det beslut jag tagit var rätt och det fick en direkt påverkan på att jag fick åka med till Sydney OS, sa han och berättar lyriskt om känslan av att ha fått uppleva OS.
Men kvar fanns nu skräcken för att någon kvällstidning skulle få nys och att löpsedlarna skulle skrika ut att hans var bög.
Han berättar om hur han gick ner i gaykvarteren i Sydney i sina träningskläder och såg Mark Levengood på en bänk.
– Jag fick panik och ”jag flög ur bild” och tänkte att ”nu är det kört”, säger han och skrattar åt hur Mark Levengood måste ha undrat över den okända person som hoppade undan iklädd svenska lagdräkten.
I den efterföljande debatten berättade boxaren Bettan Andersson om pionjärarbetet med hbt-idrottsfrågor hon var med om att driva i början av 2000-talet. Och Göteborgs FCs mittfältare Lisa Ek talade om hur stor skillnad det är mellan herr och damidrotten i attityder.
– Det är inte socialt accepterat på våra matcher att skrika ”hora” eller ”bögjävel” som det när killarna spelar till och med görs på familjeläktaren.
Debatten kom till stor del att handla om ledarnas ansvar och Västsvenska idrottsförbundets liksom HBT-kommunalrådet Dario Espiga kunde konstatera att mycket finns kvar att göra för att förändra attityder.
Bettan Andersson hoppades att fler idrottsaktiva vågar komma ut och inte i intervjuer skall behöva svara på frågan om hur det lever med att: ”Jag har katt, lever själv och lyssnar på Tracy Chapman”.
För Bettan bör budskapet vara enkelt när det gäller att skapa en välkomnande miljö även för hbt-personer.
– Det måste ställas hårdare krav och om man inte fixar det här så skall man inte heller få bidrag, sa hon.
– Inom idrottsvärlden byggs mycket självförtroende, konstaterade Lisa Ek. Däremot är det sämre med att bygga självkänsla som ju är det som skapar trygga individer.
Och trygga individer med stark självkänsla är de som kan prestera bäst, menade paneldeltagarna.
Sponsorer och media fick också sin släng av kritik och panelen menade att de är nyckelspelare för att bryta den heteronormativa bilden av idrott och möjliggöra för idrotten att komma åt homofobi och utstötningen av hbt-idrottare.
På QX fråga om synen på HBT-idrottsföreningar som Stockholm Snipers och Malmö Devilants, svarade Johan Gadd kort.
– Vi har ju föreningsfrihet i det här landet.
Peter Häggström uttryckte dock att han såg hbt-idrotten som positiv och betonade vikten av att det är idrottsliga resultat som presteras i möte med andra klubbar. Något som han menar är med att påverka attityder.
Visionen framåt var att fler vågar komma ut, att uttryck som ”bögjävlar” aldrig skall accepteras, att ledarna tar sitt ansvar även för hbt-ungdomar, att några stora idrottsklubbar ”adopterat” hbt-frågan liksom att debatter om hbt och idrott inte skall behöva föras om några år. Åt den sistnämnda visionen log dock alla lite snett. Det är ett tufft arbete som dock ser ut att äntligen, efter kyrka, militär och polis, börja nå IdrottsSverige.

”Komma ut svårare än OS-kval”