Den första frågan handlade förstås om Sisselas egen komma ut-process; när insåg hon egentligen att hon var hetero? Sissela drog sig till minnes att det var hennes kompis, Maggan, som en gång i tiden skulle visa henne hur man kysstes.
– Och det var då jag insåg det. Känslan av Maggans lilla hårda energiska tunga var för mig inte en sexuell upplevelse, och jag måste då tänka efter: ”Är jag nu inte homosexuell? Är jag något annat?”
Mian frågar om Sissela har känt att det har varit svårt, att hon kanske en period har försökt vara homo för att det skulle vara lättare?
– Ja jag försökte väl, men jag kunde inte anpassa mig till en homosexuell norm. Maggan försökte driva in mig i det men jag kände att nej, det här tungvispandet kan ha en annan känsla!
På frågan om hur föräldrarna tog hennes heterosexualitet, svarar Sissela att de nog har tagit det ganska bra eftersom de själva lever heterosexuellt, men att de faktiskt inte har frågat.
– Det har bara pågått och så har ingen velat ta upp det… Jag har varit gift med en man förstås, men de frågade aldrig honom om han var man.
Sissela får också frågan vad som är det värsta och det bästa med att vara heterosexuell.
– Det värsta är att man ingår i ett system som är väldigt stereotypt… En fördel skulle kanske vara att man kan skaffa barn utan att någon frågar hur och varför man gör det. Det är det aldrig någon som har frågat mig, faktiskt.
Det kan vara svårt för en utomstående att se hur man som heterosexuell förstår vilka roller man bör spela som kvinna eller som man. Hur vet man som kvinna att man ska gå in i en underordnad roll? Sissela förklarar det med att det är ett världsomspännande system.
– Det finns så mycket historia, så mycket kultur, när man går in i den här heterosexuella världen. Det är kanske svårt att förstå om man inte är en del av det. Men man kallar det sällan underordning utan man döper om det till att man vill göra vissa sysslor och att man själv har valt det. Trots att man är en del av ett väldigt stort sammanhang där alla beter sig precis likadant så säger man att ”jag själv jobbar deltid för att jag har valt det, jag stannar hemma med barnen för att jag har valt det, jag tar hand om markservicen för att jag har valt det”… Likadant säger mannen att ”jag går gärna och lägger mig en stund, för jag själv blir lätt lite trött”.
Sexuellt är det lite annorlunda med det heterosexuella. Mian undrar hur man som heterosexuell kan klara sig utan alla möjligheter och leksaker som ingår i ett lesbiskt sexliv, och ställer frågan alla vill ha svar på: ”Hur gör ni egentligen?” Sissela tipsar om att det finns både filmer och böcker som man kan leta upp om man vill ha mer ingående information om heterosex.
– Man kan helt enkelt sätta på teven.
Mötet med dagens hetero avslutas med en frågestund då publiken får ställa frågor de själva funderat på kring heterosexualitet:
”Har du någonsin blivit anklagad för att vara modehetero?”
”Har du kommit ut på din arbetsplats?”
”Kanske du bara inte har träffat rätt tjej?”
”Är du inte orolig att dina barn ska bli heterosexuella?”
Efteråt frågar jag Sissela om hon inte känner sig väldigt attackerad, efter att ha genomlidit vad som kan beskrivas som en typisk släktmiddag i vissa familjer.
– Inte attackerad, men jag kände mig ifrågasatt. På ett väldigt vettigt sätt!
Vill du se mer av Sissela på Stockholm Pride, kan du bege dig till Pride House idag tisdag klockan 12, då hon är den första gästen i programpunkten ”Humor med Bang” på World News Café.
Uppdaterad 2019-10-03
