Idag släppte Stockholm Pride att invigningstalaren vid årets festival Sandra Dahlén får sällskap av Magnus Betnér.
Betnér berättade i en intervju med QX förra året att han ser sig som bisexuell. Uttalandet fick stor mediauppmärksamhet och efteråt har han i sina stand up-shower drivit friskt reaktionerna. Han nominerades av QX läsare i kategorin Årets Homo/Bi. Och nu när temat för Pride-festivalen är Hetero så får han så ntligen stå på festivalens scen.
– Det är typiskt att när man kommit ut som bisexuell så får jag komma och prata när temat är Hetero, säger Magnus Betnér i ett pressmeddelande från Pride.
– Ett par kängor till heteronormen och hbt-rörelsen, en del skratt och framförallt tanke till reflektion är det jag tänker försöka leverera, säger Magnus Betnér om det han planerar säga i Kungsträdgården den 27 juni då festivalen högtidligen öppnas.
Betnér och Dahlén talar på kvällens invigning. På dagen tjuvinvigs parken med ett tal av Nadja Karlsson från FPE-S.
Magnus Betnér kan man även se på fredag i Pride House då han står på scen 15.15-16.00.
I tidningen QX juli-nummer uppmärksammades den invigningstalare som släpptes först, Sandra Dahlén som beskrevs som hetero med queert hjärta:
Hon är sexualupplysaren som skrivit boken ”Hetero” och svarat på frågor i P3 Star – en karriär som började som kondomutdelare på RFSL.
Hur reagerade du på frågan om att inviga Pride?
– Jag började gråta. Det här är det mest hedrande jag någonsin blivit tillfrågad om.
Varför är det så speciellt?
– Stockholm Pride är fenomenalt! En gång om året måste medierna fokusera på något som inte är heterosexuellt. Det är en samlingspunkt där några får mod att komma ut, andra får möjligheten att vara gay, bi eller trans för en stund.
2006 var du väldigt missnöjd med Amelia Adamos invigningstal, bland annat att hon istället för ”hbt” valde att säga ”gay”…
– Jag tyckte att hon spottade på Pridepubliken. Hon var inbjuden av en organisation som själv valt att använda ”hbt”, då ska hon ödmjukt göra det.
Vad kommer du att prata om?
– Det heterosexuella förtrycket av hbt-personer. Det värsta är inte skämt och trakasserier, utan den totala tystnaden. I skolan vägrar man undervisa om Selma Lagerlöfs kvinnor, i alla sånger, filmer, politiska diskussioner, samtal på kafferaster så får hbt-frågor så lite utrymme.
Men är det verkligen tyst? Milk, Andra avenyn, The Gossip, – hbt är väl hur synligt som helst?
– Det är en sån liten del! Och i de fallen är det oftast hbt-personer som tagit den platsen själva. Jag tycker att vi heteron måste skärpa oss och dra ner på vår hybris.
Uppdaterad 2017-12-07
