Äktenskapsfrågan viktigast på Brooklyn Pride

Brooklyns pridefirande håller till i utkanten av den stora, härliga parken Prospect Park i ett område som heter Park Slope. Gatorna här kantas av träd, det är inte mycket trafik att tala om och det råder ett stort lugn bland de låga bostadshusen. Till skillnad från Manhattans Chelsea som är ett mer manligt gayområde, är Park Slope framför allt lesbiskt, något som också märks på firandet menar arrangörerna.

– Det är mycket mer familjeorienterat här. Många tar med sina barn så vi har till exempel en lekhörna här i parken och på scenen är det bara barnvänliga uppträdanden – inte alltför naket eller vågat, säger Doreen Dejesus som jobbar som informatör för festivalen.

Jag träffar henne vid entrén till parken timmen innan själva prideparaden ska dra igång. De välkomnande ballongerna i regnbågsfärger vajar fram och tillbaka i vinden bredvid oss och en paradgrupp övar på sitt nummer intill. En av de få riktigt utklädda besökarna, en man med stort skägg, spetsklänning, en färgglad hund i famnen och en papegoja på huvudet, dansar glatt omkring till musiken.
Medan jag pratar med Doreen är det flera personer som kommer fram med olika frågor, samtidigt som hon försöker organisera hur bord ska flyttas och var olika paraddeltagare ska ta vägen. Det märks att organisationen är liten och att de som engagerat sig är riktiga eldsjälar. Men även om firandet i Brooklyn är mycket mindre än det inne på Manhattan så är det viktigt att få hålla det i det egna bostadsområdet. Till exempel så bjuds lokala företag och kyrkor som finns i området in till festivalen.

– Det viktigaste är förstås att få fira vår stolthet där vi bor, men samtidigt är det ett väldigt öppet evenemang där alla är välkomna, säger Doreen.

När man vandrar gatan upp mellan raderna av festivaltält där mat, musik och kläder säljs, syns det tydligt att inte bara företag som har direkt koppling till LGBT-rörelsen (amerikanska beteckningen för HBT) är inbjudna. Det märks också att man fokuserat mindre på sex och mer på information och rättigheter. Dels för att det ska vara en barnvänlig tillställning och dels för att det finns några politiska frågor som är väldigt aktuella just nu. Den som fått mest uppmärksamhet den senaste tiden är samkönade äktenskap. I tältet för Marriage Equality New York, MENY, berättar Heather Guthrie om de senaste vändningarna.

– Staden New York är för samkönade äktenskap, men längre norrut i staten är folk väldigt konservativa och det är senatorerna därifrån som sätter stopp. Nu har dessutom några demokrater valt att gå över på republikanernas sida. Men vi är rätt optimistiska om att få till en omröstning åtminstone. Vi vill veta var vi står, säger hon.

Flera av de närliggande staterna som Connecticut och Massachusetts tillåter redan gayäktenskap och bor man i New York kan man gifta sig där och sedan få det godkänt i hemstaten. Men, förutom att man förstås vill kunna gifta sig där man bor, är det många rättigheter som man inte får ta del av så länge New York inte klubbat igenom lagen. MENY:s styrelseordförande, Cathy Marino-Thomas, står intill när jag pratar med Heather och hon försöker förklara hur krångligt det är.

– Egentligen kan vi bara få alla rättigheter när det blir en lag på federal nivå. Även om ett äktenskap är godkänt i hemstaten så måste vi ljuga på till exempel våra deklarationer som vi skickar in på landsnivå och säga att vi är singlar. Vi har heller ingen rätt till immigrationslagarna. Om vi skulle gifta oss med någon från ett annat land så får de inte uppehållstillstånd utan löper större risk att kastas ut, så det låter vi bli.

Cathy fortsätter att räkna upp flera viktiga rättigheter som gäller arv, äldrevård och den i USA så viktiga sjukförsäkringen som homosexuella inte får ta del av så länge de bara kan gifta sig på statsnivå. Efter president Obamas senaste indikationer så har de tyvärr inte stort hopp om att få igenom någon federal lag inom en snar framtid.

– Just nu tar vi det stat för stat istället, säger Cathy.

Brooklyn Pride har haft otur med vädret de senaste åren och även den här lördagen börjar det regna efter ett tag. Även om förstås alla hoppas på sol berättar Heather om åtminstone en bra sak som kom ur det dåliga vädret.

– För första gången som jag varit med var det en man som protesterade mot festivalen förut genom att hålla upp en bild på Jesus med texten ”Jesus hatar syndare”. Men så fort det började regna drog han. Det var lite komiskt att han inte tålde vatten. Vi andra är förstås kvar, säger hon och kramar om kollegan Julie.