Krönika
Egentligen har jag inte funderat så mycket på det tidigare i livet. Jag har haft ett yrke som var mansdominerat och som man knappast kunde utföra i kjol. Därför var klädseln oftast jeans, eller overall.
Eftersom en av mina hobbyer var att köra motorcykel, var klädseln självklar även där. Skinnställ. Modellerna likadana, för kvinna som man. Inga konstigheter med detta, hojåkare emellan. Men på senare år har jag börjat att tänka mer och mer på vilken frihet det trots allt är att vara kvinna. Det finns naturligtvis en hel massa att önska, som gäller orättvisor och människors uppenbart olika värde beroende på kön. Men när det gäller hur man vill klä sig och smycka sig, då har kvinnorna ett försprång. Eller handlar den friheten också om att vi är mindre värda?
Lika självklart som det är för mig att klä mig i byxor och skjorta som jag har hittat på butikens herravdelning, lika självklart är det för mig att glida ner i den hellånga aftonblåsan de få gånger jag blir bjuden på riktigt fint kalas. Höga klackar är också självklart, liksom kängorna som kanske för vissa för tankarna till Black Army. Om jag bär örhängen eller ej beror på dagsformen och halsband likaså.
Men att en av mina söner gärna bär örhängen i guld, är inte lika självklart för omvärlden som att dottern gör det. Sonen har vid fler tillfällen fått höra att han har något krafs i öronen. Kommentaren alltid fälld av vuxna män. Samma män har aldrig förolämpat min dotter på liknande sätt.
När jag tänker efter, har jag nog genom åren fått höra att jag är manhaftig vid några tillfällen. Exakt vad som menas med det vet jag inte. Kanske att jag inte uppfyller vissa personers förväntningar på vad en riktig kvinna är. Å andra sidan tror jag inte heller att jag vill uppfylla de förväntningarna.
Däremot kan jag känna en sorg för männens skull. För att de inte har den frihet i valet av kläder och utsmyckning, som vi kvinnor trots allt har. En kvinna som klär sig som en man, accepteras antagligen eftersom hon strävar efter något bättre: det manliga. Medan en man som klär sig som en kvinna, gör sig själv till åtlöje, eftersom kvinnan per definition är mindre värd än mannen. Så måste det vara. Ganska länge har kvinnan kunnat gå över könsgränserna. Visst, vissa av dem har väckt uppmärksamhet, men ändå kunnat vistas i finare salonger, om det var på den nivån i samhället som de befann sig. Men jag kan inte komma på någon historisk man som varit accepterad i kulturkretsar, trots att han gick i kvinnokläder. På rak arm kommer jag bara på en man i kvinnokläder som har gått till litteraturhistorien och det är Lasse-Maja. Han var förbrytare som ofta opererade klädd som en kvinna och han skrev sina memoarer i fängelset.
Krönikan har tidigare publicerats i Nynäshamns Posten
Publicerad: 2001-02-03 17:36:58
Uppdaterad 2021-01-22
