Att följa normer är inte att utmana makten

Att följa normer är inte att utmana makten

Oavsett vad borgerlighetens propagandamegafoner säger så styrs vår syn på sexualitet av en heterosexuell norm. Och på samma sätt som begreppet heterosexualitet inte kan existera utan begreppet homosexualitet så kan inte den heterosexuella normen existera utan en homonorm: som talar om hur en bög ska vara och inte vara. Människor som definieras som heterosexuella ska vara på ett visst sätt. Människor som definieras som homosexuella ska vara på ett annat sätt. Att slaviskt följa dessa heterosamhällets normer är inte att utmana makten – det är att gå i maktens ledband.

Om en bög gillar att titta på sport, snusa lössnus och snickra utemöbler så sägs det att han gör sig till eller bara spelar en roll. En heterosexuell man som gör samma sak däremot: han följer bara sin inre natur. Denna kulturkonservativa och normbevarande syn blir inte roligare bara för att den ibland framförs under frasradikal mask. Som nu när halva Sveriges bögelit mobiliseras för att fördöma de bögar som säger att de vill vara vanliga.
Jag delar inte radhusdrömmen men jag frågar mig varför just bögar ska vara de enda som inte får bo i radhus.

Att lyssna på en viss slags musik, frisera håret på ett visst sätt, bo i vissa områden, vara rik och konsumera mycket är inget som ligger i den homosexuella naturen mer än i den heterosexuella. Men, än viktigare: dessa ideal är faktiskt inget som majoriteten av bögarna och flatorna skulle kunna leva upp till ens om de ville. Vi måste faktiskt bo i våra sunkiga förortslägenheter eftersom vi inte har råd med era bostadsrätter i Vasastan. Även om ni tycker vi är oglamorösa.
Homonormen är ofta helt orimlig. Schlager anses till exempel vara väldigt bögigt trots att melodifestivalen faktiskt är Sveriges populäraste tv-program och följs även av den överväldigande majoriteten av heterofilerna. Och minst lika ofta är homonormen ett direkt utslag av självförakt. Eller hur ska man annars tolka att en ”riktig” bög förväntas älska Carola – en religiöst fundamentalistisk, homofob högerextremist? Alla som inte följer normen, till exempel har låga inkomster eller lyssnar på annat än Carola definieras ut – fördöms eller hyllas – som ”straight acting”. (Ofta är det samma människor som både fördömer och hyllar allt efter sammanhang: till exempel beroende på om man uttalar sig i en akademisk uppsats eller raggar på RFSL-chatten).

Istället för att fråga sig varför inte bögar får vara fjolliga om de vill, borde man fråga sig: varför får inte alla människor vara fjolliga om de vill? Varför får inte flator, heteromän och transkillar också vara fjolliga? Istället för att konstatera att många bögar är fjolliga borde vi ju lika bra kunna konstatera att en jävla massa heterosexuella män (inklusive en hel del homofober) också är ganska fjolliga.
Men att på ett sådant sätt ifrågasätta samhällets ideologiska bländverk upprör. Istället ska vi bara tacksamt ta emot de normer och definitioner som näringslivet och medierna påbjuder oss.