Gör äktenskapet religiöst obundet

DEBATT

I utredningen SOU 2007:17, förordar enmansutredaren Hans Regner äktenskap för samkönade par, dock vill Regner att vigselförrättare ska ha rätten att neka till vigsel av samkönade par. Vi hbt-socialdemokrater kan inte ställa oss bakom en lagstiftning som diskriminerar. Diskriminering skall inte vara lagskyddad – utan straffbart!
Äktenskapets formella del är en juridisk definition som ämnar skapa juridisk trygghet åt parter som önskar leva tillsammans – skapa och bygga ett gemensamt liv.

Svenska kyrkan tillsammans med flera trossamfund med olika inriktningar har idag vigselrätt. Samtidigt så nekas några trossamfund denna rätt, oftast icke-kristna samfund, utan hänsyn till att vi inte längre har en statsreligion eller statskyrka. Att låta Svenska kyrkan och dess företrädare utöva en myndighetshandling, trots att kyrkan varit skild från staten i åtta år, känns omodernt och rättsvidrigt. I och med att Svenska kyrkan inte längre är en statlig institution bör inte samhällsuppgifter åläggas kyrkan. Med införandet av civiläktenskap så tas ytterligare ett nödvändigt steg i kyrka – stat frågan. Civiläktenskap är också något som förordas av flera stiftsstyrelser och domkapitel.

Vidare visar Regners utredning att endast 12 % anser att de religiösa faktorerna är viktigast vid genomförandet av vigseln. Det innebär att 88 % anser de religiösa faktorerna vara av underordnad betydelse. Samma undersökning visar att 52 % anser att det viktiga är att visa samhörighet i närvaro av släkt och vänner. De slutsatser vi hbt-socialdemokrater drar av denna undersökning är att religionen spelar mindre roll i hur själva vigseln skall gå till. I detta sammanhang blir det tydligt att en civilrättslig förrättning är att föredra.

De som önskar en ceremoni med religiöst eller annat innehåll kan komplettera vigseln med en sådan efter eget val. Den ceremonin får ingen rättslig betydelse men kan vara nog så viktig för den troende att ingå i sitt ”avtal inför Gud”.

Debatten kring könsneutralt äktenskap är inte ny utan har pågått länge.

1973 uttalade riksdagen att ”en samlevnad mellan två personer av samma kön är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform”.

1984 konstaterade en statlig utredning i betänkandet ”Homosexuella och samhället (1984:63)” att den enda skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är att homosexuella i valet av kärlekspartner föredrar en partner av samma kön. I båda typerna av relationer finns samma känslomässiga engagemang i form av vänskap, omsorg, lojalitet, ömhet kärlek och så vidare. Detsamma gäller i fråga om ekonomisk sammanflätning. Dessutom konstateras att även homosexuella har barn.

1994 beslutade riksdagen att införa registrerat partnerskap för homosexuella. Särlösningar så som partnerskapslagen har spelat ut sin roll och det är dags att ta nästa steg och låta lagstiftningen innefatta alla medborgare.

Borgerligheten i civilutskottet röstade mot ett riksdagsinitiativ med hänvisning till att en proposition skall komma. Yvonne Andersson (kd) påpekar att man inte vet vad propositionen innehåller när oppositionen menar att det inte finns något att vänta på.
Hur kan Folkpartiet som genom åren alltid hävdat att man håller hbt-fanan högt numera medverka till att skjuta reformer på framtiden? Först genom att ha en extremt lång tid för remissvar på utredningen och sedan genom att inte medverka till att snabba upp processen i riksdagen.

Nu är remisstiden ute för utredningen och frågan är hur statminister Fredrik Reinfeldt (m) ska agera i frågan. Sex av sju riksdagspartier är för samkönade äktenskap. Vågar Fredrik Reinfeldt ta på sig det politiska ledarskapet? Kanske till och med föreslå civiläktenskap? När kommer propositionen och vad kommer den att innehålla Fredrik Reinfeldt?!

Mia Sundelin
ordförande
Hbt-Socialdemokraterna
Stockholm

Socialdemokratiska blocket på Tema Regnbågspolitik

http://www.qruiser.com/theme/regnbagsval/?block=5

Publicerad: 2008-01-24 11:18:24