QX.se Ledare
I programmet får läkaren Lita Tibbling uttala sig. Den läkare som ville skapa ”aids-samhällen” för de som smittats. Idag, boende i en vacker by på en egen ö och i en miljö med ren luft, är hon oförstående för hur vi kunde reagera så kraftigt mot hennes lösningar på aids-krisen.
I ett större perspektiv, menar hon, måste vi våga säga ifrån mot de få oansvariga för att skydda de många – framtidens barn. Bögar hade sex med många hundra partner vardera och därför måste vi spärra in dem tillsammans med narkomanerna och hororna.
Tack Lita. Det var så fantastiskt skönt att se att du fortfarande står för åsikterna från aids-krisens tid. Och att du fortsatt är helt oförstående för hur vi skakade av vrede. Och hur vi fruktade att fler än du och dina närmaste skulle ansluta sig till idén.
Tack Lita, för du gav uttryck för just det som är så skrämmande med svensk politisk och social tradition: den korporativistiskt färgade synen på samhällets förhållande till dess individer. Där människovärde underordnas det kollektivas väl. Där de som inte passar in i det kollektivt överenskomna skall straffas, uteslutas, isoleras. Ränderna går inte riktigt ur vårt samhälle. Ränderna från tiden då romer, ”tattare” och förståndshandikappade tvångssteriliserades – allt för barnens och det goda samhällets skull.
Samma tradition skapade vår aids-politik.
Samma tradition skapade vår narkotikapolitik.
Samma tradition sållar russinen ur kakan och väljer bort de bögar, flator, bin och transpersoner som inte passar in.
Bögarna slapp bli isolerade på 80-talet. Tack. Men många narkomaner och prostituerade hamnade i tibblingsk anda i tvångsvård på obestämd tid. Och narkomaner har fullt medvetet lämnats att dö för att skydda framtida generationer. Istället för att dela ut rena sprutor till dem som fortfarande använder narkotika lämnade ideologerna dem i sticket. Hellre att narkomaner blir hiv-smittade och dör i aids än att dela ut rena sprutor och därmed kanske riskera att göra det lättare att börjar knarka. Så smaklöst cyniskt av svenska politiker – från höger till vänster.
Precis så som Påven resonerar. Fast då om kondomer. Samma antihumanistiska överideologier, samma fasansfulla iskyla.
Ideologin går före den enskildes rätt att i möjligaste mån besparas onödigt lidande.
Jag hoppas att jag lever den dag en svensk regering skall be anhöriga till de narkomaner som fått dö i aids på grund av ideologiska experiment om ursäkt. Så som man nyligen tvingats be om ursäkt för tvångssteriliseringarna på 30-50-talen.
I Böglobbyns fjärde program talar också en man om hur det svenska samhället egentligen bara accepterar en del av hbt-världen. Den del som inte är promiskuös utan som siktar till trogna parrelationer, skaffa barn och att gifta sig.
Precis så är det. Precis så som Lita ser det. Individens värde måste underordnas det stora hela, den rådande ideologin om acceptabelt beteende. Allt för att bevara den rena luften. Det som faller utanför föraktas, göms undan och stöts bort. Skuld, skam och hyckleri.
Ungefär som reaktionerna på de första Böglobby-programmen.
Helt oavsett att jag tycker att de första programmen inte höll så hör jag i många av efterkommentarerna just hur det i kritiken handlar om föraktet och skammen inför andra livsstilar än den medelgodkända. Livsstilar och beteenden vi vet finns hos människor trots att de normala ser det som opassande och helst blundar.
Vår kamp handlar inte om att homosexuella skall likställas med heterosexuella, utan om allas rätt att avvika.
Allt annat konserverar den mest unkna svenska enfaldens kultur och politik.
Och är agendan annorlunda försvinner all den erfarenhet vi som (en gång i tiden?) föraktad minoritet har tillskansat oss. Eller borde ha tillskansat oss.
Böglobbyn glänste till denna gång. De tidigare programmen har saknat denna udd och skärpa. När redaktionen nu gör det och inte slarvar bort budskapet, då fungerar det och då handlar det inte bara om bögar utan om hela vårt samhälle.
Publicerad: 2006-11-28 11:30:16
Uppdaterad 2016-11-15
