Svårt att delta i hyllningen av Johannes Paulus

QX.se Ledare

Han talade för freden och social rättvisa och var betydelsefull för att öppna en dialog med andra monoteistiska religioner och skapa ett närmande mellan den ortodoxa och katolska kyrkan.
Efter Johannes Paulus bortgång är lovorden många och med rätta betraktas han som en av kyrkans stora. Med media har han kommit in i vardagsrummet på ett tidigare aldrig skådat sätt.

Med största respekt för den betydelse Påven har i den katolska världen finns det dock en anledning att oroa sig på riktigt stort allvar över den allt mer oförsonliga ton kyrkans ledarskap antagit gentemot samkönade par och homo- bi och transpersoner.
Inte minst handlar detta om sökandet efter de gemensamma värdena inom de monoteistiska religionerna. I detta arbete har betoningen av ensidigt moraliska regler och traditioner fått stort utrymme. ”Familjen”, definierad som man, kvinna och barn, synen på sexualitet och synen på kvinnans plats i samhället har enat de mer fundamentalistiska delarna av kristenheten, islam och judendom.
Helt nyligen gavs Johannes Paulus femte bok ut. I denna sammanfattas filosofiska samtal med vänner om det goda och det onda. Till det senare hänförs homosexuellas önskas om att få sin kärlek erkänd av samhället. Han kallar samkönade äktenskap för en del i ”ondskans ideologi”.
Att jag och min man Klas älskar varandra, delar vår vardag, vår glädje och vår sorg och att vi vill ha samma rättigheter och skyldigheter som andra medborgare, är alltså ett uttryck för ondskan i världen.
Min och Klas kärlek är likställt med ondska! Varför valde Påven och Vatikanen det hatfyllda budskapet?
Under 2004 har Vatikanen skärpt tonläget och startat en kampanj mot samkönade äktenskap. Detta i samarbete med andra religioners och andra kristna kyrkors mest mörka krafter.
Påven har vägrat be om förlåtelse för de oförrätter som kyrkan genom årtusenden begått mot enskilda homosexuella eller homosexuella som grupp. Förföljelse, organiserad kränkning och uteslutning ur gemenskap är de metoder som använts för att förhindra människor att ge och ta emot kärlek. För den katolska kyrkans ledarskap har detta alltså varit berättigat och det är därmed fortfarande en metod som de anser bör brukas.
Hur mycket jag än skulle vilja ge min odelade respekt till en av världens stora ledare, är det omöjligt när hans kyrkas ledning valt att så ogenerat bespotta mig.

Bristen på konsekvens hos de religiösa grupperingar som använder Bibelcitat som bevis för Guds ovilja mot samkönad kärlek är slående. Alla vet att det finns en lång rad påbud i Bibeln som helt saknar relevans idag och som ingen följer.
Att plocka ut de få och ej speciellt entydiga skrivningarna kring sex mellan män och sex mellan kvinnor som stöd för att vi som önskar ingå samkönade äktenskap är en del av ”ondskans ideologi” är rent ut sagt nonsens. Endast en ytterst Green-vulgär och selekterad tolkning av Bibeln kan ge stöd för att kärlek mellan personer av samma kön skulle vara förbjuden. Inte ens kristenhetens historia ger entydigt stöd för att samkönad kärlek eller äktenskap skulle vara främmande inslag.

Detta vet den katolska kyrkans ledarskap mycket väl. Det vet de katolska kyrkorna i de länder där samkönad kärlek respekteras – och de har ytterst svårt att upprätthålla en trovärdighet gentemot sina medlemmar. Kyrkan under Johannes Paulus talar med dubbla tungor – för demokrati och rättvisa å ena sidan men när så konsekvensen av demokrati får genomslag vill man backa tiden.
Detsamma gäller synen på kvinnans roll och synen på hennes rätt att besluta över sin egen kropp. När Johannes Paulus jämför abort med Förintelsen är det en dubbelriktad skymf mot kvinnor och det judiska folket. Även här är det fullkomligt oförståeligt hur man väljer den aggressiv konfrontationens politik. Och det gäller inte minst synen på hur man skall bekämpa hiv och aids. Det ansvar Vatikanen och Johannes Paulus tagit på sig när man i sin iver att förhindra kondombruk deltar i att ytterligare skapa möjlighet för spridningen av vår tids pest.

Dessa positioner är inget nytt och vi kan inte vänta oss att den katolska kyrkan nu kommer välja en Påve som kommer förändra denna inriktning.
Vad vi kan hoppas på är att den aggressivitet som Katolska kyrkans ledare visat kan tonas ned i valet av ny Påve.
Inför WorldPride-firandet i Jerusalem har kyrkan möjlighet att visa att man vill leva i demokratier. Hittills har dock budskapet varit det helt omvända.
Inför firandet av World Pride i augusti har katolska kyrkan gjort gemensam sak med andra kristna samfund, ortodoxa judar och muslimska företrädare.
Målet är att förhindra en grupp medborgares rätt att enligt demokratins grundvalar få uttrycka sina åsikter.
Dessa företrädare anser att Jerusalem är deras alena. Och i denna deras stad skall homo- bi och transpersoner inte få uttrycka sig fritt.
Kan det bli mer tydligt vilken syn på demokrati, yttrande- och tryckfrihet dessa företrädare för olika religiösa samfund har? De som protesterat högst mot det svenska förbudet att hetsa mot personer på grund av deras sexuella läggning vill alltså i en annan del av världen förhindra medborgare att kräva rätten att mötas av respekt. Inte förbjudas att hetsa, utan förbjudas att ens yttra sina åsikter.
Lyckas de religiösa ledarna stoppa World Pride eller hetsa till våld mot firandet är budskapet klart om hur de vill se framtidens ”goda” samhällen. Och eftertalet om Johannes Paulus kamp för frihet och demokrati faller platt till marken.

Publicerad: 2005-04-04 11:36:54