Fredrik Saweståhl

Däremot finns det områden, särskilt i städernas ytterkanter, där det i alltför stor utsträckning inte accepteras att få vara kär och älska vem man vill. Sverige måste vara öppet även i förorten.

För oss är det viktigt att den svenska öppenheten inte bara gäller i innerstäder eller större orter, den måste nå ut överallt. Även om det kanske ser ut som en enkel symbolhandling så är det en stark signal om öppenhet och mångfald att inkludera förorter i de Pride-festivaler som växt fram över hela Sverige.

I samband med Pride i stora svenska städer som Stockholm, Göteborg och Malmö har hbtq-rörelsen möjligheter att på allvar utmana förlegade attityder och bryta negativa mönster. Ett sätt är att hissa regnbågsflaggan. Det är dags att hissa Prideflaggan där det inte gjorts förut.

Vi vill uppmana alla som är med och jobbar med Pride-festivaler och hbtq-frågor att tänka utanför de vanliga banorna och sprida verksamheten till våra förorter. Att både göra det symboliskt viktiga och det tuffa jobbet. Möten mellan människor är det säkraste sättet att bryta fördomar, montera ner mentala murar och öka förståelsen för varandra.

Genom utbildning och diskussion kan vi komma långt. Det är därför viktigt att på bred front dra igång ett lyft för hbtq-frågorna. Vi vill se att vi inom skolan, sjukvården och vuxenutbildning och i vårt integrationsarbete tydligt inkluderar hbtq-frågor och att betydligt fler verksamheter blir hbtq-certifierade. Det är dags att slå fast att hbtq-personers rättigheter är mänskliga rättigheter var man än bor i Sverige och aldrig backa från de principer som måste vara vägledande i ett öppet och liberalt land.

Föreningslivet är en naturlig del civilsamhället. Det är bra att människor engagerar och organiserar sig. I grund och botten är vi kritiska till att offentliga medel överhuvudtaget i ska finansiera föreningslivet, men om det nu ska vara skattepengar som går till föreningar, måste dessa aktivt stå upp för värderingar om allas lika värde.

Oavsett om mottagaren är ett religiöst samfund eller en idrottsklubb måste alla vara välkomna. Verksamheter som finansieras av skattemedel bör följa några enkla regler om allas lika värde och stå upp för grundläggande rättigheter. Om verksamheten motarbetar hbtq-personer, motverkar demokrati eller sprider rasism vill vi inte vara med och subventionera den. Här har vi som politiker ett ansvar och en möjlighet att bidra till en positiv utveckling. Det är vi som styr kriterierna för finansieringen. Vi måste våga ställa krav på föreningslivet. Vi vill säkerställa att bidragsutbetalningar inte motverkar hbtq-personers rättigheter eller möjligheter.

Ett jobb att gå till är mer än pengar den 25:e varje månad. Det innebär självkänsla och självförtroende, bryter utanförskap och skapar delaktighet. Men ett arbete ställer också krav på att man kan jobba med andra människor. Arbetslinjen innebär fler homosexuella chefer och bisexuella kollegor. På arbetslinjen korsas kulturer och värderingar vilket innebär ett bättre samhälle med plats för oss alla.

Att Sverige misslyckats med integration och att bryta det utanförskap som präglar många förorter är dyrt för vårt samhälle och för människor i vårt land. Ska öppenhet, mångfald och tolerans fungera i verkligheten måste fler människor lyftas in på arbetsmarknaden och ges en chans på bostadsmarknaden. Vi behöver riktiga reformer för rejält sänkt trösklar till det första jobbet och till bra bostäder.